Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarna — Sveriges hjärta - Kopparberget — Svea rikes skattkammare - Järnbergslagen och kraftverken - Dalälven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642 DALARNA
helt och hållet. Numera bryts och bearbetas
svavel-kis. Gruvan, som tidigt kallades Stora Kopparberget,
tillhör Stora Kopparbergs bergslags AB
(»Bergslaget»). Detta världens äldsta ännu existerande bolag
blev, sedan det under tiden från 1870 till 1910
omdanats och konsoliderats under Erik Johan Ljungbergs
ledning, det ledande industriföretaget i provinsen.
Det äger en mängd gruvor, järnverk och fabriker,
skogar och vattenfall. (Se vidare Falu koppargruva.)
Järnbergslagen och kraftverken
I Dalarna fanns inte bara kopparbergsmän, även
silver- och järnbergsmän var i gamla tider talrikt
företrädda i landskapet. Silverberget omtalas 1354 i
Magnus Erikssons privilegier för Norbergs bergslag, och
vid medeltidens slut fanns i Dalarna sex silvergruvor,
av vilka de märkligaste var Västra och Östra Silvberg
i Silvbergs och Norrbärke socknar. Av dessa är Västra
Silvberg måhända Sveriges äldsta silvergruva;
silverbergsmännen omtalas som rika kaxar, de skodde sina
hästar med silverskor. Ännu mot slutet av 1500-talet
bröts där ett 50-tal gruvor.
Sveriges äldsta järnmalmsfält torde vara det nära
dalagränsen belägna Norberg, där brytningen troligen
var i gång redan på 1200-talet. Vid medeltidens slut
Inte bara den storslagna naturen utan i ännu högre grad den
folkliga kulturens stora livskraft har gjort Dalarna till ett
populärt turistmål. Bilden visar Leksands kyrka före
högmässans början.
bröts järnmalm flerstädes i Södra Dalarna, bl. a. vid
Bärke och Gränge. Brytningen fick efter hand större
omfattning, men först mot slutet av 1800-talet kom det
stora uppsvinget, när Grängesberg blev föremål för
stordrift. Från början av 1890-talet producerade
Dalarna mer järnmalm än något annat svenskt landskap,
och det var först sedan gruvorna vid Gällivare och
Kiruna tagits i bruk som det fick avstå främsta
platsen till Lappland.
Även i fråga om vattenkraft har Dalarna spelat en
huvudroll. Den första större elektriska
kraftöverföringen i vårt land ägde rum mellan Hällsjön och
Grängesberg i mitten av 1890-talet, och i rask följd har
Dalälvens forsar och fall utbyggts, framför allt av
Bergslaget.
Dalälven
Dalälven, mellersta Sveriges förnämsta vattendrag,
har ett flodområde av 29 030 km2 och längden från
Österdalälvens källa är 520 km. Floden består av två
huvudarmar, Österdalälven från gränstrakterna
mellan Dalarna, Härjedalen och Norge samt
Västerdalälven från södra Idre norr om Fulufjället.
Österdalälven genomflyter Siljan (161 m ö. h.) och
Insjön och mottager vid Djurås Västerdalälven. Vid
Krylbo förändrar den helt karaktär. Dess gamla
floddal, som igenfylldes av en rullstensås vid slutet av
istiden, fortsätter mot sydöst i Sagåns dalgång, och
Dalälven tvingades ut över moränlandskapet i nordöst och
förvandlades till en serie grunda sjöar, fyllda av stora
öar och förbundna med varandra av forsar och fall.
Först i sitt nedersta lopp rinner den åter fram i en väl
utbildad floddal.
I hela sitt lopp är älven rik på forsar och vattenfall,
vilka är utbyggda i större omfattning än i någon
annan svensk flod. Med alla sina tillflöden beräknas den
vid medelvattenstånd ha en krafttillgång av 882 000
kW (1,2 milj, hk), varav ca 600 000 (0,8 milj, hk)
tagits i bruk 1951.
De förnämsta forsarna och kraftverken är i
huvudälven Trängslets forsar (53 m fall), Grådafallen (tills.
11 m), Forshuvudforsen (10 m, utbyggd till 26000 hk),
Kvarnsvedsforsen (13 m, 33 000 hk), Bullerforsen (12
m, 29000 hk),Domnarvsfallet (6 m, 14000 hk),
Lång-hagsforsen (12,5 m, 59000 hk), Skedvi (50000 hk),
Avestaforsarna (tills. 13 m, 64000 hk),Näsforsen (5 m,
7 000 hk), Untraforsarna (13 m, 53 000 hk),
Lanfor-sen (9 m, 50000 hk) och Älvkarleby (21 m, 102000
hk). Västerdalälvens förnämsta forssträckor och
kraftverk är Fuluborn (38 m), Malungsforsen (43 m),
Hummelforsen (16 m) samt Stopforsarna vid
Mock-fjärd (24 m, 20000 hk).
Vattenståndet i Dalälven varierar som i de flesta
svenska fjällfloderna med långvarig lågvattensperiod
under vintern, kraftig vårflod med fjällflod, lågt
vattenstånd under sommaren, stigande under hösten.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
