Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarna — Sveriges hjärta - Gamla seder och levande tradition - Ett härligt land, i gode dalamän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES HJARTA
UALARNA. Dalarna är ett av Sveriges »heroiska»
landskap. Visserligen omfattar dess historiskt
märkliga tidsålder endast en ringa tid, från Engelbrekt till
Gustav Vasa, men det som då gjordes för att
återupprätta ett oavhängigt svenskt välde har fått avgörande
betydelse för hela vårt lands utveckling.
Unionskungarnas utländska fogdar försökte införa främmande,
från Mellaneuropa hämtade förvaltningsmetoder, och
mot dem reste sig dalaallmogen till sitt och hela landets
försvar. Under Engelbrekts ledning tog dalkarlarna
initiativet till att rensa landet från »främmande
herrskap», och under Sturarna höll de den nationella
frihetskänslan levande. Hos dem fann också Gustav Vasa
tidigast stöd i sina strävanden att upprätta ett fritt
och självständigt Sverige. Men dalkarlarnas
självkänsla, som vuxit fram under striderna för
oberoendet, gjorde att den store riksbyggaren sedermera måste
gå hårt fram mot den rörelse han själv satt i gång.
Efter mitten av 1500-talet blev Dalarna åter blott ett
vanligt svenskt landskap, fritt och självmedvetet, men
ej längre det ledande.
Gamla seder och levande tradition
Dalarna blev i fortsättningen en provins, som strängt
höll fast vid gamla seder. Sålunda lyckades bönderna
här i stor utsträckning undandra sig jordstyckningen
vid laga skiftet, och de gamla slutna byarna med sin
ålderdomliga bebyggelse finns därför ännu kvar i
stora delar av Dalarna. Jordfördelningen i de centrala
trakterna är ytterst invecklad och ständigt föremål för
utredningar och reformförslag.
Också de gamla folkmålen håller sig alltjämt i hög
grad levande, och man träffar i Dalarna på en oerhörd
rikedom av ålderdomliga dialekter, ofta helt
obegripliga för främlingar.
Framstående kännare av gammalt och fornt har
skapat museer, som inte bara bevarar en utdöd
bondekultur utan alltjämt kan befrukta och förnya
samtidens konst och hantverk. Zorn, Ankarcrona och många
andra har skapat märkliga samlingar, där det snart
förgångna folklivets kulturgods och traditioner
sparats åt nutid och framtid. Skalder som Karlfeldt och
Larsson i By har verkat i Dalarna, målare som Carl
Larsson och Zorn fann där sitt främsta arbetsfält, och
deras verk har gett Dalarna en säregen plats i det
Storlek. 29 090 km2 (land). - 274 400 inv. (1953).
Berg. Storvätteshågna (1 204 m) på Långfjället, Nipfjället (1 192
m), Städjan (1 131 m), Korpimäki i Orsa (732 m),
Gesundaber-get (500 m) vid Siljan. Flera berg i Säfsnäs, sydvästra Dalarna,
når omkr. 500 m.
Floder och sjöar. Dalälven (se vidare s. 642) genomflyter Siljan
och har många tillflöden, tillsammans omfattande större delen
av landskapet. Södra Bergslagens huvudflod är Kolbäcksån
från Väsman och Barken.
Städer. Falun (residensstad i Kopparbergs län, 16 995 inv.),
Borlänge (22125 inv.j, Ludvika (10 657 inv.), Avesta (8 427 inv.),
Hedemora (5 063 inv.), Säter (4 190 inv.). — Köpingar. Krylbo,
Smedjebacken, Morastrand. — Municipalsamhällen. Vansbro,
Malung, Leksands Noret, Rättvik, Orsa.
Län och stift. Dalarna ingår i Västerås stift och bildar (med
undantag för Hamra församling) Kopparbergs län.
svenska kulturlivet. I senare tider har också de
utländska turisternas intresse för de pittoreska folkliga
sedvänjorna i »Dalecarlien» bidragit till att hålla
traditionerna vid liv.
Ett härligt land, I gode dalamän
Dalarna förenar i sig det norrländska och det
mellansvenska landskapet. Övre Dalarna, kring de båda
Dalälvarna och Siljan, är ett norrländskt landskap med
höjder klädda av skog, och i de nordligaste delarna når
bergen flerstädes upp över skogsgränsen. Vid Sälen
har byggts högfjällshotell och turisthärbärgen, som
redan efter några få års tillvaro blivit internationellt
kända vintersportorter. Högre upp i bergen reser sig
Städjan till i 131 m, gränsfjällen mot Norge når upp
över 1 200 m. Den nordsvenska naturen har här sina
sydligaste utlöpare.
Men kring Siljan utbreder sig ett typiskt
dalalandskap med stora vatten och mäktiga skogsåsar. På
sluttningarna öppnar sig här och var gläntor med
ålderdomliga byar, kyrkor och enstaka fäbodar. Här ligger
medelpunkten för Dalarnas gamla kultur. På Siljan kan
man alltjämt få se de långa, smäckra kyrkbåtarna,
näverlurarna ljuder fortfarande i en och annan fäbod,
och på kyrkvallarna ser man ännu dalaallmoge klädd i
de gamla sockendräkterna. Det är inte svårt att förstå,
att frågan om Siljans reglering och inordnande i
planen för ett rationellt utnyttjande av Dalälvens
vattenkraft har blivit ett kultur- och naturskyddsproblem av
nationell betydelse.
Förflyttar vi oss söderut till Bergslagen eller nedre
delen av Dalälvens bygd, möter vi ett landskap med
en annan prägel. Här stiger röken från järnbrukens
skorstenar och skogstrakternas milor. Ett intensivt liv
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
