Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blekinge — Sveriges örtagård - En gammal gränsbygd - Ur Blekinges historia - Städerna i Blekinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 BLEKINGE
vandrings- och vikingatiderna stammar många inslag
från öster och söder i gamla seder och bruk liksom i
befolkningens sammansättning. Vendiska slavar var
vanliga, innan landet kristnades. Nordiska
sjuårskriget skall ha reducerat Blekinges befolkning till en
tredjedel, men när landskapet kom under Sverige,
skedde en omfattande invandring från södra
Småland.
Bland ännu kvarlevande folkseder är de
märkligaste de som står i samband med firandet av
midsommar, som utvecklats till såväl en glädjefest för de
levande som en minnesfest för de döda. Dessas gravar
smyckas då med blommor. Karlskrona har sin
lövmarknad, »den roliga kvällen», den 22 juni, vilken
tolkats som en kvarleva av en under vikingatiden
importerad sol- och fruktbarhetsfest. En rest av de förr
vanliga vallfarterna till de undergörande
offerkällorna går igen i »tosia bonnadan» i Ronneby, då
ungdomen från den kringliggande landsbygden samlas i
staden. De färgrika folkdräkterna, som ännu vid
sekelskiftet ofta användes av kvinnorna, har däremot
kommit ur bruk.
Ur Blekinges historia
Blekinges äldsta bebyggelse faller under
övergångstiden mellan äldre och yngre stenåldern, och fynd av
boplatser från denna tid har gjorts vid kusten och på
Listerhalvön. Vid stenålderns slut var kustbygden
ganska tätt befolkad, medan skogsbygden låg
tämligen öde. Under bronsåldern vittnar fynden om livliga
förbindelser med utlandet, och gravhögarna är stora
och talrika. Till bronsåldershögarna hör bl. a. den s. k.
Signills bur i Ysane, invid vilken Hagbards ek växer.
Till dessa har man knutit sägnen om Hagbard och
Signe. Järnåldern är rik på gravar och fynd. Ett
hundratal bautastenar samt ett stort antal präktiga
skeppssättningar, högar och domarringar finns spridda
över kust- och mellanbygderna.
Från folkvandringstiden finns bl. a. fyra runstenar
på Listerhalvön, vilka anses vittna om en
återinvand-ring till hembygden av herulerna, en svensk folkstam
som deltagit i folkvandringarna i Sydeuropa men
tröttnat på södern och återvänt hem på 500-talet. I
vikingatidens färder tog blekingarna livlig del, därom
vittnar ej blott det förut omnämnda sydländska
folkinslaget utan även de väldiga myntfynd som gjorts på
skilda platser.
Medan det egentliga Blekinge på 800-talet räknats
som svenskt område, var det vid mitten av 1 ooo-talet
danskt och skall ha kristnats vid slutet av samma
sekel av biskop E’gino av Lund och Dalby. Kyrkor
liknande Skånes uppfördes vid kusten liksom befästa
borgar vid vadställena över åarna. Området var
1242—60 hertigdöme under Knut Valdemarsson och
kom 1329 som pant till en tysk greve, från vilkens
förtryck man räddade sig genom att 1332 hylla den
svenske konungen Magnus Eriksson. Landskapet
återtogs omkr. 1360 av Valdemar Atterdag och blev
därefter utsatt för unions- och Vasatidernas gränsstrider
mellan Sverige och Danmark, varunder det grundligt
förhärjades, särskilt under nordiska sjuårskriget. De
flesta städerna intogs och förstördes, återuppbyggdes
och förstördes ånyo. Genom Roskildefreden 1658 blev
Blekinge svenskt, men snapphanerörelsen vållade stor
oro under Karl XI :s krig. När fred åter inträtt, blev
det nyanlagda Karlskrona flottans huvudstation, vilket
under lång tid kom att behärska hela landskapets
utveckling.
Städerna i Blekinge
De äldsta av Blekinge städer är Ronneby
(ursprungligen Rottneby) och Sölvesborg. Den förra, som var
stad redan på 1230-talet, förblev under medeltiden
landskapets mest betydande stad tack vare sin hamn
vid Ronnebyån. År 1564 brändes och förstördes den
av Erik XIV, och under den återstående danska tiden
förde staden ett ganska tynande liv. Först
Roskildefreden gav möjligheter till en kommersiell utveckling
i staden, men sedan Karlskrona anlagts 1680,
befalldes borgerskapet att överflytta dit. Ronneby förlorade
nu sina stadsprivilegier och levde under de följande
tvåhundra åren så gott som uteslutande på sin
hälsokälla, Ronneby brunn, vars eftertraktade järnhaltiga
vatten gjorde den lilla köpingen till en av landets
främsta kurorter. Först 1882 blev Ronneby åter stad
och har numera storindustri (Kockums emaljverk
m. fl.).
Sölvesborg, som växt upp kring Sölvesborgs slott
(från 1300-talet), degraderades 1654 till köping men
återfick sina stadsprivilegier 1835 och har nu varv,
glasbruk och läderfabrik.
Sedan Blekinge kommit till Sverige, grundades de
båda andra städerna i landskapet, Karlskrona och
Karlshamn. De hade till uppgift att bli nya hamn-
och örlogscentra i det genom Roskildefreden 1658 med
Sverige införlivade landskapet.
Karlshamn planerades redan av Karl X och fick
1664 sina första stadsprivilegier. Tack vare goda
väg-förbindelser med inlandet började staden raskt
tillväxa. Efter slutet av de danska krigen, som flera
gånger förödde staden, fick den ett stort uppsving
särskilt genom smuggling av engelska varor till
Tyskland under kontinentalsystemets tid. Senare har dess
tillväxt varit beroende av den nya djuphamnen samt
olje- och kraftfoderfab riken, tidigare socker- och
punschfabrik.
Karlskrona, landskapets residensstad och största
stad, anlades som örlogshamn 1680. Under 1700-talet
var staden en av de största i riket, men med
1800-talet kom stagnationen. På 1870-talet var den en
småstad och hade endast militär betydelse. Först efter
tillkomsten av järnvägar, från 1874, de flesta
smalspåriga, började staden tillväxa snabbare, den fick ej
blott örlogsvarv utan även en mångsidig enskild
industri, som drivit upp stadens invånarantal till den
nittonde platsen bland landets städer. Alltjämt
domineras staden dock av flottan, vars huvudstation den
fortfarande är.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
