Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykeltävlingar — en storsport på landsväg och bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___________________________________________________________________ CYKELTÄVLINGAR 635
En karakteristisk bild från ett »Mälarenruntlopp». Idolen »Svängis» Johansson och tre till i full spurt 75 meter från mål.
EN STORSPORT PÅ LANDSVÄG OCH BANA
CyKELTÄVLINGAR. Cykelsporten kan skryta
med att vara den första moderna världsidrotten.
Redan under höghjulingarnas tid på 1870-och 1880-talen
drog tävlingarna publikmassor som inte skulle
skämmas för sig på storevenemang i våra dagar. I London
samlades sålunda 1884 på Kristallpalatsets bana
20 000 människor för att bevittna en match mellan
Englands ledande ryttare, bröderna Reynolds och
Eng-lish, samt fransmannen de Civry. Lika imponerande
publikmassor noterades bl. a. i Bordeaux, Frankrikes
cykelcentrum, och märkligt nog i Kristiania.
Norrmännen, som nu i många år spelat en obetydlig roll i
den nordiska cykeltävlingen, var cykelsportens
pionjärer i Skandinavien, och Kristiania Velocipedklubb
hade 1855 ca 20000 betalande åskådare och 15000
gratistittare på höjderna utanför velodromen. Det var
också ett förnämligt skådespel som bjöds massorna, ty
förutom ett sextiotal norska och danska ryttare
deltog även fyra engelsmän och två fransmän, bl. a. den
fenomenale de Civry, höghjulssportens mest berömda
namn. Ännu större var intresset i Amerika, där en
fyradagarstävling i Springfield 1884 drog 40 000
åskådare varje dag.
Aktningsvärda hastigheter nåddes på de gamla
hög-hjulingarna, som för nutidens barn ter sig så komiska.
1884 åkte sålunda engelsmannen Lennox de 1 486 km
mellan Land’s End, Englands sydspets, och John
O’Groats, Skottlands nordligaste udde, på 6 dygn och
19 timmar, och samma år körde English i London på
en timme 32 516 m.
I Sverige ägnade man sig under samma tid endast
åt utflykter och småtävlingar. Sedan de låga,
moderna cyklarna införts inbjöd emellertid Tidning för
Idrott genom sin redaktör Alex Lindman år 1891 till
ett verkligt kraftprov, en tävling Mälaren runt på 32
mil, ett våghalsigt initiativ, då man dittills blott åkt
4—5 mil. Uppslaget genomfördes med glans och
riktade den stora allmänhetens intresse på cykelsporten
och idrotten i allmänhet. Flera tusen nyfikna hade
samlats, då de nio deltagarna startade vid Hornstull,
och natten igenom posterade tusentals intresserade
utanför en cykelfirmas skyltfönster på Norrbro, där
telefonrapporter om deltagarnas passerande genom
banans städer var uppslagna. Ett par tidningar gav ut
extranummer om evenemanget, och när loppet
följande år upprepades, arrangerade Tidning för Idrott
till och med en tippningstävling om ordningsföljden
mellan de bästa, den första i sin art i Sverige. Som
synes en »tävlingshets» i nästan modern mening.
Mälaren runts förste segrare blev stockholmaren
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
