Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egyptisk konst — dödstempel och gravstatyer - Gamla riket - Mellersta riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTISK KONST 78 I
Ovan. »Skrivaren», ämbetmannastaty från Gamla riket
(omkr. 3000 f. Kr.). Målad kalksten: huden rödbrun, håret
svart, skörten och papyrusremsan vita; ögonen inlagda med
alabaster, svart sten och silver. Louvren, Paris. — T. v. Släta
papyruskolonner från Medinet Habu i Tebe, byggt av Ramses
ni. Detta sällsynt väl bevarade dödstempel från 20:e dynastin
(omkr. 1100 f. Kr.) är uppfört i samma tunga barockstil som
kännetecknade Ramses II:s epok.
Gize — till ett spänstigare, rörligt och mera mänskligt
uttryck. Berömda exempel på denna levande men av
stilbunden kraftsamling präglade skulpturstil är
statyn av översteprästen Ranofer, Skrivaren (båda av
målad kalksten) och Byfogden, en trästaty av en hög
ämbetsman med stav i handen framställd i en
naturligt gående ställning med benen fria. Hur en hög
monumentalitet kan förenas med mänskligt uttryck visar
statyn av farao Mykerinos och hans gemål (se s. 368).
Men allra friast fick konsten redan under gamla
riket utveckla sig i de inre väggdekorationema i
tempel och gravhus. Här blomstrade den »folkliga»
konsten med sina livfulla skildringar från livets vardag
och fest, vilka skulle förhjälpa den döde till en
fortsatt behaglig tillvaro i dödsriket. Man må betänka att
dessa utsökta reliefer och målningar var avsedda
uteslutande för den döde; det var meningen att de
aldrig mera skulle skådas av levandes ögon när graven
en gång var tillsluten.
Mellersta riket
Den feodala samhällsformen och den politiska
splittringen ger åt denna epoks konst en skiftande och
obeständig karaktär. Pyramider uppfördes ännu av
faraonerna Amenemhet och Sesostris (de första med
dessa namn), men Mentuhotep III hade redan i
föregående dynasti (11 :e) byggt ett gravtempel med
ytter-murarna upplösta i öppna gallerier. Det har påpekats
att detta är första gången i arkitekturens historia som
man vågade bryta yttermurarnas slutna massor. Den
hieratiska skulpturen leder traditionen vidare, men
tidens märkligaste konstverk är» några
porträttskulpturer som visar att den starka personligheten, både
modellens och konstnärens, fått större betydelse än
förr. Dessa faraonporträtt är uttryck för en
hänsynslös karaktärstolkning som får sin motsvarighet först
under Roms kejsartid. En vilja, lika hård som
diori-ten som är skulpturens material, talar ur det
berömda huvud som anses återge Amenemhet IH:s drag,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
