Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dövstumundervisning — hur dövstumma lär sig uppfatta och tala - Dövstumundervisningens betydelse - Dövstumundervisningen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖVSTUMUNDERVISNING 759
På Djurgården alldeles invid segelleden till Stockholm ligger Manilla dövstumskola och seminarium för utbildande av
döv-stumlärare.
HUR DOVSTUMMA LAR SIG UPPFATTA OCH TALA
DÖVSTUMUNDERVISNING. Barn med normal
hörsel lär sig tala genom att lyssna och försöka
efterhärma de ljud de hör omkring sig. Barn som inte hör
något eller har så svag hörsel att de inte kan skilja
de olika ljuden ordentligt får inga impulser att tala
och språkutvecklingen uteblir, även om talapparaten
är normal. Bamet blir stumt på grund av sin dövhet,
eller som man brukar säga dövstumt. Dövheten beror
på skador i hörselorganen och har som följd att
stumhet inträder.
Frånvaron av hörselintryck måste göra den
dövstummes bild av yttervärlden annorlunda än hörande
människors. Genom avsaknaden av språk får den
dövstumme svårare att föreställa sig olika ting, särskilt
de abstrakta, och att sätta sig in i olika sammanhang.
Han blir också utestängd från mycket av den normala
kontakten och drar sig gärna undan främmande
människor för att slippa avslöja sin begränsning.
Döv-stumheten blir inte bara ett fysiologiskt utan också
ett psykiskt handikap.
Dövstumundervisningens begynnelse
Under tidigare sekler trodde man allmänt att
dövstumma var idioter. Det dröjde länge innan man fick
klart för sig att stumheten berodde på dövhet. Det
finns dock från tidigare epoker exempel på att
insiktsfulla män hävdade och bevisade att dövstumma
kunde läras tala. Sådana framgångsrika försök
utför
des bl. a. av den engelske biskopen John av Beverley
på 700-talet och den spanske munken Pedro Ponce de
Leon på 1500-talet. Det dröjde dock till slutet av
1700-talet innan mera systematiska försök med
dövstum-undervisning gjordes. Då hade ett allmänt intresse för
handikapade bam uppstått. Blind- och
sinnesslö-undervisning började ungefär samtidigt med
dövstum-undervisningen.
Det första dövstuminstitutet grundades 1770 i Paris
av den franske abbén Charles Michel de L’Épée, som
undervisade sina adepter med tecken och skrift. Hans
system har kallats den franska metoden eller
teckenmetoden. Detta undervisningssystem accepterades
dock inte utan vidare av de för saken intresserade.
Tysken Samuel Heinicke upprättade 1778 en
dövstumskola i Leipzig och började där försöka lära eleverna
tala efter samma principer som ljudningen vid
ny-börj arläsning. Hans teknik brukar kallas den tyska
metoden eller talmetoden. Denna har efter hand gått
segrande fram, och flertalet försök att undervisa
dövstumma går ut på att med tillvaratagande av deras
hörselrester lära dem tala. De L’Épées teckenmetod
används huvudsakligen i fråga om de sämst utrustade,
som man på grund av olika defekter inte kan lära tala.
Dövstumundervisningen i Sverige
I Sverige började dövstumma bam undervisas 1808
på initiativ av Pär Aron Borg, som också var pionjär
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
