Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bikt — att binda och förlåta synd - Himmelrikets nycklar - Kan man köpa syndernas förlåtelse? - Luther och bikten - Får man bikta sig i svenska kyrkan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 BIKT _________________________________________________________________________________________—––––
synder förstås frivilliga och medvetna synder i
väsentliga ting, t. ex. mord, stöld, medvetna brott mot
kyrkans bud o. d. Den som vid bikten avsiktligt
utelämnar någon svårare synd, biktar ogiltigt och
ådrager sig ytterligare skuld. Enligt ännu från år 1215
gällande bud måste varje till vuxen ålder hunnen
människa bikta sig åtminstone en gång om året
(»Kyrkans fjärde bud»).
Kan man köpa syndernas förlåtelse?
Vi lutheraner förbinder gärna frågan om bikten med
frågan av avlaten. Vi erinrar oss från kyrkohistorien,
hur dominikanmunken Tetzel i början av 1500-talet
bjöd omkring sina avlatsbrev och lovade
syndaförlåtelse mot pengar. Vi minns även, hur reformationen
föddes ur munken Martin Luthers vånda inför biktens
och avlatens missbruk, då han den 31 oktober 1517
på slottskyrkans dörr i Wittenberg spikade upp sina
95 teser om avlaten.
Vad är då avlat? Om vi bortser från de uppenbara
missbruk, som var rådande vid medeltidens slut, kan
man beteckna avlaten som kyrkans hjälp vid de
biktandes gottgörelse för synderna. I den
romersk-katolska kyrkan menas med avlat efterskänkandet av de
timliga straffen utanför botsakramentet. Den
romerska kyrkan anser sig vara förvaltare av den stora
skatten av Kristi och helgonens förtjänster. Det är ur
denna skattkammare som kyrkan öser, när hon
skänker avlat och utplånar syndastraffen hos Gud. Genom
avlaten efterskänkes inga synder, utan blott de timliga
straffen för begångna synder, och detta endast under
villkor att synden redan är ångrad och förlåten. Den
Biktstol i en katolsk kyrka. Biktfadern sitter dold bakom
för-hänget, medan den biktande ligger på knä framför
biktstolens mellanvägg och talar genom ett litet galler i denna.
romerska kyrkan förnekar att meningen med
avlaten skulle vara densamma som syndernas förlåtelse
och anser det vara förtal att kyrkan skulle sälja
avlat för pengar eller förlåta t. o. m. ännu icke begångna
synder.
Luther och bikten
Luthers opposition mot bikten och avlaten
inriktade sig främst på avlatens missbruk, särskilt i den
av Tetzel förgrovade formen, men även mot det
tvångsmässiga i bikten. Det vore oförenligt med
evangeliets anda, menade Luther, att göra bikten till ett
nödvändigt villkor för förlåtelsen och saligheten.
Bibeln lär ju klart och tydligt — något som även den
romersk-katolska kyrkan erkänner — att förlåtelse ges
direkt av Gud åt den människa, som inför Gud ensam
uppriktigt bekänner och ångrar sin synd. Luther
ansåg det även oförenligt med biblisk och allmänt
mänsklig uppfattning att fordra ett fullständigt
uppräknande av synderna i bikten, ty »vem märker själv
hur ofta han felar». Det vore nog, hävdade
reformatorn, att inför prästen, eller någon annan allvarlig
kristen människa, ångra och bekänna sin synd. Den
som längtade efter syndaförlåtelse skulle också
erhålla avlösning.
Luthers kritik gällde aldrig bikten såsom sådan,
blott dess hårda förvrängning. Luther insåg dess stora
själavårdande betydelse.
Luther skrev själv en framställning om bikten, och
han fogade denna till sin Lilla katekes. Avlaten
förkastades helt, riktigt nog.
Får man bikta sig i svenska kyrkan?
De svenska reformatorerna anslöt sig till Luthers
höga uppskattning av bikten, eller »det enskilda
skriftermålet», som det kallades i Sverige. Ända till fram
i början av 1800-talet kvarstod i den svenska
katekesen Luthers undervisning om bikten. Ännu
innehåller den gällande svenska kyrkohandboken, av år 1942,
ett kapitel om enskilt skriftermål, och kyrkolagen
stadgar avsättning av den präst som yppar något som
framkommit under bikten. Biktens insegel
innesluter en juridisk verklighet och befriar prästen från
vittnesplikt i biktangelägenheter.
Bikten praktiseras långt mer i vår svenska kyrka
än vad som kommer till allmänhetens kännedom. Det
ligger i sakens natur att prästerna hemlighåller inte
endast vad som yppats i bikten, utan även vem som
biktat eller hur många som begagnar sig av biktens
möjlighet. Åtskilliga människor, kanske mest
storstadsbor som är pressade av det jäktade nutidslivet,
uppsöker en präst och utgjuter sitt hjärta för honom,
i bekännelse och bön, och mottar den högtidliga
försäkran om syndernas förlåtelse. Skaran av de
biktande i vårt land blir allt större. Inte minst synes
medvetandet om biktens obönhörliga insegel
medverka till detta.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
