Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildhuggarkonst eller skulptur — skönhet i sten och metall - Friskulptur och relief
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________________________________________ BILDHUGGARKONST 367
Den grekiska skulpturen från primitivism till klassisk skönhet. Fr. v. Krigare från Tessalien, 700-talet f. Kr. - Attisk yngling i
gångställning enligt egyptiskt mönster, 600-talet f. Kr. - »Kritiosgossen», 400-talets början - Myron: Marsyas, 400-talets senare
hälft.
SKONHET I STEN OCH METALL
Bildhuggarkonsten genom tiderna
BlLDHUGGARKONST eller SKULPTUR kallas
konsten att forma bilder, som har tre dimensioner.
En sådan bild kan antingen vara en friskulptur, dvs.
utarbetad på alla sidor och med likartade
proportioner i alla riktningar, alltså avsedd att kunna betraktas
från alla håll, eller en relief, där bilden är fast
förenad med en plan bakgrund och i regel alla mot
bakgrunden vinkelräta mått är starkt förminskade, så att
bilden synes så att säga tillplattad. För att förtydliga
vad en relief är behöver man endast hänvisa till vilket
mynt som helst, bäst ett oslitet mynt med konungens
porträtt — där syns det tydligt, hur ansiktets
detaljer höjer sig endast föga över bakgrunden men ändå
i proportion till varandra, så att dagrar och skuggor
ger en illusion av kroppslig verklighet.
Med ordet skulptur menar man inte bara
bildhuggarkonsten utan också varje skulpterad eller som man
också säger plastisk bild. Även ordet plastisk är
dubbeltydigt och kan också beteckna formbarheten hos
ett mjukt material, i vilket bildhuggaren eller
skulptören lämpligen kan arbeta. Arbetet i ett sådant mjukt
material (lera, vax, plastelina etc.) kallas
modelle-ring. Skulpturer i gips och metall (varav brons är
vanligast) gjuts i formar, som på olika sätt kan
framställas efter modellerade original. Träskulpturer
sni-des eller skäres, och stenskulpturer hugges ur
sten
block (vanligast marmor eller annan kalksten, icke
sällan också hårda bergarter som granit), i regel efter
en förebild (modell) i gips.
Friskulptur och relief
Skulpturen skiljer sig från andra konstarter
därigenom att den skapar bilder med kroppslig realitet.
Detta är mest utpräglat i fråga om friskulpturer, som
man kan gå runt om eller vända hur som helst i
handen och som från alla håll kan njutas med ungefär
samma utbyte. Från olika synpunkter har en
friskulptur naturligtvis olika konturer och visar också i
plastiskt avseende olika anblickar, men alla de skilda
synbilder som man alltså kan få hör organiskt
samman, och genom var och en av dem erfar man också
sambandet, vilket är skulpturens beskaffenhet som
»klump», som kroppslig volym. Klumpens form
definieras icke av den tillfälligt iakttagna konturen utan
av den fasta och oföränderliga ytan; det är där som
skulpturens konstnärliga värde ligger, och
bildhuggare och andra som grundligt förstår att uppskatta
skulptur brukar gärna komplettera sina synintryck
av ett skulpturalt arbete genom att känna på det eller
hålla det i handen för att riktigt iakttaga ytans form.
En skulptur kan vara ornamental, dvs. anbragt som
prydnad utan självständig uppgift, varvid den oftast
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
