Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cicero, Marcus Tullius — det antika Roms störste talare - Cicero och diktatorerna - Den latinska prosans mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 I 8 CICERO _________________________________________________________________________________
Marcus Tullius Cicero, en av världslitteraturens främste
vältalare, vars brev ger ovanligt levande glimtar från det privata
och offentliga livet i det gamla Rom.
DET ANTIKA ROMS
STÖRSTE TALARE
Cl CERO, Marcus Tullius (106—43 f. Kr.). Den
man som skulle bli den störste romerske talaren och
den latinska prosans mästare var själv inte till börden
romare och han tillhörde inte heller någon av Roms
gamla adelsätter, vilkas medlemmar ansåg sig
självskrivna att styra republiken. Ciceros födelseort var
den lilla staden Arpfnum och han stammade från en
anspråkslös släkt. Hela sitt liv visade han sig också vad
vi nu skulle kalla borgerlig till sin åskådning. Han
avskydde ytterligheter, vare sig de kom från adelns
eller folkmassans sida; han önskade en lugn
samhällsutveckling på gammal republikansk grund. Men
tidsandan var en annan. I de revolutionära brytningar som
fyllde Ciceros tillvaro tog han ståndpunkt än på den
ena, än på den andra sidan; han sökte lotsa sig fram
mellan bränningarna och lyckades länge nog.
Första gången Cicero uppträdde offentligt — efter
grundliga studier, bl. a. i Aten — var han
försvarsadvokat för Sextus Roscius (80 f. Kr.), som av en av
Sullas hantlangare, Chrysogonus, anklagats för
fadermord. Det krävdes mod att uppträda mot en av den
allsmäktige diktatorns skyddslingar. Men Cicero hade
framgång och vann därigenom stort anseende. Han
ökade det, när han tio år senare fick den romerske
guvernören på Sicilien, Verres, fälld för sina
grymheter och utpressningar.
Ciceros rykte som talare och advokat öppnade för
honom vägen till politisk framgång, trots hans låga
börd. Med senatens hjälp besegrade han vid
konsulsvalen 64 f. Kr. den hänsynslöse revolutionären Lucius
Sergius CatilFna. Som konsul fortsatte han kampen
mot Catilina och avslöjade i sina ryktbara
»katilinaris-ka tal» dennes försök att störta republiken. »Huru
långt skall du gå, Catilina, i att missbruka vårt
tålamod», frågade han Catilina i senaten och drev honom
ur Rom. Catilina själv stupade i en drabbning, och
Cicero lät avrätta de av dennes anhängare som stannat
i Rom. Senaten gav nu Cicero hedersnamnet
»fäderneslandets fader». Segern över Catilina var höjdpunkten
i Ciceros liv, och han tröttnade inte att ständigt
återkomma till denna sin gärning.
Cicero och diktatorerna
Länge fick Cicero likväl inte behålla rollen som
fäderneslandets räddare. Då han vägrade stöda det s. k.
första triumviratet (Pompejus, Crassus och Caesar),
hetsade triumvirerna hans ovän, folktribunen Clodius,
mot honom. Clodius anklagade Cicero för att olagligt
ha låtit avrätta Catilinas anhängare och fick honom
landsförvisad. Hans egendom indrogs till staten och
hans hus i Rom nedrevs (58 f. Kr.). Pompejus lät
emellertid Cicero återvända efter ett år. Men någon
opposition mot de maktägande vågade han inte mera
visa. Han höll sig fjärran från politiken och ägnade
sig åt författarskap. Visserligen sympatiserade han
med Caesars mördare, men han hade ingen del i
sam-mansvär j ningen.
Så mycket ivrigare uppträdde Cicero mot Antonius,
då denne efter Caesars död sökte rycka till sig
makten. I sina »filippiska» tal — så kallade efter
Demo-sthenes tal mot Filip av Makedonien — angrep han
Antonius på det häftigaste. Han anslöt sig till den unge
Octaviaznus och trodde att han som dennes
rådgivare åter skulle få leda staten. Men Octavianus’
försoning med Antonius utlämnade Cicero åt de nya
trium-virernas hämnd. På flykt till Grekland blev han
upphunnen av Antonius’ soldater och dödad. Hans
avhuggna huvud uppspikades på talarstolen på Forum,
där han så många gånger hänfört och övertygat sina
åhörare. Men ogärningen väckte allmän fasa och
avsky. Och när Octavianus väl blivit kejsar Augustus,
hörde han själv till dem som prisade Cicero såsom
patriot och författare.
Den latinska prosans mästare
Ciceros politiska gärning var och är omstridd, men
inte hans betydelse som författare. Visserligen
utmärker sig hans talrika filosofiska skrifter inte för större
djupsinne och originalitet. De är en högt bildad mans
försök att i populär form återge de grekiska
filoso
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
