Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blommor — växternas skyltar som lockar med färger, dofter och nektar - Blommornas färger - Blomställningar - Blomrekord - Blommornas doft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 BLOMMOR
VAXTERNAS SKYLTAR SOM LOCKAR MED
FÄRGER, DOFTER OCH NEKTAR
Blommor. I naturen är det i synnerhet fåglar,
fjärilar och blommor, som ståtar med vackra färger.
Mest är det åt de sistnämnda vi har tillfälle att
glädja oss, eftersom de förekommer i störst antal. Alla
beundrar vi de första hästhovarna och blåsipporna,
som kommer fram på våren. Tulpaner i parker och
trädgårdar liksom Hibiscus och Amaryllis som
krukväxter fröjdar vårt öga genom den färgprakt de
utvecklar.
Blommornas färger
I växternas blad är det den gröna färgen som
dominerar. Den beror på bladgrönt eller klorofyll, som
finns i särskilda färgkom i cellerna och som är av stor
betydelse för växterna därför att det är med hjälp av
detta ämne som växterna ur luftens kolsyra och vatten
bygger upp kolhydrater.
Blommorna är i regel av annan färg än grön.
Färgämnena finns i cellerna och är antingen lösta i
cellinnehållet eller bundna vid särskilda färgkroppar,
kroma-tofo’rer. Det som förvånar är att det egentligen är ett
mycket litet antal färgämnen, som ger hela den rika
nyanseringen. Sålunda framkallas röda, blå och
violetta färger i regel av ett ämne som kallas anthocyan.
Detta är rödaktigt i sur, blått i alkalisk och violett i
neutral lösning. Var och en kan lätt påvisa detta
genom ett litet experiment. Man tar en blå blomma,
t. ex. blåklint, häller några droppar saltsyra i en burk
och hänger ned blomman i burken. Efter en stund
finner man att blåklinten blivit röd. På samma sätt kan
man ta en röd blomma, t. ex. åkertistel, och placera
den i en burk med några droppar ammoniak på
bottnen. Efter en stund ändras den röda färgen till blå.
Av många blommor, som normalt är blå, finns även
röda exemplar, och detta beror på att cellsaften är
surare i de senare. Färgämnena förhåller sig alltså
på ungefär samma sätt som lackmuspapperet, som
används vid kemiska försök (jfr Alkalier och syror).
En blomma kan även ändra färg under sitt
levnadslopp. Förgätmigej är ofta rödaktig i knoppstadiet men
blir senare blå. Det beror på att cellsaftens
surhets-grad minskats.
Vit färg hos blommorna beror oftast på att ljuset
reflekteras mot luftfyllda celler. En del gula färger
är i kemiskt avseende besläktade med anthocyanerna.
En annan gul färg är karotin, som finns i morötter och
i t. ex. saffran, tomat, apelsin. Den lysande färgen
hos en del blommor beror på att ett i cellerna
inlagrat oljeskikt återkastar ljuset som en spegel.
Jordmånens beskaffenhet kan också inverka på
blomfärgen. Trädgårdsmästarna framkallar blå färg
hos annars rödblommande hortensia genom att gödsla
med järnalun.
Det är inte alltid kronbladen som lyser mest, ibland
är foderbladen vackrast. Hos sälg och vide är det
ståndarknapparnas gula färg som tilldrar sig
uppmärksamhet, och hos natt och dag utgörs de
färggranna delarna av blad, s. k. högblad.
Blomställningar
Somliga växter såsom tulpan utvecklar endast en
blomma. Men det vanliga är att flera blommor, ibland
ett mycket stort antal, bildas på samma växt, och de
är då ordnade efter olika system, blomställningar.
Exempel på sådana är klase hos vinbär, flock hos
hundkäx, ax hos gräs, hänge hos hassel, korg hos
prästkrage, knippe hos hönsarv och vippa hos havre.
Att en god skyltverkan uppnås genom
blomställningarna kan man kanske lättast iaktta hos
flockblomst-riga, t. ex. hundkäx, kummin, morot, vars små
blommor skulle tilldragit sig föga uppmärksamhet, om de
inte suttit ordnade i form av parasoll.
Blomrekord
Ju större en blomma är dess bättre syns den
givetvis. Rafjle’sia anses hålla världsrekordet med 90 cm
diameter. Den är parasit på cissus-arter på Sumatra.
Hos oss är de vita näckrosorna bland de största. Av
odlade växter når vallmoarter, solrosor, magnolior och
pioner en aktningsvärd storlek.
Blommornas doft
Blommorna är inte bara vackra att se på. Många av
dem utsänder också en angenäm doft. Ros, pingstlilja,
viol, liljekonvalj, schersmin, hyacint hör till de
väldoftande. Det finns emellertid också de som har en
mycket obehaglig doft. Stundom saluföres en lök,
Sau-roma’tum, som man kan få att blomma utan att
plantera den i jord. Det går bra att lägga den på en hylla.
Sedan den väl slagit ut sin egendomliga blomma, är
man dock glad åt att få kasta ut löken, så obehaglig
är doften.
Blomdoften orsakas av flyktiga ämnen som växten
bildar, framför allt i kronbladen. Dessa ämnen
pressar man ut vid tillverkning av äkta parfymer. Ur
exempelvis 1 000 kg nyutslagna rosor kan man få 0,5—
1 kg eteriska oljor. I en del fall känner man den
kemiska sammansättningen hos doftämnena och kan
följaktligen framställa dem syntetiskt. Doftämnena
kan finnas även i andra delar av växten än i
blomman, och samma ämne kan förekomma hos olika väx-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
