Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deklaration — på heder och samvete - Deklaration av förmögenhet - De la Gardie — krigare och stormän - Narvas erövrare - Med svenska soldater i Moskva - Gustav Adolfs »fältherre» och Kristinas förmyndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE LA GARDIE 695
lösören, som är avsedda för den skattskyldiges och
hans familjs personliga bruk. Däremot måste
såsom förmögenhet upptagas värdet av s. k. yttre
inventarier, såsom ridhästar, bilar, lustjakter, motorbåtar
och dylikt, ävensom smycken av olika slag, dock
endast om dessa tillgångars sammanlagda värde
överstiger 1 000 kr. Däremot skall icke upptagas värdet av
konstverk, boksamlingar och dylikt.
Från summan av förmögenheten får avdrag ske för
skulder. Såsom skuld får även upptagas kvarstående
skatt, dvs. de utskylder som upptas såsom obetalda på
den i december utsända debetsedeln på slutlig skatt,
ävensom den i januari månad förfallna preliminära
skatten, om man har debiterad dylik skatt. Även
tillkommande skatt får upptagas som skuld. Däremot får
man inte dra av hushållsskulder, som kan finnas vid
årsskiftet. Annars kunde ju den skattskyldige samla
dessa på hög och betala dem 2 januari varje år och på så
sätt framskapa en avdragbar skuld per 31 december
varje år. Å andra sidan behöver icke såsom
förmögenhet uppges kontant, för löpande utgifter avsedd kassa.
Se även art. Skatteväsen.
KRIGARE OCH STORMAN
De LÅ GARDIE, adelssläkt av sydfranskt ursprung
med anor från 1300-talet.
Narvas erövrare
Pontus De la Gardie (1520—85) var född i
Frankrike men gick i dansk krigstjänst och togs till fånga av
svenskarna vid Varbergs erövring 1565. Åt Sverige
ägnade han hädanefter sina tjänster, om han också
enligt ett samtida vittnesbörd var »mera gascognare och
fransman än svensk». Han blev en av dem som gjort
mest för att bygga upp ett svenskt välde i österled.
Särskilt visade han sig ovanligt skicklig i
belägrings-konst, vilket var av stor betydelse i ett krig som mest
rörde sig om besittning av fästningar. Som
överbefälhavare i Johan III:s krig mot Ryssland begav han sig
med en välrustad här över till Finland. Under den
starka kölden på nyåret 1581 företog De la Gardie ett
märkligt tåg från Viborg tvärs över Finska viken till
Kolkaanpää udde i Ingermanland — omkring 50 km,
ett värdigt motstycke till tåget över Bält! Den
militära vinsten av De la Gardies fälttåg blev främst
erövringen av Narva — den fästning som sedan i mer
än ett århundrade skulle inta en nyckelposition i det
svenska östersjöväldet.
Med svenska soldater i Moskva
Jakob Pontusson De la Gardie (1583—1652) gick
i sin faders fotspår såsom fältherre och riksbyggare
»i österled».
I början av 1600-talet var förhållandena i Ryssland
förvirrade. »Den stora oredans tid» rådde:
inbördeskrig och partifejder rasade samtidigt som Polen sökte
vidga sitt inflytande på Rysslands bekostnad. Karl IX
ville utnyttja situationen för svenska intressen, och
1609 skickade han trupper till ryske tsarens hjälp mot
den av polackerna understödde tronpretendenten.
Befälet fördes av Jakob Pontusson De la Gardie. Med en
här, som till största delen bestod av utländska
legoknektar, tågade han den 1 mars 1610 in i den ryska
huvudstaden Moskva och undsatte den maktgrupp,
som försvarade staden. Några månader senare stod
slaget vid Klusjino, där legotrupperna gick över till
polackerna, varpå De la Gardie och Evert Horn med en
handfull svenska och finska soldater fick göra sitt
sagolika återtåg till svenskt område. På reträtten följde
dock nästa år en ny offensiv, som blev framgångsrik.
Keksholm, Novgorod och Gdov var några av de
viktigaste erövringarna. I freden kunde visserligen ej allt
bibehållas, och Karl IX:s och De la Gardies plan att få
en svensk prins på tsartronen misslyckades, men ett
resultat av Jakob De la Gardies arbete var dock, att
vårt land genom Stolbovafreden 1617, sex år efter Karl
IX:s död, fick sitt område i öster utvidgat och sin gräns
mot Ryssland förbättrad.
Gustav Adolfs »fältherre» och Kristinas förmyndare
De la Gardies fältherrerykte var stadgat. Gustav
Adolf gjorde honom till greve och till »fältherre» —
en nyskapad högsta post inom den svenska armén.
Denna titel behöll han, även sedan han betrotts med
det gamla marskämbetet (dvs. högsta ledningen inom
krigsväsendet till lands). Under polska kriget på
1620-talet förde De la Gardie befäl i Livland, dock utan
större framgång och till kungens missbelåtenhet.
Gustav Adolf fällde omdömet att »greve Jakob är i sina
consilier (råd) och handlingar något trög och sen, så
ock mycket blöt (slapp) i sitt kommando». Men
Gustav Adolfs vrede gick snart över. Hädanefter var dock
De la Gardies verksamhet huvudsakligen förlagd till
hemlandet, där han verkade som chef för det
nyinrättade krigskollegiet.
Efter Gustav Adolfs död blev De la Gardie medlem
av Kristinas förmyndarregering. Inom denna var han
en värdefull kraft icke blott i militära ting utan även i
ekonomiska. Han var Axel Oxenstiernas vän och
pålitlige anhängare, även om han var mindre böjd än denne
för en vittutseende krigspolitik.
Mycket av denna världens goda tillföll Jakob De la
Gardie. Jakobsdal (numera Ulriksdal, nära
Stockholm) bar länge hans namn, och det ståtliga palatset
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
