Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilen — bilismens utveckling i sex decennier - Chassit - Kardan och differential - Ringar - Instrumentbrädan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 BILEN ___________________________________________
och övriga för vagnens framdrivning nödvändiga
mekaniska anordningar, samt karosserit eller karossen,
dvs. den del som uppbär förare, passagerare, last
och all därmed sammanhängande inredning och
utrustning. Chassits ram består vanligen av ett par
kraftiga längsgående stålbalkar, förenade med tvärbalkar,
och denna fackverkskonstruktion utgör själva
ryggraden. Numera förekommer också
fackverkskonstruk-tioner av stålrör och »låd»-konstruktioner av pressad
stålplåt. Många moderna bilar, särskilt europeiska
småvagnar, har emellertid s. k. fribärande
karosse-rier, utförda i pressad stålplåt och helsvetsade. Dessa
är så starka och styva att särskild chassiram inte
erfordras, utan motor, växellåda, axlar m. m. är
fast-satta direkt vid karosserit. Framaxeln och bakaxeln
är fjädrande fästade till ramen, resp, till det
fribärande karosserit, antingen med längsgående
halv-eller kvartselliptiska bladfjädrar eller — numera allt
vanligare speciellt i fråga om
framhjulsupphäng-ningen — med spiralfjädrar. En del bilar är försedda
med torsionsfjädring (vridstavar). Individuell
fram-hjulsfjädring kan sägas ha slagit igenom helt, och
även bakhjulen är hos en del moderna vagnar
separat-fjädrade.
Kardan och differential
Kraftöverföringen från motorn via koppling och
växellåda till drivhjulen sker vid bakhjulsdrift via
kardanaxeln till en differentialväxel och därifrån till
de båda bakaxelhalvorna. Eftersom motor och
växellåda är placerade inom den fjädrande delen av
vagnen, medan bakhjulen följer marken, måste
kraftöverföringen vara ledad, vilket sker medelst s. k.
kardanknutar som tillåter den ofjädrade bakre delen av
axeln att röra sig upp och ner. Differentialväxeln
fördelar kraften lika på bägge bakhjulen oavsett deras
inbördes fart. I kurvor tillryggalägger ju ytterhjulet
längre väg än innerhjulet och rullar alltså snabbare
än detta. På en del bilar är differentialen fastsatt på
ramen och »kardan»-axeln utförd utan knutar. I
stället finns då kardanknutar på bakaxelhalvorna (s. k.
svängaxlar), varigenom bakhjulen kan fjädra
oberoende av varandra. Vid framhjulsdrift används en
motsvarande anordning för framaxeln. Rörelsen överförs
då från växellådan direkt till differentialen utan
användning av en lång kardanaxel.
Ringar
De luftfyllda gummiringarna (innerslang och
ytter-däck) får ta upp de värsta påkänningarna, och stora
krav ställs på deras kvalitet. Skador kan uppstå av
skarpa föremål, t. ex. spik, genom mekaniska
påfrestningar (stötar) som orsakar sprängning, eller
genom övertryck på grund av uppvärmning i solsken
eller under hård körning. Stora framsteg har på
senare år gjorts i fråga om slitstyrka och hållfasthet
hos däcken, och den »punkteringsfria» bilringen är
faktiskt redan en realitet, även om den ännu inte
slagit igenom helt. De s. k. lågtrycksdäcken, med
lufttryck under 2 kg/cm2, är numera så gott som
allena-rådande och bidrar i hög grad till ökad komfort och
bättre väghållning. Till ökad körsäkerhet och
kör-komfort bidrar också de, vanligen hydrauliska,
stöt-dämpare och krängningshämmare som numera
kompletterar fjädringen hos alla moderna bilar.
Instrumentbrädan
Innan vi övergår till den första körlektionen bör vi
ta en överblick över instrument och reglage.
Hastighetsmätaren hör till de viktigaste — åtminstone så
länge de flesta länders lagar och förordningar
föreskriver att en viss hastighet inte får överskridas på
vissa vägar och gator. Hastighetsmätaren är
kombinerad med en vägmätare. Det är varvtalet resp,
antalet tillryggalagda varv hos drivhjulen (eller utgående
axeln i växellådan) som direkt räknas om till km/tim
(i hastighetsmätaren) resp, km eller V10 km (i
vägmä-taren). Vidare är instrumentbrädan vanligen försedd
med oljetrycksmätare, bensinmätare,
kylvattentermometer och amperemätare. Ibland är något av dessa
instrument ersatt med en varningslampa som lyser,
då t. ex. oljetrycket sjunker, bensinen håller på att
tryta, eller batteriet inte laddar.
Med reglagen menas först och främst strömbrytaren
för den elektriska tändningen hos motorn. Denna är
oftast utformad som ett lås med urtagbar nyckel, så
att obehöriga inte kan starta bilen. Choken är en
stryp-anordning för lufttillförseln till förgasaren, varigenom
man särskilt vid start i kall väderlek kan tillföra
motorn en »fetare» gasblandning som lättare tänder.
Numera är en del vagnar försedda med automatisk
choke. Vidare finns på instrumentbrädan en eller flera
strömbrytare för belysningen med omställning till
»hel», »halv» och »parkering» (hel- och halvlyset
vanligen reglerat med fotomkopplare), för
vindrutetor-kare och ev. uppvärmningsaggregat för bilens inre.
Signalhornet (som enligt gällande svensk
vägtrafikförordning skall avge en jämn, dov ton) har på
moderna vagnar en standardiserad placering av
utlös-ningsanordningen (med knapp eller ring) i centrum
av ratten. Många franska bilar har särskild spak för
signalhorn under ratten. »Självstarten» sker medelst
en elektrisk motor, driven av batteriet, som kopplas
in med en särskild strömbrytare, antingen i
kombination med tändningsnyckeln eller påverkad av en
liten pedal i golvet eller en knapp på instrumentbrädan.
Sedan vi bekantat oss med bilens konstruktion och
manöverorgan är vi alltså klara att sätta oss vid ratten
och pröva, hur det hela fungerar. (Vi förutsätter att
vagnen är i fullgott skick, framför allt att
styrinrättning, bromsar och belysning fungerar klanderfritt.
En omsorgsfull förare kontrollerar alltid dessa sa-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
