Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykeltävlingar — en storsport på landsväg och bana - Världens största cykeltävling - Bansport och landsvägslopp - Svenska cykeltriumfer - Stayerloppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636 CYKELTÄVLINGAR _________________________________
Gustaf Fjæstad, sedermera berömd som målare, och
tiden var 15 tim. 56 min. 4,8 sek. Den stora massan
imponerades av att en så lång distans kunde köras med
en genomsnittsfart av 2 mil i timmen. Initiativtagaren
var dock inte lika imponerad utan jämförde resultatet
med de tider som samtidigt nåddes på de stora
franska landsvägsloppen Bordeaux—Paris, 600 km, och det
gigantiska Paris—Brest—Paris, en fruktansvärd
lång-distanskörning på 120 svenska mil i ett sträck.
Världens största cykeltävling
Världens största cykeltävling är det månadslånga
Frankrike runt, ett lopp på ca 21 etapper — antalet
varieras — om tillsammans ca 3 500 km.
Totalsträckan har dock tidigare varit ännu längre, längst 1919
med 5 560 km. Etappernas längd är vanligtvis mellan
220 och 300 km. Loppet kördes första gången 1903 på
initiativ av den dagliga idrottstidningen L’Auto (efter
kriget L’Equipe), världens största sporttidning. Le
Tour de France är Frankrikes mest kända
sportevenemang, och man beräknar, att 10 milj, människor
årligen bevittnar loppet. Icke mindre än 900 personer,
tävlingsledningen, journalister, press- och
filmfotografer, lagledare, radiofolk, mekaniker, »flygande»
stats-polis, massörer etc., återfinns i den karavan av
motorfordon som följer loppet månaden igenom.
Frankrike runt har sina svåraste avsnitt i de 60
svenska milen över Pyrenéerna, från Atlanten till
Medelhavet, samt i de inalles ca 100 mil långa etapperna
över Alperna, från Rivieran upp till Elsass. Här måste
cyklisterna forcera 2 000 m höga bergpass — de
högsta och mest berömda är Col du Tourmalet (2 250 m)
vid spanska gränsen, samt Col de ITzeran (2 770 m)
och Col du Galibier (2 650 m) i Alperna. I dessa
fruktansvärda stigningar brukar loppet avgöras, och det
är inte ovanligt, att skickliga backtagare kommer fram
till etappmålen en halvtimme eller mer före närmaste
man.
Le Tour de France har varit förebilden till liknande
tävlingar i andra länder, Italien runt (Il Giro dTtalia),
Belgien runt, Tyskland runt och det svenska
sexda-garsloppet. Intet av dessa evenemang har dock
uppnått Frankrike runts anseende och gigantiska
popularitet.
Det svenska sexdagarsloppet, som arrangeras av
Dagens Nyheter och Hammarby IF (senare
Cykelförbundet), har körts åren 1924—30, 33, 40—42 och från 46.
Det är en av de mest krävande cykeltävlingar för
amatörer som anordnas i världen och tilldrar sig stort
intresse utanför Nordens gränser. Den totala distansen är
i allmänhet omkr. 150 mil.
Bansport och landsvägslopp
Bansporten var länge cykelsportens dominerande
gren, men efter första världskriget samlar
landsvägsloppen det största intresset. Det professionella
världs
mästerskapet 1948 i Valkenburg bevittnades sålunda
av 180000 betalande åskådare. Bantävlingarna drar
dock alltjämt imponerande publikmassor, främst i
Frankrike, som varit det ledande landet på detta gebit
och hemfört mer än dubbelt så många VM som de
närmast följande nationerna, Belgien och Italien.
Fransmännen höll länge övertaget även inom
lands-vägssporten, men här spelar numera i stort sett belgare,
italienare och schweizare de ledande rollerna.
Bland kontinentens mest berömda
landsvägsrytta-re märks fransmännen H. Pélissier, Magne, Leducq
och Speicher, belgarna Thys, L. Buysse, G. Ronsse
samt S. och R. Maes, italienarna Girardengo, Binda,
Bartali och Coppi samt schweizarna Koblet och
Kübler.
Sverige och Danmark konkurrerar om den nordiska
hegemonin på landsväg med 2 resp. 1 VM. På bana
står Danmark i särklass med velodromer i
Köpenhamn (Ordrup, en av världens bästa), Aarhus och
Odense, medan Sverige inte har någon, sedan
Velo-dromen i Stockholm stängdes 1930. Finland har en
bana i Helsingfors. Mest framgångsrika danskar är
Th. Ellegaard, som åren 1901—11 vann 6 VM på bana,
samt landsvägsryttaren Henry Hansen med bl. a. 1
VM och 2 segrar i svenska sexdagarsloppet.
Svenska cykeltriumfer
Sverige har aldrig haft professionell cykelsport.
Flera av våra bästa cyklister är dock anställda i
cykelfirmor och får därigenom ökade möjligheter till
träning och tävlingar. De främsta namnen är Henrik
Morén, som 10 gånger, därav 9 i följd, i början av
seklet vann Mälaren runt, Ragnar Malm, som vann 6
gånger, 3 gånger hemförde det 60 mil långa
Hermes-loppet och vann sexdagarsloppet 1925, Harry
Sten-qvist, olympisk segrare 1920, Gunnar Sköld,
världsmästare 1921, A. W. Persson, som bl. a. hemförde
nordiska mästerskapet, Georg Johnsson (»Enskede») och
Erik Bohlin, som gjorde grandiosa insatser i långa
etapplopp, Ingvar Ericsson, som bl. a. segrade i
80-milsloppet Berlin-Köpenhamn 1938 och 1939, Sven
»Svängis» Johansson med bl. a. 3 segrar i
sexdagarsloppet, samt Harry Snell, världsmästare 1948.
Stayerloppen
Inom bansporten tilldrog sig sprinterloppen, vilkas
förnämsta utövare varit dansken Ellegaard,
fransmannen Michard, holländaren Moeskops och belgaren
Scherens, länge det största intresset. De högsta
publiksiffrorna samlar numera stayerloppen med
mo-torpace och sexdagarsloppen på bana, av vilka det i
Paris är det förnämsta. Sexdagarsloppen, vilka alltid
körs inomhus, startades på 1890-talet som individuella
tävlingar, men denna tävlingsform visade sig vara för
omänsklig, och redan före sekelskiftet övergick man
till metoden med parlopp. Den längsta distansen som
tillryggalagts under ett sexdagarslopps 144 timmar är
4 544,2 km. Rekordet sattes av det tyska paret
Krup-kat—Huschke i Berlin 1924.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
