Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Colbert, Jean Baptiste — en genial finansminister - Finanserna saneras - Handel och industri omhuldas - Radikal och framsynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________________________ COLBERT 62 1
kom staten tillgodo, och för tidigare underslev
utkrävdes väldiga skadestånd.
Helst hade Colbert velat gå ännu längre, införa ett
nytt, enhetligt skattesystem och utsträcka åtminstone
den viktigaste direkta skatten till alla samhällsklasser,
men till så revolutionära åtgärder fick han inte sin
konung med sig, och han fick nöja sig med partiella
reformer. Någon beskärning av statsutgifterna ville
kungen inte höra talas om. Han var nöjd med att hans
finansminister befriade honom från »den otrevliga
omsorgen om pengar och möjliggjorde hans utgifter för
storpolitik, slottsbyggen och nöjen», och Colbert fick
mot slutet av sitt liv se mycket av sitt verk raserat
genom kostsamma och ur hans synpunkt gagnlösa
krig.
Colbert hann med mycket mera än detta. Han kan
också sägas ha varit sitt lands sjöminister, den starka
örlogsflottan var hans verk, och tidvis hade han även
att göra med kyrkliga ärenden, rättskipningen,
polisväsendet, den offentliga byggnadsverksamheten och
mycket annat. Det var egentligen bara lantförsvaret
och utrikespolitiken, som låg utanför hans
verksamhetssfär. Under en så maktlysten härskare som Ludvig
XIV kunde visserligen inte Colbert uppnå en sådan
ställning som Richelieu och Mazarin innehaft, men
säkert har han betytt lika mycket som dessa för
Frankrikes samhällsutveckling.
Handel och industri omhuldas
Mest bestående blev hans insats för det franska
näringslivets utveckling. I sin näringspolitik framstår
han som den främste målsmannen för merkantilismen.
Enligt denna gällde det för ett land att dra till sig så
mycket som möjligt av världens tillgångar på reda
pengar och ädla metaller. Då skulle landet bli rikt
och mäktigt. Det lilla Hollands rikedom ansågs
bevisa detta. Man måste alltså uppnå en fördelaktig
handelsbalans. Därigenom kom handel och industri i
förgrunden, även om Colbert i motsats till många andra
merkantilister inte kan sägas ha försummat jordbruket.
Det gällde alltså att driva upp exporten och ta vara
på Frankrikes tillgångar. Till dessa räknade Colbert
också arbetskraften. För att främja folkökningen
befriade han en tid familjer med minst tio barn från
skatt, men då fick inget av barnen bli präst, munk
eller nunna! Han ville se alla i produktivt arbete och
talade ofta om den »skamlösa sysslolösheten». Han
satte straffångar i hårt arbete och ivrade för den gamla
franska spetstillverkningen, som gav många gamla
kvinnor sysselsättning. Industrin gynnades på många
sätt men kontrollerades också noga, för att den skulle
få en för Colberts avsikter ändamålsenlig inriktning.
Inom lyxvaruindustrin lades grunden till den ledande
ställning Frankrike sedan behållit; dess produkter
betalades ju bäst vid export.
För att underlätta den inre handeln byggdes vägar
Jean Baptiste Colbert.
och kanaler, men då Colbert ville riva ned alla inre
tullgränser, stötte han liksom beträffande skatterna på
ett motstånd, som först franska revolutionen kunde
övervinna. Ej mindre omsorg rönte utrikeshandeln.
Medlen var de vanliga: privilegierade
handelskompanier och en utbyggnad av kolonialväldet för att erhålla
billiga råvaror. Som en nyhet tillkom tillsättandet av
konsuler på viktiga handelsplatser. Canadas franska
befolkning fyrdubblades och kolonisationen av
Louisiana påbörjades. Colbert ansåg Frankrikes
handelsintressen kräva att framför allt Holland bekämpades,
och med sorg såg han Ludvig XIV överge denna
politik och av dynastiska och traditionella skäl sträva efter
att göra Frankrike till en ledande kontinentalmakt i
stället för en sjö- och handelsmakt.
Radikal och framsynt
Colbert var i viss mån en revolutionär natur. För
inrotade vanor och gamla privilegier hade han föga
sinne. Han var principiell motståndare till allt vad
bördsföreträden heter, och han var anhängare av
religionsfrihet i en tidsålder, då enhet i religionen och
förföljelse mot olika tänkande ansågs såsom naturliga
yttringar av statens absoluta makt. Det har sagts, att
om Colbert i allt fått sin vilja och sina åsikter igenom,
skulle franska revolutionen aldrig ha inträffat. Men
det var Colberts, liksom många stora mäns, öde att i
många avseenden vara före sin tid.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
