Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner — generatorn, motorn och omformaren - Växelströmsmaskiner - Omformare - Transformatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 I 2 ELEKTRISKA MASKINER
Fig. 9. Växelspänningar i trefasgenerator.
strömmen är 50-periodig. Eftersom de tre faserna i
generatorns statorlindning ligger på ett inbördes
avstånd av Vs varv eller 1200, kommer spänningen i fas
2 att först period senare antaga samma värde som
i fas 1. I fas 3 blir förseningen eller den s. k.
fasförskjutningen 2/3 period eller 240 °. Först om ändarna
av två faser förenas med en ledning, t. ex.
motstånds-tråden i ett strykjärn, så att en sluten krets uppstår,
kan den alstrade spänningen ge upphov till en ström,
som varierar på likartat sätt som spänningen. Vid den
i fig. 8 antydda tvåpoliga generatorn måste rotorn
rotera med ett varvtal av 50 varv per sek. eller 3 000 varv
per min., alltså ett ganska högt varvtal. För att minska
detta varvtal har man konstruerat flerpoliga
maskiner. För att erhålla 50-periodig växelström skall en
4-polig maskin rotera 3 000/2 = 1 500 varv per min.,
en 6-polig 3 000/3 = 1 000 varv per min. och t. ex. en
16-polig 3000/8 = 375 varv per min. I våra stora
kraftstationer är generatorerna och vattenturbinerna
så stora, att man måste nedbringa varvtalet på detta
sätt.
Fig. 10 visar en interiör från svenska statens
kraftstation i Harsprånget, som är Sveriges största. Den är
utrustad med tre Asea-generatorer på vardera 105 000
kW. Ovan maskinsalsgolvet syns de tre
magnetiserings-maskinema.
Växelströmsmotorer förekommer i två huvudtyper,
synkro’nmotorer och asynkronmotorer. De senare
kallas även induktionsmotorer. Synkronmotorn är byggd
på samma sätt som den ovan omnämnda
trefasgene-ratom. Dess mest framträdande egenskap är, att den
oberoende av sin belastning roterar med ett konstant
varvtal, som bestämmes av växelströmmens periodtal
och antalet poler på maskinen. Sambandet mellan
dessa storheter är detsamma som hos generatorn.
Denna motor har bl. a. på grund av svårigheten att
starta den kommit till ringa användning i jämförelse
med asynkronmotorn eller induktionsmotorn - den
motortyp som i allmänhet avses, då man talar om en
växelströmsmotor. Den s. k. autosynkronmotorn
förenar i sig både synkron- och asynkronmotorns
egenskaper, i det den startas asynkront och härefter får
löpa upp i synkront varvtal, där den »fasthålles»
genom att rotom magnetiseras.
Asynkronmotorns stator med tillhörande lindning
överensstämmer i regel med trefasgeneratorns.
Där
emot är rotorn inte försedd med poler utan utgörs av
en cylinder med spår och däri inlagda ledare. Då
tre-fasig växelström tillföres statorlindningen, uppstår ett
roterande magnetiskt fält, som på grund av de i
rotor-lindningen inducerade strömmarna bringar rotorn i
rotation. Magnetfältets rotationsvarvtal bestämmes på
sätt som ovan angivits av statorlindningens poltal och
strömmens periodtal. Detta varvtal kallas det
synkrona varvtalet. Vid denna motor är rotorns
varvtal något lägre än det synkrona varvtalet, det »släpar
efter» eller går asynkront. Vid ökad belastning blir
eftersläpningen större. Vid t. ex. en fyrpolig
statorlindning är det synkrona varvtalet vid 50-periodig ström
1 500 varv/min., under det rotorn i tomgång gör ca
1 470 varv/min. och vid full belastning ca 1 400
varv/min.
Asynkronmotorer under 1 hk utförs vanligen
en-fasiga. Det roterande fältet alstras härvid med tillhjälp
av en extra lindning, ofta kapacitivt belastad. Små
en-fasmotorer kan ha denna extralindning anordnad som
ett i polerna infällt ringformigt kopparblock, som
magnetiskt skärmar en del av polytan. Dylika motorer
benämnes skärmpolsmotorer.
Till järnvägs- och spårvägsdrift lämpar sig ej
asynkronmotorer på grund av sitt nästan konstanta
varvtal. Här används i stället enfasseriemotor. Denna
påminner mycket om likströmsseriemotorn men skiljer
sig från denna bl. a. däri, att statorns polring med
poler ej består av massivt järn utan av sammanpressade
plåtlameller. I likhet med likströmsmaskinen är den
försedd med kommutator. Den besitter den för en
ban-motor nödvändiga egenskapen, att dess varvtal kan
kontinuerligt varieras från stillastående upp till det
högsta varvtal som erfordras.
Omformare
I syfte att omvandla en strömart till en annan
används motorgeneratorer, enankaromformare och
lik-riktare.
Motor generatorn består av en motor, vars axel är
direkt hopkopplad med axeln hos en generator.
Alltefter val av motor och generator kan likström
omvandlas till växelström, växelström till likström,
likström till likström av annan spänning och växelström
till växelström av annat periodtal.
Enankar omformaren är en likströmsmaskin, som
förutom kommutator även är försedd med släpringar
anslutna till vissa punkter på ankarlindningen. Om
maskinen drivs som likströmsmotor, kan växelström
uttagas från släpringarna, och om den drivs som
syn-kronmotor, kan likström uttagas från kommutatorn.
T ransformatorer
Transformatorerna har till uppgift att förvandla
högspänd växelström till lågspänd eller omvänt. De
är avsedda dels för enfasström och dels för trefas-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
