Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cartesius, Renatus (René Descartes) — jag tänker — alltså är jag till - Cogito — ergo sum - Banbrytande insatser inom matematiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARTESIUS 589
JAG TÄNKER —
ALLTSÅ ÄR JAG TILL
Cartesius, Renatus, eller — såsom den franska
namnformen lyder — René Descartes [dekar’t] (1596
—1650) är en av den nyare filosofins grundläggare.
Jag sitter vid mitt skrivbord för att skriva ned
något om Cartesius. Det är väl sant och visst, att jag
befinner mig här och är sysselsatt med detta? Nej. Det
kunde vara en dröm. Ibland har jag i drömmen
funnit mig syssla med liknande arbete. Men jag ser ju
böckerna och de andra föremålen på bordet. Då är det
väl ändå visst, att detta mitt förehavande är en
verklighet? Nej. Det har hänt, att drömmen givit åskådliga
bilder, fulla av detaljer, och dock var det bara en
dröm. Och hur många gånger har jag inte funnit, att
sinnena givit en falsk kunskap, så att jag nödgats
tvivla på dem som sanningsvittnen. Solen ser jag som
en strålande medalj, den över sankmarker utbredda
dimman har jag ofta tagit för en vattenyta, min väns
bekanta röst utanför mitt fönster har ibland visat sig
vara en villa; regnbågen har ingen fångat. När jag
betänker detta, har jag anledning att tvivla på sinnenas
vittnesbörd, ja på allt som andra vill lära mig. Söker
man den verkliga sanningen, måste man tvivla på allt,
tills det blir bevisat.
Cogito — ergo sum
Det var sådana tankar Cartesius utgick ifrån i sin
filosofi. Men Cartesius förblev inte skeptiker,
tvivlare. Ur tvivlet föddes hos honom vissheten om att han
hunnit fram till en sanning som var orubblig och inte
av något tvivel kunde bortresoneras. Sedan filosofen
i flera år sökt en fast punkt för sitt tänkande, sökt
visshet åtminstone om något, blixtrade det nya
plötsligt fram för honom, såsom religiösa människor av en
viss typ genomgår en plötslig omvändelse. »Den 10
november 1619 upptäckte jag, fylld av entusiasm,
fun-damentet till en beundransvärd vetenskap», skriver
Cartesius. Det nya har han formulerat i en bekant
latinsk sats: co’gito, ergo sum, jag tänker, alltså är
jag till. Det var det första fullt vissa som filosofen
kom fram till: jag existerar. Om jag tvivlar, om jag
drömmer etc., måste det ändå finnas något som
tvivlar, drömmer, känner, vill. Här har vi ett
»matematiskt visst» påstående. Jag tänker, alltså är jag till —
detta är, säger Cartesius, inte en slutsats, fastän det
kunde se ut så. Det är en »intuition», något
omedelbart skådat och upplevt. Därmed är tvivlet
principiellt brutet. Cartesius’ upptäckt av denna fasta
utgångspunkt har fått stor betydelse för hela den
följande filosofin. Sedan söker Cartesius med samma
»matematiska» skärpa bevisa andra satser: att Gud
finns, att vår kunskap — såsom given av Gud — är
sann osv.
Cartesius efter en målning av Frans Hals. Cartesius kallades
av drottning Kristina till Stockholm, där han av den
vetgiriga och energiska drottningen uppfordrades att stiga upp
kl. 5 om morgnarna för att delta i filosofiska samtal. Det
kalla klimatet och den ovana dygnsrytmen knäckte en fysik,
som tidigare trotsat trettioåriga krigets strapatser.
En fråga som mycket sysselsatte Cartesius var den
om förhållandet mellan själ och kropp. Han är vad
man kallar dualist. Kroppar och själar har alldeles
olika egenskaper, de är olika »substanser». Andens
väsen är tänkande, kroppens väsen är utsträckning.
Att min vilja kan påverka t. ex. min hand, så att jag
lyfter den, är alldeles obegripligt, men Gud har
ordnat det så. Cartesius antog att kropp och ande möttes
till samverkan i tallkottkörteln i hjärnan.
Banbrytande insatser inom matematiken
Inte bara inom filosofin utan även inom
matematiken gjorde Cartesius banbrytande insatser. Genom att
ange en metod att överföra geometriska problem på
algebraiska grundade han den analytiska geometrin,
som är förutsättningen för den moderna
matematikens storartade utveckling.
Under flera år deltog Cartesius i trettioåriga
kriget. Senare vistades han i tjugo år i det frisinnade
Holland, sysselsatt med filosofiskt och matematiskt
författarskap. Drottning Kristina lät 1649 kalla den
berömde mannen till Sverige för att upprätta en
vetenskapsakademi. Efter ett år avled han emellertid och
fick sin grav i Stockholm. Sexton år senare hämtade
Frankrike sin frejdade son hem till fosterjorden. —
Frågan om Cartesius’ roll vid drottningens övergång
till katolicismen har på senare tid varit mycket
omstridd. Själv var Cartesius en övertygad katolik, ehuru
han gjorde sträng skillnad mellan tro och vetande.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
