Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cervantes Saavedra, Miguel de — »riddaren av den sorgliga skepnaden» och hans skapare - Ett äventyrligt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES 599
Den franske konstnären Honoré Daumier har ägnat mycket intresse åt Don Quijote. Här återges ett par av hans
framställningar, t. v. Don Quijote till häst, t. h. i sällskap med Sancho Panza.
»RIDDAREN AV DEN SORGLIGA SKEPNADEN»
OCH HANS SKAPARE
VERVANTES Saavedra, Miguelde (1547—1616).
Det är en egendomlig tillfällighet att Cervantes dog så
gott som på dagen samtidigt med Shakespeare. I ett
slag förlorade Europa alltså sin störste dramatiker
och sin störste romanförfattare: även om Cervantes
rangställning inte kan anses lika allmänt fastslagen
som Shakespeares, finns det mycket som talar för att
Don Quijote [dån’ kichåÄe], den första verkliga
romanen i modern mening, aldrig har blivit överträffad.
Ett äventyrligt liv
Cervantes var född i Alcalå i Kastilien. Släktens
fattigdom hindrade honom från att få någon
grundligare utbildning och inskränkte hans möjligheter att
göra karriär i diplomatisk tjänst. Efter något år i
Rom tog han värvning, kämpade mot turkarna och
sårades tre gånger i slaget vid Lepanto. Ett av såren
gjorde hans vänstra hand obrukbar, men han fortsatte
ändå krigarbanan och skulle efter vederbörlig
grad-passering befordras till kompanichef, då han på
hemväg till Spanien blev tillfångatagen av
muhammedanska kapare. Närmast följde fem års slavarbete i Alger
under de vidrigaste förhållanden, som han utstod med
häpnadsväckande själsstyrka. Efter några misslyckade
rymningsförsök blev han friköpt, men i hemlandet
väntade honom idel besvikelser. Med mycket besvär
lyckades han skaffa sig enklare befattningar i
förvaltningen. Det blev trassel med räkenskaperna, och
Cervantes fick både en och två gånger stifta bekantskap
med de spanska fängelserna, vilket inte var så
ovanligt på den tiden.
För att bättra på sina usla affärer hade han redan
tidigt ägnat sig åt författarskap. Enligt egen uppgift
skall han ha skrivit bortåt trettio dramer, som nästan
alla har gått förlorade. Betalningen var eländig, och
den hopplösa konkurrensen med Lope de Vega gjorde
att han gav upp. Som poet hade han ringa framgång.
Hans styrka låg på prosans område, och här gjorde
han sent omsider ett lyckokast. Första delen av Don
Quijote, som kom ut 1605, när han redan var
femtioåtta år gammal, blev genast mycket populär, till och
med så populär att tre tjuvtryck omedelbart såg
dagen. Sådant gick det inte att skydda sig mot i
dåtidens Spanien, inte heller mot att en klåpare snart
nog var färdig med en andra del av det omtyckta
verket, varvid han inte försummade att i företalet smäda
Cervantes för hans höga ålder och obrukbara
vänsterhand. Svaret blev Cervantes egen andra del, också
den försedd med ett företal där det framhölls att
böcker inte skrivs med gråa hår utan med förståndet, som
brukar bli bättre med åren, och att ädla sår och ärr
snarare är värda respekt än hån.
Varken här eller annars när Cervantes gör upp med
sina vedersakare märks det några spår av en bitterhet
som vore mer än förklarlig. Få har kommit så långt
som han i konsten att bruka motgångarna till
självtukt och självlöje. Han mäter sig själv med de rätta
måtten, och dem tillämpar han också på världen. Den
förargar honom inte mer än skäligt. Hårda
erfarenheter har lärt honom att den rymmer mycket vrångt,
men han ser det helst som utslag av den dårskap
han ständigt möter i våra göranden och låtanden. Här
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
