Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cellen — det organiska livets byggstenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 CELLEN
Denna cell är inte hämtad från någon viss vävnad; den är
schematiskt tecknad och motsvarar till sin byggnad närmast
en väl utbildad växtcell. Längst ut ser vi den huvudsakligen
av cellulosa uppbyggda cellväggen, vilken ger styrsel åt
cellen. Rummet innanför cellväggen är utfyllt av en
tjockflytande massa, den s. k. protoplasman, i vilken flera detaljer
kan iakttas. Centralt ligger cellkärnan, innehållande bl. a.
ett oregelbundet nätverk av kromatin, som fått sitt namn av
grek, kroma, färg, samt en nukleol. Invid kärnan ses den
s. k. centralkroppen, vilken innehåller flera centrioler — i detta
fall två — vilka har betydelse för cellbildningen.
Protoplasman är uppfylld av ett stort antal små kroppar av varierande
storlek och form, s. k. plastider, vilka anses ha med cellens
ämnesomsättning att göra. Hos de gröna växterna
förekommer det gröna färgämnet eller klorofyllet i dessa (s. k.
kloro-plaster). Den för allt liv på jorden så viktiga stärkelsesyntesen
försiggår i dessa kroppar (jämför Assimilation).
Schematisk framställning av celldelningsprocessen. I, 2 och
3: Kromatinnätet i kärnan omgrupperar sig i långa smala
kromosomslyngor, under det att stråliga figurer bildas kring
de båda s. k. centriolerna, vilka här har flyttat långt från
varandra. 4, 5, 6, 7 och 8: De förtjockade och förtätade
kromatinslyngorna delar sig på längden, varefter de båda
centriolerna drar till sig var sin halva av varje ursprunglig
kromosomslynga. 9: De nya cellerna är nästan färdiga.
Kromatinslyngorna har förmåga att uppta vissa färgämnen mycket
starkt, vilket gör, att de genom den histologiska färgningen
tecknar sig vackert, särskilt under delningsprocesserna (jfr
Fortplantning).
DET ORGANISKA LIVETS BYGGSTENAR
C ELLEN. Sedan äldsta tider har människan
spekulerat över frågan om livets ursprung och därmed
sammanhängande problem. I årtusenden har
etiskreligiösa synpunkter därvid dominerat, och massor
av människor har nöjt sig med en uppfattning som
uteslutande baserats på vad vi kallar tro. Livet var
en Guds gåva, Gud var skaparen av allt liv osv.
Under alla kulturepoker har emellertid enstaka,
frimodiga andar framträtt och med självständig
naturvetenskaplig forskning allt tydligare markerat
skillnaden mellan den etisk-religiösa och den sakligt
naturvetenskapliga synen på frågan vad livet är.
Renässansens undersökningar av djur- och
människokroppar kunde med då rådande grova
undersökningsmetoder endast resultera i spekulationer och
känslobetonade tolkningar. Kunskapen om den
levande materiens finare byggnad och struktur
förutsätter nämligen sådana tekniska hjälpmedel som först
den moderna tiden kunnat frambringa. Visserligen
hade t. ex. engelsmannen Robert Hooke [hok’j år
1665 med tillhjälp av hemgjorda mikroskop påvisat
att växtdelar var uppbyggda av små, väl avgränsade
rum eller »celler», som liknade cellerna i en bikaka
och enligt dåtidens uppfattning var lika tomma som
dessa. Men först på 1800-talet, då de egentliga
mikroskopen började konstrueras och man började lära
sig att färga olika preparat, upptäckte man, att
cellerna var fyllda av en tjockflytande massa, i vilken en
del olika småkroppar kunde urskiljas. Intresset för
det mikroskopiska studiet av växt- och djurvävnader
stegrades nu hastigt, och under mitten och slutet av
1800-talet gjordes stora och principiellt viktiga
upptäckter rörande den mikroskopiska anatomin. De med
mikroskopets hjälp vunna rönen sammanställdes
snart till en hel vetenskap för sig, den s. k.
vävnads-läran eller histologin.
Histologin fastställde, att all levande materia var
uppbyggd av celler och att praktiskt taget varje cell
innehöll en kärna. Cellen blev livets enhet på liknande
sätt som molekylen var materiens enhet. Endast ett
noggrant studium av cellen kunde tänkas föra frågan
om livets ursprung närmare sin lösning.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
