Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David — Israels störste konung - Jerusalem blir religiös och politisk medelpunkt - Uriebrevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—____________________________________________________________________________ DAVID 683
ISRAELS STÖRSTE KONUNG
David, Isais son, Israels störste konung, regerade
omkr. 1015—975 f. Kr.
Davids händelserika liv skildras utförligt i bibelns
Samuelsböcker. Redan när David går i vall med fåren,
står det glans kring hans unga gestalt: »han var
ljus-lätt och hade sköna ögon och ett fagert utseende». Han
rädes varken för lejon eller björn eller den stolte
fili-stéen Goliat. Vid Sauls hov skingrar han med sitt
strängaspel konungens svårmod och vinner med sitt
intagande väsen konungadottern Mikals kärlek och
konungasonen Jonatans orubbliga tillgivenhet. När
folket visar David sin beundran, blir Saul misstänksam
och vill t. o. m. döda honom. Men Jonatans vänskap
består alla prov, och han hjälper David att fly ut i
öknen.
David var nu en tid ett slags fribytarhövding. Han
lyckades undgå konung Sauls alla försök att infånga
honom. Till David slöt sig flera hundra hemlösa och
djärva äventyrare. Med dem företog han
plundrings-tåg åt olika håll och skaffade sig uppehälle, och
genom sin förslagna klokhet lyckades han till en tid stå
väl med både filistéerna och sina judiska stamfränder.
När Saul och hans tappre son Jonatan stupat på
Gilboa berg, var Davids stund kommen. Av sina
vänner i Juda bergsbygd blev han i Hebron utropad till
konung över Juda stam. Han diktade en drapa över de
fallna hjältarna Saul och Jonatan, och denna
»båg-sång» skaffade honom säkert sympatier bland Sauls
vänner. En tid var Sauls son Isbaal konung över
stammarna öster om Jordan, men han blev mördad. Då slöt
sig även dessa stammar till David och Juda.
Herdegossen från Betlehem, Isais yngste son, hade blivit
konung över hela sitt folk.
Jerusalem blir religiös och politisk medelpunkt
Som konung visade David stor klokhet och kraft.
Utan tvivel hade han en uppriktig fromhet, men han
kunde även visa sig hänsynslös och självisk. Den
fruktansvärda grymhet som omtalas från Davids krig
hörde till tidens sed. David erövrade Jerusalem från
jebuséerna och gjorde denna stad till rikets politiska
medelpunkt. Dess fasta borg Sion blev »Davids stad».
Sedan arken överförts till Jerusalem — varvid David
till Mikals förtrytelse dansade framför den — blev
denna stad tillika rikets andliga medelpunkt och i
tidens fullbordan även för de kristna »den heliga
staden», känd över hela världen. Det var mycket klokt att
till huvudstad göra en ort som icke förut tillhört någon
av stammarna. Därmed tillbakahölls avund från de
misstänksamma och med varandra tävlande
stammarnas sida.
I sina krig visade David tapperhet och hade stor
framgång. Hans »hjältar», en livvakt av folk från
David och Saul. Målning av Julius Kronberg i
Nationalmuseum,
skilda håll (keretéer och peletéer, därav kreti och
pleti, dvs. blandat sällskap, vem som helst), bistod
honom troget och tappert. En rad av småriken kring
Israel besegrades: filistéer i väster, edoméer i söder,
ammoniter och kanske moabiter i öster, arameiska
stammar ända till staden Damaskus i norr. Det var
Israels storhetstid, som för senare tidens judar skulle
komma att stå i ett förklarat ljus.
Uriebrevet
Davids äktenskapsbrott med Batseba, varvid
hennes man Uria själv fick bära fram sin dödsdom —
»Uriebrevet» — till härföraren Joab, är en mörk fläck
på Davids minne. Det förde också med sig många
husliga slitningar; en av sönerna, Absalom, gjorde t. o. m.
uppror, så att David måste fly från sin huvudstad.
Till sin efterträdare utsåg David Batsebas andra son
Salomo.
Davids religiösa läggning var förenad med
skalde-gåva och musikalisk talang. Därom vittnar
sorgekvä-dena över Saul, Jonatan och Abner. Beträffande hans
andel i de många psalmer som senare tid tillskrev
honom är man däremot mera osäker. Men som den förste
store »av Jesse rot och stam» lever hans minne allt=
jämt långt utanför judendomens gränser.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
