Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt — ur klädedräktens historia - Endast barbarerna hade byxor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742 DRÄKT __________________________________________
av två delar. När kvinnorna började använda byxor
som underplagg, ansågs det mindre oanständigt att ha
två lösa ben än ett par sammanhängande, som då var
ett typiskt manligt plagg. Byxans historia förklarar
varför långbyxan är äldre än knäbyxan. Denna
långbyxa levde länge kvar som sjömäns och fiskares dräkt
i Europa och i några av våra ålderdomliga
folkdräkter, tills franska revolutionen återinförde den som ett
sant demokratiskt plagg till skillnad från knäbyxan,
som varit modeplagg under några århundraden.
För att återknyta framställningen till den historiska
utvecklingen dominerades den medeltida dräkten i vår
världsdel av koftan, sådan vi finner den t. ex. i de
berömda gravfynden från Herjulfsnes på Grönland,
sådan den ännu brukas hos lapparna och sådan den
ingår i våra dagars barndräkt. I Europa är det först på
1300-talet som männen lägger bort den fotsida dräkt,
som ännu bärs av de katolska munkarna, men också
av vissa präster och ämbetsmän t. ex. i England.
Hos alla folk som nådde högre kultur hade skinnet
vid denna tid övergivits som material till
klädedräkten och ersatts av textila ämnen. Pälsverket levde kvar
som foder och besättningar och spelade med tidens
utomordentligt påfrestande bostadsförhållanden
fortfarande en stor roll. Det gav också med sin dyrbarhet
redan då anledning till en påfallande dräktlyx och
kunde i det fallet konkurrera med de dyrbara, främst
orientaliska vävnader, som likaledes utgjorde en
viktig importvara. Bäver, mård, svarträv och andra redan
tidigt ganska sällsynta pälsdjur i norra Europa
tävlade med siden och andra exotiska stoffer.
Orienten spelade överhuvud taget en stor roll i
klädedräktens utvecklingshistoria under medeltiden.
Härifrån var det t. ex. som snörning och knäppning av
plaggen infördes, från början medelst tränsar och
kulknappar, senare på europeiskt område i den form vi
nu känner till.
Redan under medeltiden blev Frankrike tongivande
inom dräktmodets värld vad västra och norra Europa
beträffar. Det var glansen kring det burgundiska hovet
som gav fransk kultur denna ställning, och
»burgun-disk dräkt» blev under en lång tid namnet på en
ståndsmässig dräkt överhuvud taget. Denna ställning
kom Frankrike emellertid att i stort sett behålla även
under nyare tid, om också stundom andra modecentra
och andra stilriktningar gjorde det rangen stridig.
Hade man redan under medeltiden i de förnämare
kretsarna lagt vikt vid klädseln, blev detta förhållande
ännu mera accentuerat under 1500-talet och ett par
århundraden framåt. Bakom detta låg uppfattningen, att
dräkten genom olika snitt och material skulle dra
gränser mellan hög och låg och klart markera, till vilket
stånd var och en hörde. De överflödsförordningar som
tid efter annan tillkom under nyare tid fick en stor
betydelse för utvecklingen genom att föreskriva
användning av olika dräktmaterial för olika klasser. Det
bekymrade statsmakterna, när borgarna ville gå
klädda i adelsdräkter av siden och sammet i stället
för i kläde och vadmal, som bättre anstod dem.
Överflödet och lyxen var i första hand knutna till
kungahuset och hovet, som givetvis stod över alla dessa
förordningar.
Utmärkande för 1500-talet var för den
ståndsmäs-siga dräkten de rika uppslitsningarna, som lät
underplaggen komma till synes så att två olika material fick
spela samman. Även de mycket vida och utspända
byxorna i mansdräkten hörde till lyxen, liksom
kvinnornas puffärmar och klockformiga kjolar. De
stickade strumporna kom vid denna tid i bruk och vann
snabbt spridning i alla folklager.
Under 1600-talet blev plaggen i allmänhet enklare
och rakare, men till gengäld utrustades dräkten med
stora nedliggande kragar av spets, så som vi ser på
bilder från 30-åriga krigets dagar. På kvinnornas dräkt
fick livet vid 1500-talets slut en småningom allt längre
snibb, och den dyrbara spetskragen stod upp i en
ställning bakom huvudet. Vid mitten av 1600-talet gjorde
sig en holländsk smak av puritansk enkelhet gällande
både i mans- och kvinnomodet, vilket även hängde
samman med inflytande från det spanska hovmodet,
som under en tid kom att diktera den europeiska
utvecklingen på detta område.
Ett särskilt omnämnande förtjänar
huvudbonaderna. Hos de klassiska folken blev bruket av
huvudbonad aldrig allmänt. Grekerna och romarna gick
helst barhuvade, liksom även våra förfäder sommartid.
På vintern bar dessa senare mössor eller huvor. Mot
slutet av medeltiden fick emellertid huvudbonaden
alltmera växlande former och allt rikare utsmyckning.
Hättor och baretter av kostbara tyger utsydda med
guld och silver och rikt plymagerade kom på modet.
Under 1500-talet var baretten nästan allenarådande
för männen men avlöstes sedan av hatten, som i
växlande former bibehållit sin ställning. Hos kvinnorna
motsvarades hatten av en liten mössa, så småningom
placerad långt bak i nacken och en föregångare till
våra folkdräkters kända bindmössa.
Från och med Ludvig XIV:s tid fick den manliga
dräkten sina tre moderna beståndsdelar, byxor, väst
och rock. Dräkten var ännu vidlyftig med rosetter och
band och spetsmanschetter, och ansiktet inramades
av en stor pudrad allongeperuk. Kvinnorna började
mot slutet av 1600-talet att använda en hög hårklädsel,
fontangen, som under 1700-talet fick väldiga mått.
Kjolarna gav man en avsevärd vidd genom ställningar
och draperingar.
Som redan antytt blev den franska revolutionen
av en mycket stor betydelse också för utvecklingen av
dräktmoderna. Härigenom kan man säga att den
moderna herrdräkten i stort sett fick sitt nuvarande
utseende i början av 1800-talet, även om den då ännu
brukade dubbelknäppta bonjouren sedermera har ersatts
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
