Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boken — den mänskliga tankens skattkammare - Boktryckarkonstens utbredning - Venedigs boktryckarkonst — Aldus Manutius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKEN 435
Denna stilrena och harmoniska antikva, som utgör förebilden
till vår medieval-antikva, använde den venetianske mästaren
Nicolas Jenson redan år 1470.
tius (se vidstående bild). I denna såg den i alla tider
berömde franske typskäraren och boktryckaren
Claude Garamond (1540) förebilden till sin antikva,
ett av de mest välproportionerade och vackra typsnitt
som någonsin skurits och som otaliga gånger
nyskurits.
Som ett arv från bokmåleriets dagar blev initialen föremål
för dekorativ utsmyckning. Från vänster till höger:
vene-tianarna Aldus Manutius och Erhard Ratdolt samt
fransmannen Robert Estienne.
Venedigs boktryckarkonst — Aldus Manutius
Ett av de största namnen inom boktryckarkonsten
är den lärde venetianske boktryckaren-förläggaren
Aldus Manu’tius. Vi återfinner hans
boktryckar-märke — delfinen som slingrar sig kring ankaret —
på titelbladet i en ny typ av böcker, som både till
formatet och den typografiska utstyrseln bryter mot
traditionen. »Aldinerna» är små klassikerupplagor i liten
oktav, nästan fickformat, mönstergillt tryckta med en
mot höger lutande antikva, den s. k. kursivstilen. De
Den aldinska kursiven skall enligt traditionen vara en
efter-bildning av Petrarcas handskrift; hur som helst blev den
förebilden för alla senare skurna kursivtyper.
Denna monumentalt och harmoniskt uppbyggda boksida är
hämtad ur Aldus’ upplaga av Colonnas märkliga bok
Hyp-nerotomachi’a PoliphFli av år 1499, och man kan förstå dem
som hävdar att denna typografi icke överträffats.
blev synnerligen populära och därför ofta efterapade,
särskilt i Lyon, ja, man skydde icke ens att avtrycka
Aldus’ boktryckarmärke, varför det kan vara svårt att
skilja en äkta aldin från en falsk. Det är första gången
kursiven uppträder. Numera trycker vi dock inte hela
böcker med kursiv utan använder den blott för att
framhäva ett eller annat ord samt i rubriker.
En annan berömd boktryckardynasti, Giunta i
Venedig, fortsatte utgivandet av dessa behändiga och
billiga oktavupplagor. Aldus’ mästerverk är emellertid
utgivandet av dominikanmunken Colonnas roman
Hypnerotomachi’a Poliphi’li (1499), en egendomlig
bok som i drömbilder frammanar minnet av Roms
monument, seder och bruk. Dess 172 konturteckningar,
friser och initialer, vilka var och en för sig är ett litet
mästerstycke i klassisk anda, harmonierar så väl med
varandra och med textbilden, att denna bok av mången
anses som boktryckarkonstens mest fulländade alster.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
