Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern — livet i Norden för 3000 år sedan - Bronsålderns utveckling - Yxor, präktiga dolkar och rikt utsirade svärd - Smycken och klädedräkt. Bältedosorna, bronsåldersdamernas handväskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 bronsåldern
LIVET I NORDEN FÖR 3 000 AR SEDAN
BRONSÅLDERN. De första metallföremålen
började komma till Norden redan under stenåldern, dvs.
i början av det andra förkristna årtusendet. Dessa
föremål bestod av yxor, dolkblad och enkla smycken
av koppar och guld. De kom i första hand från Ungern
och de brittiska öarna, som ägde kopparmalmer och
guldförekomster. Nordborna hade lyckligtvis valuta
att ge i utbyte mot dessa kostbarheter, nämligen den
gyllene bämstenen, som vida omkring var högt skattad
som material till smycken. Jylland var moderlandet
för denna bärnsten. Men även pälsverk spelade en
roll som bytesvara, och framför allt Sveriges
nordligare delar blev härvidlag gynnade.
Med tiden fann man på att blanda kopparn med
io % tenn, varigenom metallen blev hårdare och
kunde gjutas. Den nya legeringens, bronsens, segertåg
kännetecknar bronsålderns begynnelse.
Bronsålderns utveckling
Genom en vittomfattande granskning och jämförelse
sinsemellan av alla nu kända fynd, vare sig de är
gjorda i gravar eller ej, har det blivit möjligt att
indela bronsåldern här i Norden i sex på varandra
följande perioder eller tidsavsnitt. Man har därvid ansett
sig kunna sätta första periodens början till omkring
mitten av det andra förkristna årtusendet och sjätte
periodens slut till omkring mitten av det första
förkristna årtusendet. Den egentliga bronsåldern skulle
sålunda här i Norden ha varat ca tusen år.
Vid bronsålderns början tycks Jylland ha intagit
en rangplats i kulturhänseende. Dels hade man här
den mesta bämstenen vid egna stränder, dels även
den kortaste vägen till de brittiska öarna och söderut
till Elbemynningen, varifrån man kunde söka sig
uppför floden till Saaletrakten, som blivit rik genom sin
tillgång på bergsalt. Utmed Elbe och Rhen gick sedan
förbindelserna vidare söderut till Ungern och Italien.
Snart nog blev emellertid även de danska öarna och
Skåne med närgränsande områden delaktiga av den
begynnande bronsålderskulturen. Det blev en gyllene
tid för Norden. I synnerhet den andra perioden av
bronsåldern men även den tredje innebär i vissa
avseenden en höjdpunkt i detta kulturskede. Även
Väster-och Östergötland, Södermanland och Uppland m. fl.
landskap blir nu tämligen väl representerade med
fynd. Ehuru allt råmaterial måste importeras (Falu
koppargruva var inte upptäckt ännu) blir de nordiska
länderna konstnärligt sett snabbt självständiga
gentemot södem. Medan Italien specialiserade sig på
drivna arbeten, tillverkade de nordiska länderna lika
förnämliga gjutna. I Norge är fynden från den äldre
bronsåldern tämligen fåtaliga, men de flesta typerna
är dock representerade såväl i södra Norge (framför
allt på Jæren) som kring Trondheimsfjorden.
Yxor, präktiga dolkar och rikt utsirade svärd
Det vanligaste vapnet tycks yxan ha varit. Den
uppträder här, som ovan framhållits, redan under
stenåldern. Den var då tämligen jämnbred och flat. Senare
blev eggen bredare och mera rundad, och
skaftkan-tema fick utskjutande flikar; ibland förekom också
en avsats på mitten. Allt detta gjordes för att
yxbladet bättre skulle fästa vid det knäböjda träskaftet.
Småningom fann man på att låta flikarna helt och
hållet omsluta träskaftet, så att en skaftholk
uppstod. Dessa holkyxor blev synnerligen vanliga under
den yngre bronsåldern. Under den äldre bronsåldern
förekom stundom även en yxtyp med skafthål.
Präktiga var dolkama och svärden, vilka under den
äldre bronsåldern ofta blev rikt utsirade. Svärden
var nästan undantagslöst tveeggade och fick nog
under den äldre bronsåldern mest tjänstgöra som
stickvapen. Senare blev de tyngre och bredare och syns då
även ha använts som huggvapen. Det sammanhänger
med att sköldarna blir större och kraftigare, av trä
och med läderbeklädnad. Huggsvärd och starkare
sköldar — det är den gamla regeln om vapen och
motvapen. En präktig beklädnad av brons till en sköld
är funnen i en torvmosse nära Varberg i Halland. De
två första hjälmarna från bronsåldern, två
hornhjälmar, anträffades 1943 i en mosse i Danmark. I
sammanhang med vapen må även omnämnas de stora
lurar av brons som vid flera tillfällen påträffats. Dessa
lurar har antingen varit stridslurar eller använts vid
vissa religiösa ceremonier.
Smycken och klädedräkt. Bältedosorna,
brons-åldersdamernas handväskor
Det vanligaste smycket under bronsåldern var utan
tvivel spännet. Det består av två delar, nålen och
bygeln. Under äldre bronsåldern var bygeln smal och
sirlig, vanligen med en spiralupprullning i vardera
änden. Senare blev spännena mycket större med stora
skålar. Dessa spännen nyttjades av såväl män som
kvinnor för att fästa manteln eller koftan över
bröstet. För samma ändamål användes också nålar av
olika typer.
Halsringar fanns av många olika slag. Under äldre
bronsåldern förekom bland gravfynden ett slags breda
flata halskragar, sirade med den omtyckta
spiralor-namentiken. Bland den yngre bronsålderns depåfynd
uppträder inte sällan stora halsringar med räfflad
omering, ovala skivor och stora spiralupprullningar
vid ändarna. De har troligen burits så att de spiral-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
