Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dövstumundervisning — hur dövstumma lär sig uppfatta och tala - Dövstumundervisningen i Sverige - De dövstumma efter skoltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
760 DÖVSTUMUNDERVISNING ______________________________________________________________
Det svenska handalfabetet för dövstumma. Ä och ä uttrycks
med samma tecken som a, men med det tillägget att
handen vid å svänges i cirkel i luften och vid ä höjes i
kroklinje; vid ö används tecknet för o medan handen höjes i
kroklinje.
för blind- och sinnesslöundervisningen. Han fick
statsanslag för att driva ett institut för blinda och
dövstumma. Från 1812 har denna undervisning varit
förlagd till Manilla på Djurgården i Stockholm, och
döv-stuminstitutet där är förenat med
dövstumläraresemi-narium för utbildning av dövstumlärare.
Skolplikt för dövstumma bam infördes 1889, och till
en början var landstingen huvudmän för
undervisningen. Sedan 1938 är den förstatligad, och landet har
indelats i fyra upptagningsområden med
dövstum-institut i Stockholm (Manilla), Lund, Vänersborg och
Härnösand. I de tre olika fortsättningsskolorna
mot-tages skilda elever, flickor i Växjö, pojkar i
Vänersborg och de som vill lära sig lantbruk vid Broby gård i
Uppland. Dessutom finns i Örebro en skola för
oegentligt dövstumma, dvs. huvudsakligen barn som inte
har medfödd dövhet utan har drabbats av denna i
tidig ålder. De har ofta relativt stora hörselrester eller
minnen av att ha format språkljud och kan lättare
läras tala. För elever som har intellektuella eller andra
speciella svårigheter bildades 1942 »Vårdanstalten för
dövstumma med komplicerat lyte», som sedan 1946
är förlagd till egendomen Mogård vid Finspång. Där
finns också ett arbetshem för de relativt fåtaliga
dövstumma som är i behov av varaktigt omhändertagande.
För de dövstumma börjar skolpliktstiden i 7-års
åldem och sträcker sig sedan över de närmaste 10—12
åren. I de fyra upptagningsskolorna är undervisningen
i regel 8-årig, medan den är 2—4-årig i de tre
fortsättningsskolorna. Det man framförallt lägger an på är
att lära barnen tala. Man försöker få dem att uppfatta
ljudimpulser, de får härma lärarens munrörelse,
känna vibrationerna i dennes struphuvud osv. Rösten blir
ofta sträv när dövstumma börjar tala, men de är
omisskännligt stolta och glada över sin nyförvärvade
färdighet. När de har lärt sig munavläsning (labiologi),
dvs. att på den talandes läpprörelser avläsa vad han
säger, visar de också stor glädje. De har fått ett nytt
kontaktmedel, de kan förstå vad andra vill uttrycka
och är inte längre bundna enbart till de dövstummas
teckenspråk.
Undervisningen kräver mycket av både lärare och
elev, och individualiserade metoder är nödvändiga.
Klassavdelningama omfattar därför i regel inte mer
än 10—12 elever. I upptagningsskolorna läses
folkskolans grundkurs. I fortsättningsskolorna får eleverna
lära sig något yrke; undervisningen där omfattar bl. a.
sömnad, vävning, skrädderi, snickeri, trädgårds- och
jordbruksskötsel.
Det finns även dövstumma som trots sitt handikap
kunnat fortsätta med högre studier. Ännu märkligare
är dock de studieprestationer som utförts av
dövstumma som även varit blinda. Amerikanskan Laura
Bridgman var den första med sådant lyte som
förvärvade högre bildning och den mest omtalade är
hennes landsmaninna Helen Keller, som icke blott
avlade akademisk examen utan också skrev åtskilliga
böcker.
Dövstumundervisningen står under överinseende av
Skolöverstyrelsen genom en särskilt förordnad
inspektör.
De dövstumma efter skoltiden
De dövstumma får hjälp med anpassningen i
arbetslivet av fem dövstumkonsulenter, vilka också står
dem till tjänst med råd och dåd i fråga om olika
praktiska angelägenheter. De dövstummas själavård
om-händerhas av fem dövstumpräster. I arbetslivet
inordnar sig den dövstumme ofta mycket väl, och
flertalet arbetsgivare med dylik arbetskraft har mycket
goda erfarenheter av deras pålitlighet och plikttrohet.
De har också i många fall anpassat sig väl till
kamratlivet, och åtskilliga har visat sig kunna göra goda
insatser inom idrotten även i internationella
sammanhang. De dövstumma har för övrigt egna
idrottsföreningar och särskilda mästerskapstävlingar. Över
huvud är föreningslivet rikt och till den samlande
organisationen, Svenska dövstumförbundet, är ett 50-tal
föreningar anslutna, både dövstumsammanslutningar
och föreningar för hjälp åt dem. Särskilda insatser
på detta område har utförts av föreningen
Hörselfrämjandet, som bl. a. driver en skola för döva
småbarn i Stockholm och har en omfattande samling
hörapparater.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
