Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsen — när elden är lös - Historiska eldsvådor - Elden — ett av krigets värsta förstörelsemedel - Skogsbrandskydd - Branting, Hjalmar — en svensk arbetarhövding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 BRANTING _______________________________________
har nästan alla städer haft omfattande eldsvådor.
Under gamle kung Göstas tid härjades Stockholm
flera gånger. Den största branden torde ha varit 1555,
då hela Västerlånggatan fördärvades. Efter denna
brand tycks staden ha blivit skonad från större
eldsvådor till 1625. Då avbrändes hela den nuvarande Stora
Nygatan och året därpå Västerlånggatan med dess
gränder. Den 7 maj 1697 utbröt en eldsvåda i
Stockholms slott, det gamla Tre Kronor, vilket jämte däri
hopade konstskatter och samlingar av stort värde
fullständigt förstördes. På grund av den starka blåsten
kastades bränder från det brinnande slottet över
Strömmen till repslagarebanan på Skeppsholmen. Där fanns
över 30 000 skeppund hampa, som gav elden ny
näring. Ett stort antal personer som tagit sin tillflykt dit
lär ha omkommit, emedan de inte kunde ta sig
därifrån, då den till holmen ledande träbron fattat eld.
Under 1700-talet inträffade flera stora bränder. En
eldsvåda, som icke var så omfattande men dock länge
dröjde kvar i borgarnas minne, utbröt den 24
november 1825, då gamla Dramatiska teatern gick upp i
lågor. Detta gamla minnesmärke, även kallat
»Makalös», uppbyggdes på 18 000 pålar av Ebba Brahes
man, Jakob Pontusson De la Gardie, 1647 och hade
omändrats och invigts till dramatisk teater 1793.
Tidigt på morgonen den 12 november 1873 utbröt
den kända eldsvådan i det s. k. Palinska huset vid
Malmtorgsgatan och Gustav Adolfs torg. En person
innebrändes, varjämte 7 personer skadades mer eller
mindre svårt och 2 dödades vid försök att rädda sig
ur det brinnande huset genom hopp ned i gatan, där
räddningsmanskapet uppspänt provisoriska språngsegel
av täcken, filtar m. m. Denna eldsvåda, vid vilken den
dåvarande brandorganisationens stora brist på övat
folk och nödig eldsläckningsmateriel tydligt framstod,
framkallade en stark opinion mot rådande
förhållanden samt krav på en fast yrkesbrandkårs upprättande.
Denna opinion jämte brandstadgan för rikets städer
av den 8 maj 1874 ledde också därhän, att staden
1875 fick en egen brandkår.
På midsommardagen år 1888 drabbades städerna
Sundsvall och Umeå av svåra slag. Båda städerna
brann ner i grunden.
Elden — ett av krigets värsta förstörelsemedel
I alla tider har krig åtföljts av brand. I historien
kan man läsa om hur erövrade städer bränts. Elden
var ett långt snabbare förstörelsemedel än alla andra
— utan kostnader och utan nämnvärt arbete för den
segrande utförde den sitt värv. Denna sin rangplats
som krigets värsta förstörare av människors
byggnader och tillhörigheter förlorade branden i viss mån
under första världskriget, då väl den största
skadeverkan kom att bero på artilleribombardemangen.
Men under det andra världskrigets bombräder kom
bränderna på nytt att få en förödande verkan.
Genom det s. k. totala luftkriget har städernas
brandväsen fått en ny och lika viktig som svårlöst uppgift.
De gigantiska bombangreppen mot stora städer
förorsakar hundratals väldiga brandhärdar samtidigt.
Brandkårerna räcker inte till för vanligt
släckningsarbete utan måste främst inrikta sig på att
förhindra eldsvådornas spridning. Brandkårerna har
därför utbyggts med stora hjälpkårer, och kraven på
lokala, i varje fastighet placerade brandredskap och
annan släckningsmateriel har starkt utvidgats. Trots
alla motåtgärder fick dock eldsvådorna efter
storangreppen gång på gång en omfattning som ställer
flertalet av tidigare i historien omvittnade jättebränder
i skuggan.
Skogsbrandskydd
I skogrika länder som Sverige, Förenta staterna
och Canada har skogsbrandskyddet kommit att få allt
större betydelse och på senare år även en fastare
organisation. Den viktigaste uppgiften för
skogsbrandskyddet är att i tid upptäcka brandhärden, så att
eldens spridning kan begränsas genom upphuggning
av brandgator och andra direkta motåtgärder under
befolkningens lagstadgade medverkan. För detta
ändamål har t. ex i Sverige ordnats brandbevakning
från s. k. brandtorn, vilka placerats på höjder i
skogsområdena.
För brandbevakning har även flyget tagits i anspråk,
i Sverige hittills dock mera sporadiskt.
EN SVENSK ARBETARHOVDING
Branting, Hjalmar (1860—1925), var son till
chefen för Gymnastiska centralinstitutet professor
Lars Gabriel Branting. Hans intressen riktades tidigt
på naturvetenskap och matematik. Som ung student
anslöt han sig till den radikala tidsrörelse som här i
Sverige brukar kallas »åttiotalet» och som tog yttre
gestalt i den 1882 bildade studentföreningen Verdandi.
Branting omfattade dess naturalistiska livssyn, dess
ateism och dess radikala åskådning i kvinno- och
sed-lighetsfrågorna. Att han från denna allmänna
radikala inställning fördes över till socialismen har ofta
förklarats genom vissa egenskaper hos Branting, som
påpekats av hans vän och skolkamrat Richard Bergh:
»Mod, djup rättskänsla och därtill en då och då
framskymtande nästan kvinnlig ömhet kompletterade hans
annars så utpräglat manliga väsen.» Det var hans
starka känsla för de svaga i samhället som förmådde
honom att sluta sig till ett parti som på den tiden var
ringa till sin omfattning och som inom stora och
ledande kretsar betraktades med förakt, misstro och
ovilja. I mångt och mycket överensstämde Bran tings
uppfattning med Marx’ läror, t. ex. i fråga om den
materialistiska historieuppfattningen och
klasskamps-teorin. Samtidigt var han likväl ovillig att binda sig
vid några som helst lärosatser och företrädde
åsikten, att det socialistiska samhället skulle förverkligas
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
