Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bremer, Fredrika — vår främsta kvinnosakskvinna - Ett framgångsrikt uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREMER 499
VÅR FRÄMSTA
KVINNOSAKS KVINNA
Bremer, Fredrika (1801—65). Kvinnorna i
Norden har av allt att döma sedan urminnes tider haft
det bättre ställt än de flesta av sina medsystrar på
andra håll, och våra många stora författarinnor har
gjort sitt till för att hävda deras människovärde. Man
behöver bara nämna Birgitta, vår första litterära
världsberömdhet, fru Nordenflycht, som kan sägas ha
skapat vår första rent personliga känslolyrik, och fru
Lenngren, vars satiriska bilder ur samhällslivet
aldrig har överträffats av någon svensk poet. Härtill bör
läggas fru Brenner, snart bortglömd men på sin tid
den karolinska borgarklassens orakel i familj
eange-lägenheter, den första svenska författarinnan i mera
modern bemärkelse och i viss mån också den första
svenska kvinnosakskvinnan. Det är alltså inte bara
namnlikheten som leder tanken från denna robusta
matrona till den eteriska mamsell Bremer. Vad som
under det manhaftiga karolinska tidevarvet inte kunde
bli mer än tveksamma ansatser fann en god
jordmån i 1800-talets värld, där de feodala resterna snabbt
höll på att försvinna och det industriella genombrottet
snart skulle bilda det nödvändiga materiella
underlaget för en verklig kvinnoemancipation.
Ett framgångsrikt uppror
Fredrika Bremer hade personliga skäl att önska en
genomgripande förändring i kvinnans ställning.
Hennes yttre förhållanden var lysande. Familjen var rik,
Fredrika fick se sig om i Europa och leva
herrgårds-liv på Årsta. Men hon var inte lycklig. Fadern var
en intelligent men något sträv och despotisk
brukspatron, modern en typisk societetsdam, och trycket
ovanifrån blev för hårt för den hyperidealistiska
dotterns känsloliv. Då alla andra vägar till befrielse
föreföll stängda, tog sig revoltandan utlopp i
författarskap. Debutarbetet Teckningar utur hvardagslifvet
(1828—31) gjorde en oanad succé. Men det var inte
så underligt: i allt som hade med prosaberättelse att
göra var Sverige ett enastående efterblivet land, och
Fredrika Bremer hade otvivelaktigt gjort en insats på
området. Hennes mest kända roman är väl Grannarne
(1837), där hon i »ma chère mère» lyckades skapa
en gestalt som sent glömdes och bl. a. fick en
avläggare i majorskan på Ekeby. I Hemmet (1839) tecknar
hon en bild av sig själv som bam i den lilla tafatta,
känsliga och fantasifulla Petrea.
Med dessa och andra romaner blev Fredrika
Bre-mers internationella ryktbarhet snart så befäst att
den kunde jämföras med Walter Scotts. En och
annan menade visserligen att hennes romaner mera
vittnade om förtrogenhet med gängse sentimentala
mönster än om den observationsförmåga och re-
Fredrika Bremer. »Om Gud behagar», skrev Fredrika 1831,
»skall det lyckas mig att bliva en aktad och nyttig författare.»
formvilja som den nya realismen krävde. Sant är
också att dessa sistnämnda egenskaper bättre kom fram
i hennes vidlyftiga korrespondens och initierade
reseskildringar. Under två år färdades hon omkring
i Nordamerika, och de dagboksanteckningar i
brevform hon hade skickat hem därifrån publicerade hon
under titeln Hemmen i den Nya verldenfiü^q—54).
Därmed bidrog hon mycket till att sprida upplysning
om denna ännu rätt okända kontinent, där
samhällsförhållandena så mycket skilde sig från det gamla
Europas. Tack vare sin berömmelse fick hon utmärkta
tillfällen att överallt komma i kontakt med samtidens
ledande personligheter. Hon hade alltid haft djupa
teoretiska intressen, men praktiska frågor tog större
delen av hennes tid i anspråk. Även om kvinnans
jämlikhetskrav var det som främst låg henne om
hjärtat, verkade hon med stor iver också för andra
humanitära reformer. Hennes ståndpunkt kan
betecknas som kristen liberalism. I en serie märkliga
rese-brev till Aftonbladet, England om hösten 1851, gick
hon dock längre, talade med sympati om
chartis-terna och bekände sig till »den kristliga socialismen».
År 1856 utgav Fredrika Bremer romanen Hertha, som
väckte våldsamt uppseende genom sin
kvinnosaksten-dens och fick stor betydelse för den spirande
kvinnorörelsen.
I längden har Fredrika Bremers sociala insatser
betytt mer än de litterära. Hennes varma och
renhjärtade personlighet och andliga livfullhet verkade
inspirerande, och hennes jämvikt och humor svek
henne inte ens i kampen för kvinnosaken.
Se vidare Kvinnorörelsen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
