Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breitenfeld — en vändpunkt i trettioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 BREITENFELD
EN VÄNDPUNKT I TRETTIOÅRIGA KRIGET
BrEITENFELD [braj’tenfelt]. Sex km norr om
Leipzig ligger den lilla byn Breitenfeld, vars namn är
förknippat med en av den svenska krigskonstens mest
lysande segrar. Det var här som Gustav II Adolf i
spetsen för en armé av helt ny typ 7 sept. 1631 mötte
den gamla skolans erkänt främste slagledare,
katolikernas överbefälhavare, Tilly. Mot dennes kompakta
fyrkanter av pikenerare och musketörer ställdes de
lätt beväpnade och mycket rörliga svenska trupperna.
Tidigt på morgonen gick dessa över den sumpiga
Lo-berbäcken och ställde upp sig i slagordning framför
densamma. Den svenska centern, bestående av
infanteriet och artilleriet, leddes av Lennart Torstenson,
medan konungen själv och Johan Banér förde befälet
över kavalleriet på den högra och Gustaf Horn på
den vänstra flygeln. Till vänster om svenska armén
bildade den sachsiska hären en sluten enhet.
Frontlinjen uppgick till 2 400 m.
De båda härarna var ungefär jämnstarka, på den
katolska sidan 32 000 man, på den protestantiska
23000 svenskar och 17000 sachsare. Slaget inleddes
med en två timmar lång artilleriduell, och därefter
gav Tilly omkr. kl. 2 e. m. order till anfall. Han
åsyftade sannolikt en dubbel omfattning av fienden och
lyckades också genom fotfolkets kolossala stötkraft
riva upp den sachsiska hären och driva denna på
flykten. Horn fick emellertid förstärkningar från Gustav
II Adolfs högra flygel, där denne själv avvärjde
Pap-penheims ursinniga anfall. När den senare slutligen
gav vika, kunde svenskarnas mitt och högra flygel
rycka fram. I Fältskärns berättelser, vars dramatiska
framställning av slaget lästs av generationer svenskar,
återges särskilt livfullt den situation då svenskarna
stormade de fientliga batterierna, vilkas kanoner nu
vändes mot katolikerna själva. Efter denna vändpunkt,
som inträffade kl. 7 e. m., gav Tilly slaget förlorat,
och hans här flydde i full upplösning. Svenskarna hade
då förlorat 2 100 man och sachsarna ungefär lika
många, medan katolikerna lämnade 7 000—8 000 döda
på slagfältet, vartill kom 6 000 i fångar. Under de
följande dagarnas förföljelser dödades och tillfångatogs
ytterligare 8 000 man.
På en minnessten på slagfältet står inskriften:
»Gustav Adolf Christ und Helt / rettete bei
Breitenfeld / Glaubensfreiheit für die Welt.» Denna inskrift
återspeglar uppfattningen, att segern vid Breitenfeld
räddade trosfriheten. Att man kunnat tillmäta slaget
en sådan betydelse beror på att det blev en vändpunkt
i trettioåriga kriget. I taktiskt hänseende var det
elddopet för Gustav II Adolfs nya krigskonst, som
visade sig överlägsen den gamla spanska skolans.
Slagets strategiska betydelse låg däri att vägarna mot
Sydtyskland, katolicismens högborg, öppnades för de
svenska arméerna. Sverige blev på allvar en
kontinental maktfaktor, och Gustav Adolf framträdde som det
europeiska maktspelets centralgestalt.
Breitenfeld är också förbundet med den seger som
Lennart Torstenson 1642 där vann över de kejserliga.
Gustav Adolfs och Tillys arméer
drabbar samman vid Breitenfeld
den 7 september 1631. Detalj av ett
samtida kopparstick. — »Rent
militärt sett», säger en författare,
»innebar slaget för Europas alla stater en
uppvisning och för de kejserliga en
lektion i svensk krigskonst. Det var
en rörlighetens seger över ett i stela
och tunga former bundet system.»
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
