Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Churchill, Winston — den engelske bulldoggen - Mannen bakom underverket - Handlingarna, ej storheten, är omstridda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___________________________________________________________________________ CHURCHILL 617
Frågan om hur länge Churchill
skall sitta kvar och vem som
blir hans efterträdare har dykt
upp med jämna mellanrum
under de senaste åren. Den
berömde tecknaren Low
sammanfattar situationen i denna bild från
februari 1954. Churchill hade
just prövat ett nytt belgiskt
vapen, med vilket han fått in en
femetta. Ännu kan den
fruktansvärde gamle mannen ge
reporterna ett svar med krut i,
när de kommer med näsvisa
frågor. T. v. tar den unga
tory-generationen betäckning i ett
»Skyddsrum för otålig
ungdom».
folk. Och han sparade icke sig själv. Med en
häpnadsväckande initiativrikedom byggde han från grunden
upp den Englands nya styrka som skulle visa sig
mäktig att småningom vända den totalitära flodvågen.
Vid sina ansträngningar fick England redan tidigt
ett storslaget understöd från USA. Sedan detta land
1941 hade blivit Englands bundsförvant, utvecklades
ett synnerligen nära vapenbrödraskap-mellan Churchill
och president Roosevelt. Men samarbetet förblev inte
friktionsfritt, särskilt när det gällde förhållandet till
Sovjetunionen. Churchills inställning präglades av
större misstänksamhet angående Sovjetunionens
efter-krigsplaner. Han rekommenderade därför även på den
sydösteuropeiska krigsskådeplatsen militära
operationer från de västallierades sida, för att inte överlåta
Sydösteuropa helt åt Sovjetunionens inflytande.
Roosevelt avböjde dessa planer, vilka därför ej
genomfördes men efterkrigstidens utveckling har i stor
omfattning bekräftat Churchills farhågor.
Handlingarna, ej storheten, är omstridda
Omdömena om Winston Churchill har under hans
samtid starkt växlat, från den mest oreserverade
entusiasm och beundran till den skarpaste kritik. Han
har långtifrån visat sig ofelbar. Hans misstag, ja, hans
felbedömningar av viktiga lägen, har varit otaliga. Han
har ofta tvingats motsäga sig själv. Han har vandrat
genom olika partier och alltid hamnat i opposition.
Men om storheten i hans statsmannagärning och
ärligheten i hans uppsåt har ingen tvekan rått. Inför
historiens dom kommer resultatet av hans och hans folks
»blod, svett och tårar» att ge honom ett vittnesbörd
som varje brittisk statsman kan avundas honom. Det
var ej blott ett brittiskt imperium han räddade, då
han övertog makten i maj 1940. Det var den
västerländska civilisationen han räddade åt framtiden.
Churchill var framförallt krigets strateg och
imperiets ledare och mindre den sociala reformpolitikens
man. Det ansåg tydligen också engelska folket i val,
som efter krigets slut befriade Churchill och hans parti
från regeringsansvaret och överlämnade det till
arbetarpartiet. Som den konservativa oppositionens ledare
kritiserade Churchill framförallt arbetarregeringens
inrikes- och socialiseringspolitik. På det
utrikespolitiska området blev han initiativtagare till den
europeiska enhetsrörelsen och främjade Europarådets
tillkomst.
1951 segrade det konservativa partiet vid valen och
därmed övertog Churchill som partiets ledare för
andra gången Englands premiärministerpost.
Alla väntade med spänning på Churchills nya giv.
Men han förhastade sig inte vid genomförandet av en
egen politik. En del av arbetarregeringens
socialiseringar upphävdes inte alls, en annan del endast delvis
eller tämligen sent. Utrikespolitiskt har Churchill först
efter Stalins död 1953 kommit med en egen plan och
föreslagit en fyrmaktskonferens »på högsta nivå» för
att åstadkomma en avspänning mellan öst och väst.
Men han hindrades genom ett plötsligt insjuknande
under sommaren 1953 att fullfölja planen med sin
vanliga energi. Ändå har Churchills initiativ främjat den
internationella avspänningen och givit upphov till
utrikesministerkonferensen i Berlin i februari 1954.
Denna konferens infriade visserligen inte
förhoppningarna på ett stadigvarande fredsslut, men kan
säkerligen ändå anses vara utgångspunkten till vidare
förhandlingar.
Sitt författarskap har Churchill fortsatt med det
omfångsrika verket om andra världskriget. För sina
litterära förtjänster tilldelades han 1953 års
nobelpris i litteratur. Samma år fick han
Strumpebands-orden och blev därmed Sir Winstön Churchill.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
40—405843 ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
