Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonde — fria och levegna bönder - Böndernas ställning i skilda länder - Den svenske bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDE 455
oftast s. k. gårdsrätt, dvs. husbonden-adelsmannens
rätt att döma över sina åbor. I stor utsträckning
betydde detta, att bondebefolkningen stod helt rättslös
gentemot de mäktiga herrarna. Särskilt förhatligt var
det för bönderna, att de inte hade rätt att jaga, under
det att adelsmännen med sina jaktsällskap och hundar
ogenerat jagade fram över och trampade ner
böndernas åkertegar. Under krig var det naturligtvis allra
svårast. De kringströvande soldathoparna pressade ut
allt vad de kunde föra med sig av de stackars
bönderna och tvingade dem ofta att rymma till skogs.
Under 1400- till 1600-talen förekom därför upprepade
svåra bondeuppror i flertalet europeiska länder,
varvid bönderna sökte att med våld skaffa sig den rätt
till utkomst och frihet som det feodala systemet
berövade dem. Upproren blev nästan undantagslöst
blodigt kvästa.
En ljusning i böndernas ställning inträdde under
senare delen av 1700-talet. Orsakerna härtill är att
söka dels i materiella förhållanden, såsom den
uppblomstrande hemindustrin och de stigande
jordbrukspriserna, vilka möjliggjorde en högre
levnadsstandard, dels i upplysningens kamp för ökad humanitet,
personlig frihet och jämlikhet. En utveckling inleddes,
som med franska revolutionen slutade med
böndernas fullständiga frigörelse inte bara i Frankrike utan
efter hand även i andra länder. Men medan
böndernas ställning i socialt hänseende undergick en radikal
förändring, dröjde det innan deras ekonomiska
standard förbättrades i proportion härtill.
I många europeiska länder har bönderna under
1800- och 1900-talen lidit av den starka konkurrensen
från de stora spannmålsländerna, särskilt Amerikas
stater, och de på grund därav fallande sädespriserna.
Svåra jordbrukskriser har därför gång efter annan
inträffat, vilka under 1800-talets senare hälft bl. a.
medförde en massemigration av den yngre
bondebefolkningen till transoceana länder. Flertalet europeiska
länder införde under senare delen av 1800-talet
skyddstullar för jordbruksprodukter för att på så sätt söka
motverka kriserna och stabilisera den inhemska
prisnivån. En annan svårighet, som drabbat bönderna,
är konkurrensen med industrin om arbetskraften.
»Landsbygdens avfolkning» är ett av våra dagars
sociala problem. Det har också föranlett motåtgärder,
som går ut på att behålla bönderna vid torvan och
underlätta deras arbete.
Den svenske bonden
Geijer har tecknat en ståtlig typ av vikingatidens
»odalbonde», som säger om sig själv:
Mig mycken lärdom ej är tung,
jag vet blott vad är mitt.
Vad rätt är ger jag Gud och kung
och njuter resten fritt.
Denna romantiska uppfattning som kom till uttryck
Ur de svenska byalagens och häradstingens lokalt begränsade
krets framträdde under tidigare århundraden mången gång
bondepolitiker, som på riksdagarna kunde spela en nog så
betydande roll. — Här ses bondeståndets talman vid riksdagen
1686, Per Olsson, efter en oljemålning av D. K. Ehrenstrahl.
framför allt under 1800-talets förra hälft har dock
föga motsvarighet i verkligheten, som var betydligt
mera hård och mindre heroisk än vad citatet låter
ana.
Bosättningen i byalag och den starka
ägosplittringen utgjorde länge ett svårt hinder för jordens
rationella skötsel, och det kan väl ej nekas, att
böndernas sega fasthållande vid gamla vanor och
brukningsmetoder bidrog till detta. Under medeltidens
senare århundraden ökades stormännens politiska och
sociala makt, och även utlänningar spelade tidvis
herrar i landet. Till bergsmännens resning under
Engelbrekt anslöt sig bönderna, och genom sitt deltagande
i riksmöten som ett särskilt stånd omfattande de
självägande bönderna skaffade de sig ett gehör i det
politiska livet, som saknade motstycke i de flesta
länder i Europa. För Gustav Vasa var böndernas
självkänsla en hård nöt att knäcka, då han sökte skapa en
fast statsordning och ett enat rike.
Stormaktstidens adelsvälde beredde de svenska
bönderna en svår prövning — kanske den svåraste
de haft att genomgå. Då kronobönderna och
skattebönderna genom förläningar och förpaktningar av stora
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
