Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dansk konst — Danmarks arkitektur, skulptur och måleri - Kyrkobyggandets tid - Den senare medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666 DANSK KONST ____________________________________________________________________
DANMARKS ARKITEKTUR, SKULPTUR OCH
MÅLERI
Uansk konst. Danmarks historia visar starka
kontraster mellan tidevarv av maktutveckling med inre
lugn och välmåga och perioder av maktlöshet,
splittring och motgångar. I konsthistorien återspeglas
tidernas omskiftning ofta tydligt nog; mellan rika
blomstringstider ligger långa mellanrum med
hämmat och tynande kulturliv.
Kyrkobyggandets tid
Den första blomstringsperioden i historisk tid
börjar under uoo-talets förra del och slutar icke långt
efter 1200. Det är kyrkobyggandets tid. Betydelsefullt
för all konstverksamhet i det danska området blev
domkyrkobygget i Lund, som igångsattes i slutet av
1 ooo-talet och under flera byggnadsskeden sysselsatte
och fostrade arkitekter, stenmästare, skulptörer och
målare. Lombardiska och rhenländska anläggningar
var dess förebilder. Ett ståtligt byggnadsverk var
också katedralen i Dalby utanför Lund, sedermera starkt
förändrad. Påverkad från Lund men självständig i
den stränga kraft som granitmaterialet skänker var
domen i Viborg, som dock så gott som helt och hållet
ombyggdes vid restaureringen på 1800-talet. Ungefär
samtidig med Viborg är domkyrkan i Ribe.
Teglet infördes på 1160-talet, och i tegel byggdes
de stora klosterkyrkorna i Sorö och Ringsted men
också Danevirkes väldiga fästningsmur. Före 11 oo-talets
slut anlades Roskilde domkyrka, också byggd av tegel
och utformad på ett sätt som redan förebådar gotiken.
Ute på landsbygden växte de många små
sockenkyrkorna upp, ofta i anläggning och dekoration präglade
av de stora kyrkornas stil -— redan i början av
1200-talet hade så gott som alla Danmarks landssocknar fått
kyrkor av sten eller tegel. Som exempel på förnämlig
romansk profanarkitektur må nämnas ärkebiskop
Ab-salons palats i Ähus i Skåne. En tvåvånings
salbyggnad med anslutet torn är här bevarad i ruiner.
Bildkonsten från denna tid är övervägande
dekorativ och ansluten till kyrkobyggnader. Bland
skulptur-smyckade portaler från romansk tid märkes den s. k.
Kathovedportalen i Ribe domkyrka. Inom
dopfunts-konsten har den romanska tidens danska stenmästare
skapat betydande och självständiga verk. Särskilt bör
de jylländska granitfuntarna med tung och mäktig
formgivning och kraftfullt modellerade ornament och
lejonbilder nämnas. Danmark är bland de nordiska
länderna rikast på muralmålningar från romansk tid.
Absidvalven pryddes gärna med bilder av Herrens
majestät tronande som världshärskare och omgiven av
evangelistsymbolema, medan väggarna täcktes av
figurscener ur bibeln och legenderna. Särskilt på
Själland och i Jylland har betydande målarskolor med
hög konstnärlig kultur blomstrat under tiden 1150—
1250. En märklig specialitet för Danmark är de »gyldne
Altre» bestående av uppsats och antemensale i driven
förgylld koppar (se Altare).
1200-talet och 1300-talets förra hälft är
maktlöshetens, tronstridernas och den inre upplösningens tid,
och detta återverkade även på konsten. Dock skapades
för kyrkornas behov talrika skulpturer i målat och
förgyllt trä, särskilt triumfkrucifix med bilder av Maria
och Johannes, vilka återspeglar den stora
skulpturutvecklingen i Frankrike och Sachsen.
Den senare medeltiden
De som först övervann förvirringen och nöden var
städerna, som hade det mäktiga stödet av Lübecks och
dess bundsförvanters handelsintressen. Man ser det på
deras kyrkobyggen, behärskade av den baltiska
gotiken, som överallt är tecknet på det nordtyska
inflytandet. I den stilen är de flesta medeltida
stadskyrkorna byggda. Bland de äldsta exemplaren är S:tKnud
i Odense, redan före 1200-talets slut, och S:t Petri i
Malmö, sannolikt påbörjad omkring 1300.
Tiggarmunkarnas kloster i städerna, såsom
franciskanklost-ret i Ystad och karmelitklostret i Helsingör, följer
efter. Materialet för de kyrkliga byggnaderna var nästan
alltid tegel. Av borgerliga privathus finns betydligare
lämningar först från medeltidens slut. Korsvirket
representerade väl ett aktningsvärt välstånd, de stora,
grundmurade tegelhusen en sällsynt rikedom.
Kungamakten befästes vid 1300-talets mitt, och i
de skånska landskapen inträdde lugnare tider redan
genom den tillfälliga övergången till Sverige 1332.De
kungliga bidragen till byggnadskonsten var enligt
tidens krav främst slott och fästen som Kärnan i
Hälsingborg. De mäktiga biskoparnas resurser hade
mindre berörts av omvälvningarna, och av deras fasta
borgar finns åtskilligt kvar, bl. a. den stora ruinen av
Hammershus på Bornholm. Väl bevarad är biskop
Peder Jensen Lodehats borg, Gjörslev, byggd över
kors-formig plan med centraltorn omkr. 1400. Däremot
uppträder adelsborgarna först mot medeltidens slut.
På 1400-talet fick många landskyrkor valv, försågs
med torn eller andra tillbyggnader och smyckades med
de karakteristiska trappgavlarna. Vägg- och
valvmålningar, än sirligt dekorativa och än drastiskt
berättande, tillkom vid samma tid och i början av
1500-talet. Den kyrkliga skulpturen är från 1300-talets
senare del bestämd av nordtyska förebilder eller utövad
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
