Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, Tycho — astronomen på Uranienborg - De keplerska lagarnas tillkomst - Som person gåtfull, som astronom ett geni - Brahms, Johannes — allvarets tondiktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRAHMS 483
de nämligen om hand av hans assistent Johann Kepler,
vilken på grundval av en ingående granskning och
diskussion av dessa observationsserier uppställde de tre
berömda lagar för himlakropparnas rörelser vilka
under namn av de keplerska lagarna har lagt grunden till
den moderna celesta mekaniken. (Se Kepler.)
Som person gåtfull, som astronom ett geni
Tycho Brahes ställning på Ven blev med tiden
ohållbar, och det förefaller, som om den väsentligaste
skulden till detta måste läggas på honom själv, då han
inte synes ha haft någon egentlig känsla för de
förpliktelser som hans statsunderstödda forskning borde
ha medfört. Han saknade också hand med sina
underlydande och tycks, populärt talat, ha varit en
bondeplågare. Innan en statskommission hade hunnit
utreda förhållandena, packade han ned sina instrument
och tillhörigheter samt lämnade Ven, där hans
anläggningar gick en snar förstörelse till mötes. I
Köpenhamn vistades han en kort tid och sökte nå en
försoning med den unge konungen, Kristian IV, vilket
dock inte lyckades. Han erbjöd också sina tjänster åt
Sverige, men tydligen saknades här hemma förståelse
för värdet av hans forskningar. Efter en kortare
vistelse i Holstein fick han anställning hos kejsar
Rudolf II och flyttade över till Prag. Brahes
verksamhet där blev ganska kort på grund av hans frånfälle
1601. Tycho Brahes sista ord på dödsbädden,
upptecknade av Kepler, var: »Må jag ej anses ha levat
förgäves.»
Tycho Brahe har som person blivit högst olika
bedömd. Det har dock alltid stått en gloria av romantik
omkring hans namn och minne. Skälen till detta är att
söka inte bara i hans stora och enastående
vetenskapliga gärning utan också i att den högadlige
mannen i sin ungdom drogs över till något som ansågs
den tidens aristokrater ovärdigt, nämligen
vetenskaplig forskning. Brahe var dessutom en framstående
astrolog och ägde ett stadgat rykte som magiker,
vilket bland annat omvittnas i folklig tradition i Böhmen
(liksom vi här i Sverige talar om tykobrahedagar).
På Ven har av svenska staten inrättats ett litet
museum för att tillvarata de sparsamma
Tycho-Brahe-minnen som bevarats där. Ruinerna av de båda
obser-vatorierna har grävts fram och restaurerats.
Invigningen skedde 1951.
ALLVARETS TONDIKTARE
Brahms, Johannes (1833—97) är en av den
romantiska tonkonstens ädlaste och intressantaste
kompositörer. I en tid, då den europeiska tonkonsten
visade tendenser att bege sig alltför långt ut på
programmusikens farliga vägar, visade han i sina verk
musikens egna väldiga krafter, avstod i stor
utsträckning från yttre, insmickrande effekter och storartad
klangapparat, men förenade i stället enkel och
innerlig, folkviseartad melodik med en viss kärvhet i den
musikaliska strukturen och knapphet i formen. Den
som upptäckte Brahms geniala begåvning och till
vilkens klassisk-romantiska musik Brahms själv
anknöt, var Robert Schumann. I en entusiastisk artikel
1853 i sin tidskrift Neue Zeitschrift für Musik hälsade
han Brahms som en musikens Messias. Nog kände
sig den unge tonsättaren uppmuntrad, och hans
namn blev med ens berömt, men samtidigt skärptes
hans redan förut vakna självkritik: många verk
förstördes senare (t. ex. 20 av 23 stråkkvartetter), och
först 1876 blev han färdig med sin första symfoni.
»Med en symfoni skämtar man inte i våra dagar»,
yttrade han.
Brahms var son till en musiker i Hamburg. Han
visade mycket tidigt en utpräglad musikalisk
begåvning och fick de bästa lärare, men själv ansåg han sig
ha lärt mest om komposition genom egna iakttagelser.
Han utbildade sig även till pianist och debuterade
vid 15 års ålder. Vid sidan av sina musikstudier till-
Johannes Brahms. Den tyske kompositörens musik
kännetecknas av att han förenar romantisk innerlighet och rent
folkmusikaliska drag med den klassiska musikens stränga allvar
och måttfullhet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
