Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergslagen — malmbrytningen i Mellansverige - När Stora Kopparbergets rykte gick ut över världen - Sverige var världens främsta järnproducent - Kris och rationalisering - Bergslagskulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGSLAGEN 343
tiebolag, vars äldsta bevarade privilegier stammar
från 1347 — det sannolikt äldsta företaget i världen.
Sverige var världens främsta järnproducent
Politiskt gick visserligen Sveriges maktställning
förlorad med Karl XII:s död framför Fredrikstens
fästning 1718. Ekonomiskt förblev landet icke desto
mindre något av en stormakt även under det följande
århundradet. Detta berodde väsentligen på att den
dåtida järnframställningen var mycket mera
beroende av tillgången på träkol än av
järnmalmsfyndig-heter. England och järnländerna i Västeuropa ägde
visserligen malm men föga skog; Sverige och
Ryssland hade däremot förutom delvis mycket rika
malmer väldiga, orörda skogsområden. Tack vare dessa
och sitt relativt goda handelsläge blev Sverige för en
lång tid världens största järnexportör. I början av
1700-talet utgjorde järnet 75 % av hela landets totala
exportvärde; 40 % av Englands järnbehov täcktes från
den svenska Bergslagen. Dock bör man samtidigt
komma ihåg, att produktionssiffrorna på den tiden
överhuvudtaget var mycket anspråkslösa efter vår tids
mått. Sveriges utförsel av järn var vid mitten av
1700-talet omkring 40 000 ton, alltså blott en droppe
i nutidens väldiga ström av järn och stål.
Kris och rationalisering
1800-talets väldiga industrialisering och tillkomsten
av nya metallurgiska metoder i utlandet förändrade
snabbt i grunden förhållandena inom vårt bergsbruk
och förutsättningarna för hela vår järnhantering. Med
skäl kan man tala om en revolution, och denna
drabbade i hög grad Bergslagen. Landsdelens
privilegierade ställning undergrävdes av samma faktum som
lade grunden till järnproduktionens enorma tillväxt
i England, Tyskland och USA. Där kunde man nu
med fördel smälta även sämre malmer med tillhjälp
av det billiga och rikligt förekommande stenkolet; för
de högvärdiga bergslagsmalmernas förädling stod som
förr blott det dyrbara träkolet till förfogande. I denna
ojämna konkurrens med uppväxande jätteföretag
dukade de förr så rika och mäktiga brukspatronerna
under. Ställningen som främsta järnexportör gick
hastigt förlorad, och numera står vi för mindre än 1 %
av världens totala järnframställning, detta fastän vår
inhemska produktion under samma tid tio- eller
fem-tondubblats. Samtidigt har den förut förbjudna
malmexporten från Bergslagen fått en betydande
omfattning och tillsammans med utförseln från Lappland
fört Sverige upp till en ledande position bland
världens malmexportörer (se artikel om Grängesberg).
Av den forna storheten på den internationella
järnmarknaden är dock ej allt förlorat. »Svenskt stål» är
som förr ett kvalitetsmärke världen över, och
järnhanteringen kommer synbarligen att förbli en
hörnpelare i vårt näringsliv. De många små bruksföre-
Malmbrytningen i Mellansverige har gamla anor. Redan på
1200-talet hade bergshanteringen i dessa trakter nått en
betydande omfattning. Till de mera kända gruvorna hör
Danne-mora järngruvor i norra Uppland, varifrån ovanstående
motiv — en akvarell av Johan Fredrik Martin från slutet av
1700-talet — är hämtat.
tagen har nu i de flesta fall skattat åt förgängelsen
och runt om i Bergslagen ligger gruvhål övergivna och
vattenfyllda. Deras roll har övertagits av stora och
moderna industrianläggningar, välkända på
världsmarknaden. Man behöver blott nämna sådana namn
som Sandviken, Hofors, Fagersta, Domnarvet och
Bofors eller gruvor som Grängesberg och Norberg. Även
om senare tiders utveckling för alltid släckt elden i
hundratals hyttor och smedjor, brytes och förädlas
alltjämt malmen i de gamla bergslagsbygderna.
Bergslagskulturen
När man vill bedöma Bergslagens betydelse, får
man ej heller glömma de kulturvärden dess urgamla
huvudnäring tillfört det svenska folket. Inflyttade
utländska fackmän, såsom Louis De Geer och de av
honom inkallade vallonerna, utövade ett betydelsefullt
inflytande på vida kretsar i hela vårt land. Bergslagen
har under olika skeden ej blott varit en hemort för
framgångsrikt produktivt arbete utan även en
kulturhärd av första rang. Här växte Stiernhielm, Jesper
Svedberg, Swedenborg, Tegnér, Geijer och många
andra märkliga personligheter upp, och ur sägnerna
och minnena från järnbrukens stora tid har Selma
Lagerlöf, Erik Axel Karlfeldt och Karl-Erik
Forss-lund hämtat stoff till många av sina diktverk.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
