Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt — ur klädedräktens historia - Endast barbarerna hade byxor - Konfektionens segertåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744 dräkt
Modet växlar ständigt, men ofta är det samma dräktformer som dyker upp igen med långa tiders mellanrum. Man hade dock
knappast väntat sig att såsom här återfinna bikinibaddräkten på en romersk mosaik från 300-talet (bilden t. v.). T. h. ett par
unga flickor från en liten sydindisk by. De klassiskt enkla höftskynkena är hos båda anbragta på precis samma sätt, tydligen
det enda som är comme il faut i byn.
av nutidens kavajkostymer. På damdräktens område
var utvecklingen inte lika rätlinjig. Här har moderna
även sedermera växlat utan att i högre grad ta hänsyn
till bekvämlighetssynpunkten. Vi må endast som ett
exempel erinra om de väldiga krinolinerna vid förra
århundradets mitt. På senare tid har dammodema som
bekant skiftat med utomordentlig hastighet.
Konfektionens segertåg
Skräddarna finns alltjämt kvar liksom synålen och
saxen med sina uråldriga anor, men maskinerna har
blivit allt bättre och allt flera under det sista
halvseklet, och med stöd av teknikens och organisationens
utveckling har beklädnadsindustrin fått ett
överväldigande uppsving. Nu kan de stora massorna köpa
färdiga kläder av bra snitt till billigt pris. Detta gäller
främst herrkläderna (sömmerskorna har fortfarande
fullt upp att göra i många hem), vilka inte heller
är underkastade modets växlingar i samma grad som
den kvinnliga skruden. Kläderna har demokratiserats,
och att vara välklädd är inte längre ett privilegium för
de rika. Å andra sidan blir ju åtminstone den
billigare konfektionskostymen av en viss standardtyp, i
motsats till de beställda plaggen, som är överlägsna i
fråga om materialets kvalitet och själva arbetet.
Denna klädrevolution har sålunda kunnat komma
till stånd tack vare uppfinningar av arbetsbesparande
maskiner. Den första var symaskinen, som kom i bruk
1846, och sedan har det gått raskt undan med
patenten på området, maskiner av alla slag för att sömma,
fålla, brodera, göra knapphål, sy i knappar m. m. Till
och med för att skära ut tygerna kan man nu använda
elektriska maskiner med knivar, som följer ett
mönster och skär igenom många tyger på en gång, hundra
stycken på samma tid som man hinner klara ett med
saxen. Denna senare kommer dock alltjämt till
användning vid finare material.
Vidare gynnas masstillverkningen av att man i
tidsbesparande och förbilligande syfte fördelar
arbetskraften på många händer. Varje arbetare har sin
speciella lilla syssla att sköta, så att exempelvis en enda
klädnad kan behöva 36 arbetare till sin fullbordan.
En konfektionskostym har sålunda mångfaldiga
processer att genomgå, innan de olika delarna samlas i
sydepartementen för att därifrån lämnas ut i färdigt
skick. Tyget skall inspekteras, provas i fråga om färg
och hållbarhet, krympas i ånga och sedan torkas,
därefter skall det tillskäras för att så bli moget för
symaskinerna. Det bör i fråga om konfektionsindustrin
slutligen tilläggas att Amerika här varit
föregångslan-det — redan symaskinen uppfanns av en amerikan,
Elias Howe.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
