- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 1. A - B (1-568) /
346

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berlin — i kalla krigets brännpunkt - Tredje rikets huvudstad - Ruinstaden - En kluven och kringränd stad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346 BERLIN ______________________________________

stora industri- och arbetarkvarteren i norr, öster och
söder.

Ruinstaden

Ännu under de sista krigsåren planerade
nazistmyndigheterna väldiga förändringar i Berlins
stadsplan: nya, stora gatustråk skulle dragas fram,
imponerande monumentalbyggnader uppföras. Och
förvisso blev stadsbilden i grund förändrad genom deras
vållande. Natt efter natt tömde västmakternas
bombflottor sina laster över staden och lade allt större
områden i ruiner. Från öster bröt slutligen den ryska
armén in i staden i april 1945 och kämpade sig i heta
gatustrider från hus till hus fram mot rikskansliet vid
det som en gång varit Wilhelmstrasse.

Förödelsen drabbade alla stadsdelar svårt men blev
på åtskilliga håll total i de centrala områdena.
Kvarteren kring de båda huvudgatorna Unter den Linden
och Friedrichstrasse söndersprängdes fullständigt. Av
det forna praktfulla rikskansliet återstår blott en
ruinhög och propagandaministeriet jämnades nästan helt
med marken. Vegetationen i Tiergarten, stadens stora
centrala parkanläggning, förstördes fullständigt och
en fruktansvärd hemsökelse träffade de förnäma
villakvarteren söder därom. Ett eftersökt bombmål var helt
naturligt flygfältet Tempelhof i de sydliga
stadsdelarna. Brandenburger Tor, vars imponerande
kolonnad pryddes av Segergudinnans fyrspann och
nazismens lyftade emblem, skadades svårt och ger nu ett
föga mindre makabert intryck än det närbelägna
riksdagshuset, som förstördes av nazisterna själva 1933
genom en herostratiskt ryktbar eldsvåda i samband med
deras övertagande av makten. Fruktansvärda skador
åstadkoms likaså på den berömda Museumsinsel i
Spree. De där förvarade, oersättliga och världsberömda
konstskatterna från svunna kulturepoker hade
evakuerats i blott ringa utsträckning, och åtskilliga av de
nya förvaringsplatserna, som utnyttjades inom
Berlin, visade sig lika osäkra och förstördes fullständigt.

En kluven och kringränd stad

Berlin är emellertid ej blott den sönderskjutna
huvudstaden i ett nyss besegrat land. En rad dramatiska
händelser har på nytt skänkt staden storpolitisk
betydelse.

Enligt Potsdamöverenskommelsen skulle
Tysklands huvudstad besättas gemensamt av de fyra
segrande stormakterna. Var och en av dem erhöll rätt
att ockupera en viss del av staden, som sålunda
uppdelades i fyra olika zoner (se kartan s. 345), och ett
interallierat kontrollråd tillsattes för att reglera alla
mellanhavanden mellan dessa zoner. För den
nödvändiga trafiken mellan Berlins västzoner och
västmakternas egentliga ockupationsområden i Västtyskland
upplät ryssarna en korridor genom sitt
ockupations-område, som helt omsluter staden. Under våren 1948
började man emellertid på rysk sida resa hinder i


gen för denna trafik, och i slutet av juni stoppades
den fullständigt, först under förebärande av tekniska
skäl — reparationer etc. — sedermera helt enkelt med
den förklaringen, att västmakterna förverkat sin rätt
att delta i Berlins ockupation genom att i sina zoner
införa den s. k. västvalutan.

Så begynte den s. k. Berlinkrisen, som under mer
än ett år skulle hålla en hel värld i oro och ängslan.
I västmakternas officiella redogörelse för krisen
lädes ansvaret för schismen helt på Sovjetunionen, vars
verkliga motiv antyddes vara att få hela Berlin under
egen kontroll. De motåtgärder, som snabbt vidtogs,
motiverades ej heller blott av prestigehänsyn utan
också av ansvaret för befolkningen i huvudstadens
västzoner, som vädjade till västmakterna att inte
överlämna dem till ryssarna. Den nödvändiga
förbindelsen med det isolerade Berlin ordnades genom den
ryktbara s. k. luftbron, en trafikorganisation utan
motstycke. Var tredje minut under hela
avspärrnings-tiden landade ett tungt lastat flygplan i staden, så
snart vädret tillät. Med en häpnadsväckande
precision försiggick landning, lossning och ny start av en
aldrig sinande ström av flygplan, medan ryskt
luftvärn noga bevakade att luftkorridorens gränser inte
överskreds — ett i sanning häpnadsväckande exempel
på »samverkan» enligt FN-stadgan. Under tiden 28
juni 1948 till 30 september 1949, då luftbrotrafiken
äntligen upphörde och normala förbindelser helt
kunde återupptas med Västtyskland, transporterade
amerikanska och brittiska flygplan ej mindre än ca två
miljoner ton livsmedel och industriella råvaror till Berlin.

Berlinblockadens hävande i maj 1949 betydde
emellertid ingalunda någon återgång till normala
förhållanden i den forna rikshuvudstaden. Stadens
uppdelning mellan olika ockupationsmakter, som inte
kunnat komma överens, har sålunda på ett beklagligt
sätt medverkat till att återuppbyggnadsarbetet här
gått vida långsammare än i andra tyska storstäder.
Och den olyckliga splittringen och gränsdragningen
mellan stadens östra och västra delar har med tiden
stabiliserats allt mera. Medan de av västmakterna
besatta stadsdelarna numera införlivats med den
västtyska förbundsrepubliken, har den ryska sektorn
blivit huvudstad i den 1949 upprättade
kommunist-styrda östtyska republiken. Västberlin har förblivit
en belägrad stad i det kalla kriget, på alla håll
omgivet av ryskkontrollerade områden. Vardagslivet i
dessa stadsdelar har helt naturligt fått sin särskilda
prägel av denna nödtvungna isolering och av de
ständiga gränsintermezzona. Västberlin har likaså blivit en
uppsamlingsplats för de tidtals stora flyktingskaror,
som söker sig hit österifrån på väg till Västtyskland.

Västberlin omfattade 1950 480 km2 med 2 147 000
invånare, Östberlin 404 km2 med 1 190000 invånare.
Sedan oktober 1950 utgör Västberlin i praktiken en
enhetligt administrerad delstat i Västtyskland.

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jun 16 20:26:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-1/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free