Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birger jarl — den mäktige folkungajarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 BIRGER JARL
Birger Jarl är — oaktat han själv aldrig erhöll
kungavärdig-heten — den förste representanten för den starka medeltida
furstemakten i Sverige. Han styrde med fast hand vårt land
under närmare 20 år. Här ses hans gravmonument i
Värnhems kyrka.
DEN MÄKTIGE
FOLKUNGAJARLEN
BlRGER JARL (död 1266) är den mest ryktbare
medlemmen av den s. k. Folkungaätten. Han gifte sig
med en syster till den barnlöse konung Erik Eriksson
— han som enligt rimkrönikan »läspade i talet och
haltade i gången». Som dennes svåger och närmaste
man erhöll Birger titeln jarl. Jarlens viktigaste
uppgift var att organisera och leda det årliga
vapenuppbådet. Vid denna tid hade vikingatågen förvandlats
till mera fast organiserade s. k. ledungståg, vilka
när de riktades mot hedniska stammar erhöll
benämningen korståg och stöddes av kyrkan.
Expansionen österut var ett av ledmotiven i den
dåtida svenska utrikespolitiken, och i spetsen för en
erövringsexpedition i korstågets form sökte Birger
Jarl trygga den svenska kolonisationen genom
anläggandet av fästet Tavastehus till skydd mot ryssarna.
I Erikskrönikan skildras med frisk åskådlighet den
scen då uppbådet lämnar svenska kusten:
Mångt ett gammalt fädernesvärd
vart då neder av naglom krängt
som där hade många dagar hängt
Dem vart då vänliga följt till strand
hälsades väl och togo i hand
Marger (mången) röder mun vart då kusst
som aldrig kysstes sedan av hjärtans lust
ty att de sågos somliga aldrig mer
Av tolkom (jfr töcken) skillnad tolkit sker
Den svenska kolonisationen på andra sidan Östersjön
utvidgades också genom detta företag, och de vilda
tavasterna besegrades och kristnades som ett första
led i den svenska kulturens inträngande i dessa
avlägsna trakter. Från och med nu blir Finland allt
fastare förenat med Sverige.
Under Birgers vistelse i öster avled kung Erik, och
därmed utslocknade den erikska ättens äldre gren.
Då ny konung skulle utses, föll valet på Eriks
systerson, Birgers son Valdemar. Att Birger efter
hemkomsten skulle ha visat missnöje över valet, varvid han
enligt rimkrönikan skulle ha framkallat Ivar Blås
berömda replik: »Under den kappa jag bär skulle jag
väl kunna skaka fram en konung», är så mycket
mindre troligt som Valdemar i motsats till fadern
ägde ärftlig rätt till tronen och Birger under dennes
omyndighet dessutom blev rikets faktiske härskare.
Denna ställning behöll han på grund av sin duglighet
och auktoritet även sedan sonen hade uppnått myndig
ålder.
På Riddarholmen i Stockholm har i senare tid rests
en staty över Birger Jarl såsom »Stockholms stads
grundläggare». Denna benämning får nog inte tas
bokstavligt. En handelsplats fanns säkerligen redan
före Birgers tid på den ort där Stockholm ligger, och
sannolikt innebär Birger Jarls »grundläggning», att
han lät befästa denna handelsplats, planera den efter
tyskt mönster och ge den ordnad rättskipning och
förvaltning. Troligen skedde detta 1252, då Birger Jarl,
som man vet, en längre tid uppehöll sig i Stockholm.
Till det mest minnesvärda i Birger Jarls verksamhet
hör hans berömda fridslagar — ett viktigt led i den
lagstiftning för hela riket som började ersätta de
särskilda landskapens lagar. Dessa »fridslagar» var
lagarna om hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid.
Vidare skall Birger Jarl ha avskaffat »järnbörden»,
dvs. seden att en anklagad kunde bevisa sin oskuld
genom att bära glödande järn, och han säges också ha
förbjudit bruket att på grund av fattigdom ge sig
själv till träl (»gävträl»). Inte minst betydelsefull var
den nya arvslag, som gav syster rätt att ärva hälften
mot broder; tidigare hade hon inte kunnat göra
anspråk på någon del av arvet.
Birger Jarl begravdes i den erikska konungaättens
gravkyrka Värnhem, mot vilken han under sin
livstid visat stor frikostighet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
