Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska mätinstrument — hur elektricitet kan mätas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISKA MÄTINSTRUMENT 815
visaren anger effektivvärdet under förutsättning att
strömkurvan har den normala sinusformen. Dylika
instrument är när de används för universalbruk
försedda med två olikfärgade skalor, en för växelström
och en för likström. Dessutom är de utrustade med
en omkopplare e. d., som tillåter deras användning
för ett stort antal mätområden, både för ström- och
spänningsmätning, se fig. 5.
Precisionsinstrument för mätning av växelström och
växelspänning utförs vanligen som järnfria
vridspole-instrument enligt fig. 3. Det vridande momentet
härrör från kraftverkan mellan den stillastående
fältspolen Å och vridspolen R. När dessa spolar är
serie-kopplade, såsom vid volt- och amperemetrar, erhålles
ett utslag, som i början är proportionellt mot
strömmens kvadrat, alldeles som hos
mjukjärnsinstrumen-tet enl. fig. 2, varför graderingen tydligen blir mycket
tät i närheten av nollvärdet. Eftersom magnetiseringen
av bägge spolarna måste alstras av strömmen själv och
icke förstärkes av någon järnkärna e. d., är
förbrukningen av ström hos detta slags instrument mycket
högre än hos vridspoleinstrument enl. fig. 1.
Om de två spolarna £ och R i fig. 3 inkopplas så,
att den ena matas med nätspänningen och den andra
med den förbrukade strömmen, erhåller man en
wattmeter. Då denna används för mätning av växelström,
blir även effektfaktorn (cos <p} automatiskt inräknad,
eftersom kraftverkan mellan de båda spolarna äger
rum endast i den mån ström och spänning är
samtidiga.
Vid mätning av strömmar med mycket hög frekvens,
exempelvis antennströmmar vid radiostationer, kan
man inte använda instrument innehållande spolar,
eftersom det induktiva motståndet hos dessa skulle
vålla olägenheter. I stället begagnas
varmtrådsinstru-ment, som grundar sig på temperaturutvidgningen hos
en spänd motståndstråd, som genomflytes av den ström
som skall mätas.
När man har att göra med växelström av hög
spänning eller ström, inkopplas instrumenten via
mättrans-formatorer men eljest på samma sätt som vid
direktmätning. Dessa mättransformatorer reducerar
spänning och ström till bekväma och ofarliga värden,
maximalt vanligen 110 volt resp. 5 amp.
Till sin konstruktionsprincip helt skilda från de
härovan beskrivna metrarna är mätarna för
kilowatttimmar. En likströmsmätare av vanlig lägenhetstyp
är i själva verket egentligen en amperetimmätare,
varvid man sålunda förutsätter, att spänningen hålles
konstant vid exempelvis 220 volt.
Den ström som skall mätas får genom små lätta
metallborstar via en liten kommutator passera en
rotor, som är inrättad på liknande sätt som rotorn till
en likströmsmotor, varvid fältet alstras av en
permanent magnet. Rotorn är skivformig och inbyggd i en
aluminiumtallrik, vilken i axiell led passeras av fältet
Fig. 5. Universalinstrument, typ Multizäta, för mätning av
likspänning och likström, växelspänning och likström. För
ändamålet är i detsamma inbyggd en torrlikriktare. Instrumentet
är försett med en vridomkopplare för 24 olika mätområden.
från den permanenta fältmagneten. Om rotorn hålles
stilla, strävar den likväl att vrida sig med ett
moment som är proportionellt mot strömmen. Då den
lämnas fri, belastas den av ett bromsande moment,
som härrör från sådana virvelströmmar i
aluminiumtallriken som uppstår till följd av fältet från den
permanenta magneten och vilkas bromsande moment är
proportionellt mot varvtalet. Slutresultatet blir, att
rotorn får ett varvtal som står i direkt proportion till
strömmen, varför antalet amperetimmar kan avläsas
på ett till rotorn kopplat räkneverk.
Ehuru växelströmsmätare till sitt yttre brukar
påminna om likströmsmätare, är de likväl baserade på
en helt annan funktionsprincip. Den rörliga, motoriska
delen består av en rund aluminiumskiva utan någon
yttre strömtillförsel. Skivan löper mellan polerna på
ett magnetsystem, uppbyggt av en spänningsspole
och två strömspolar på sätt fig. 4 schematiskt visar.
Genom induktion från de magnetfält som alstras av
spolarna uppstår virvelströmmar i aluminiumskivan,
varför apparaten i fråga också kallas
induktions-mätare. Genom att det induktionsalstrande fältet
flyttar sig i rummet, »vandrar», mellan de olika
magnetpolerna alstras ett vridande moment mellan
strömmar och magnetfält, vilket medför att
aluminiumskivan kommer i rotation. På samma sätt som vid
likströmsmätaren begränsas rotationstalet av en
permanent bronsmagnet, arbetande på samma
aluminiumskiva.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
