Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bielke — en småländsk stormansätt - Bikt — att binda och förlåta synd - Himmelrikets nycklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––- BIKT 365
arna med Danmark under de kritiska åren 1658 och
1659 och var en tid riksskattmästare.
Niels Bielke (1644—1716) vann berömmelse
genom sina krigarbragder såväl under svensk-danska
kriget på 1670-talet som under det stora kriget mot
turkarna på 1680-talet, då han tjänstgjorde i den
kejserliga armén. Han var också en skicklig administratör
— bl. a. var han under ett tiotal år Pommerns högste
styresman — och en djärv diplomat. Han ivrade för
Sveriges anslutning till det franska systemet och kom
därigenom att motarbeta den officiella svenska
politiken under Karl XI :s senare regeringstid. Av sitt
äventyrliga lynne och väl även av egennytta drevs han
härvid till gränsen av landsförräderi och utsattes 1698
för en statsprocess, där han dömdes till förlust av liv
och gods. Han benådades visserligen till livet, men
med hans politiska inflytande var det för alltid förbi,
och han tillbragte sina senare levnadsår i stillhet på
Salsta i Uppland.
Ture Gabriel Bielke (1684—1763) var i sin
ungdom en käck och oförvägen karolin, »en käcker herre,
ädel, umgängessam och drickande om», men
förvandlades — liksom icke så få inom sin generation —
ganska hastigt till en utpräglad frihetstidspolitiker.
Han tillhörde Arvid Horns regering och blev efter
chefens avgång entledigad från riksrådsämbetet (1739).
Han blev en av mösspartiets grundare och ledare i
kampen mot hattpartiets lättsinniga krigspolitik. Han
kom därvid att söka förbindelse med den ryske
ministern von Korff. Men ehuru han brukade ryskt stöd
och guld i sin kamp mot hattarnas tyranni sattes hans
egen omutlighet aldrig i fråga.
Ture Johan Bielke (1742—92) var en ivrig oppo-
Den för sin skönhet berömda 16-åriga Gunilla Bielke, som
motvilligt och först efter släktingarnas påtryckningar ingick
äktenskap med den 30 år äldre Johan Hl. Den unga
drottningen torde ha haft ett lugnande inflytande på den åldrande
Vasakonungens vresiga lynne.
sitionsman under Gustav III. Han var påverkad av
franska revolutionens idéer och blev inblandad i
mordet på Gustav III. Han tog gift före undersökningen.
ATT BINDA OCH FÖRLÅTA SYNDER
Bikt. I den romersk-katolska kyrkan ingår bikten
som ett huvudled i botsakramentet, dvs. det
sakrament där prästen i Guds ställe förlåter de efter dopet
begångna synderna, under förutsättning att syndaren
verkligt ångrar dem, uppriktigt bekänner dem och
har en sann önskan att gottgöra sina synder.
Himmelrikets nycklar
Jesus gav apostlarna makten att binda och förlåta
(»himmelrikets nycklar»): »Om I förlåten någon hans
synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden
någon i hans synder, så är han bunden i dem» (Joh.
20: 23). I den romerska kyrkan anses denna
apostoliska makt vara överflyttad på påven, biskoparna och
prästerna.
Den romerska bikten tillgår så, att den biktande
(»biktbarnet») böjer knä i den i kyrkan befintliga
biktstolen. En vägg skiljer biktfadern och biktbarnet
åt. Båda kan höra varandra, men endast biktfadern
kan se biktbarnet, ej tvärtom. Sedan biktbarnet
uppriktigt ångrat och bekänt sina synder och även talat
om hur lång tid som förflutit sedan närmast
föregående bikt, meddelar biktfadern sina själavårdande
råd och förmaningar och ger därefter den
syndaförlåtande avlösningen (absolutionen) med orden: Ego
te absolvo ... (»Jag löser dig från dina synder i
Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Amen.»). Prästen kan även, där han så prövar rättvist,
vägra absolution och på så sätt binda någon i hans
synder. Detta förekommer dock numera
förhållandevis sällan. Det åligger varje biktande, som fått
absolution, att fullgöra den av biktfadern ålagda boten.
Enligt den romerska katekesen utplånar bikten
endast de eviga syndastraffen, ej de timliga. Vid bikten
måste den biktande yppa alla s. k. dödssynder,
däremot ej lättare synder. Med dödssynder eller svåra
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
