Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Churchill, Winston — den engelske bulldoggen - Författaren Churchill - Den ensamme profeten - Churchills talarkonst - Mannen bakom underverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6l6 CHURCHILL
Flertalet av Churchills böcker är mer eller mindre
direkt självbiografiska, även de som närmast
behandlar världshistoriska skeenden. De blev självbiografiska
inte på grund av författarens förmätenhet utan
därför att Churchill spelat med i viktiga världshistoriska
händelser och ofta på framskjutna poster. Resultatet
av vilotiden 1921—23 blev Världskrisen ign—igi4
och Världskrisen igi$. Men 1924 var han tillbaka i
regeringen igen, denna gång som finansminister i
Bald-wins konservativa ministär. De fem år han innehade
denna post har måhända mindre intresse för vad han
uträttade som minister än genom att han då
fullbordade sina memoarer genom fyra nya volymer av
Världskrisen.
Den ensamme profeten
Från det ögonblick han 1929 utträdde ur regeringen
började hans verkliga politiska storhetstid — fast till
en början i den halvt föraktade bråkmakarens tecken.
Hans opposition gällde till en början MacDonalds och
den senare samlingsregeringens Indienpolitik, där
Churchill företrädde en samtidigt imperialistisk och
demokratisk linje. Den brittiska metoden, sade han,
har varit och betytt intimt och effektivt samarbete med
landets befolkning. Men dominionställning kan
förvisso icke uppnås av ett samhälle som brännmärker
och behandlar 60 miljoner av sina medborgare som
orörbara.
För att bestå måste imperiet erkänna och tillämpa
en moralisk idé. Den tanken skulle få ännu större
betydelse för honom, sedan Hitler gripit till makten i
Tyskland. Churchill blev Englands samvete, fast ingen
tycktes vilja lyssna till hans röst. Är efter år varnade
han för Tysklands upprustning. Men inte ens när
bekräftelserna undan för undan kom genom allmänna
värnplikten, Rhenlandsockupationen osv. lyssnade
man mer än förstrött till Churchills outtröttliga
varningsrop. I stället förlöjligade man hans krav på en
mångdubbling av det engelska flygvapnet, en
reorga-nisation av flottan och produktion av nya kanoner.
Så kom det andra världskriget, och med
självklarhetens rätt tillträdde den ensamme
oppositionsmannen sin gamla post från första världskriget som
marinminister. Åtta månader senare, då Norge och Danmark
ockuperats och tyskarna vällde in över Hollands och
Belgiens gränser, kallades han av konungen att överta
det fulla regeringsansvaret som Storbritanniens
premiärminister.
Mannen bakom underverket
Han kunde inte göra materiella underverk. Han
kunde inte stampa arméer ur marken. Men han
kunde ingjuta i sitt folk tro, förtröstan och mod. Han
kunde förmå sina landsmän att göra det yttersta i
farans stund. Han yttrade efter det stora tyska
flyganfallets misslyckande på tal om de engelska
jaktflygarnas insatser, att aldrig i historien hade så många haft
så få att tacka för så mycket. Han skulle varit
berättigad att tillägga: aldrig hade en stor nation haft en
enskild man att tacka för så mycket.
Den enorma makt som den brittiska nationen lade
i hans händer under andra världskriget var väl i sak
lika total som någon diktators. Men Churchill blev
ingen diktator. »Blod, svett och tårar», lovade han sitt
CHURCHILLS TALARKONST
I underhuset 1904 (om Balfour-regeringen).
Denna samling hedervärda gentlemän — alla
goda och rättskaffens män — är beredda att offra
mycket av sina åsikter, men de har inga åsikter.
De är redo att dö för sanningen, om de bara
visste vad som är sanning. De är trötta på
regeringsbördan, de önskar ingenting hellre än att
bli befriade från de bekymmer som denna
medför. Men deras patriotiska pliktkänsla tvingar
dem att sitta kvar, fast de inte har någon
mening att redogöra för, och de håller fast vid sina
meningar, obeslutsamma och orubbliga, liksom
Georg II i slaget vid Dettingen sans peur et
sans avis.
Om Münchenöverenskommelsen 1938.
Ni hade att välja mellan krig och vanära. Ni
valde vanäran och ni kommer att få kriget.
I underhuset 13 maj 1940.
Jag säger till huset såsom jag sagt till dem,
vilka ingått i denna regering: »Jag har intet
annat att bjuda än blod, möda, tårar och svett.»
I underhuset 4 juni 1940.
Även om stora delar av Europa och många
gamla och berömda stater fallit eller kommer att
falla offer för Gestapo och nazistregimens hela
maskineri, så skall vi inte svikta eller svika. Vi
skall fortsätta till slutet, vi skall slåss i Frankrike,
vi skall slåss på hav och oceaner, vi skall slåss
med växande förtröstan och växande styrka i
luften, vi skall försvara vår ö, kosta vad det
kosta vill, vi skall slåss på stränderna, vi skall
slåss på flygfälten, vi skall slåss på åkrarna och
gatorna, vi skall slåss bland bergen. Vi skall
aldrig ge oss, och även om, vilket jag icke ett
ögonblick tror, denna ö eller en stor del av den
bleve underkuvad och utsvält, så skulle vårt
imperium bortom haven, väpnat och skyddat av
engelska flottan, fortsätta striden till dess den
nya världen med all sin makt och styrka i sinom
tid träder fram för att rädda och befria den
gamla.
Följande passus ur den ursprungliga diktamen
ströks vid talets framförande.
Vi skall slå dem på stränderna, vi skall slå
dem på flygplatserna. Vi skall slå dem överallt.
Med alla vapen skall vi slå dem, om vi också
skall bli tvungna att till sist använda
tombuteljer.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
