Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektronik — den moderna teleteknikens grundval - Miniatyrisering - Teknikens kretsgång - Katodstråleröret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________________________________________________________________ ELEKTRONIK 8ig
radiomottagare jämte styranordningar med
servosystem m. m. i s. k. målsökande projektiler (zonrör) utan
att alltför mycket inkräkta på projektilens »nyttiga»
last av sprängämnen. Det var här emellertid ej endast
nödvändigt att göra ytterst små elektronrör utan ett
oeftergivligt krav var även att de skulle hålla för de
oerhörda påkänningar de kom att utsättas för vid
projektilens avskjutning. Dessbättre går dessa krav hand
i hand, eftersom det är lättare att göra ett litet rör
hållbart vid höga accelerationer än ett stort. Den
sub-miniatyrrörsteknik, som härigenom utvecklades, har
ännu ej hunnit tränga igenom inom andra
användningsområden annat än i specialfall, där
dimensionerna är av extrem betydelse, såsom beträffande t. ex.
hörapparater för döva.
Teknikens kretsgång
En god bit på väg är dock den moderna
elektronikapparattekniken i och med införandet av
miniatyrröret, som paradoxalt nog till det yttre både
beträffande form och dimensioner mycket liknar rör som
användes i 1920-talets apparater, en teknikens
kretsgång, som i viss mån dikterats av ekonomiska
faktorer. När man numera bygger apparater som
innehåller hundratals, ja tusentals elektronrör blir
utrym-mesfrågan av stor ekonomisk betydelse. Man kan våga
påstå, att en långt driven miniatyrisering utan
eftersättande av kraven på driftsäkerhet kommer att
känneteckna framtidens komplicerade elektronikapparat.
Här må dock påpekas att elektronröret just på dessa
områden håller på att bli utslaget av dioder och
tri-oder av halvledartyp (kisel- och germaniumdioder
och transistorer). Dessa arbetar på grund av
avsaknaden av glödström med betydligt högre verkningsgrad
än motsvarande elektronrör, vilket har stor betydelse,
enär vid långt driven miniatyrisering bortledandet av
den värme glödeffekten orsakar vållar bekymmer.
Man torde också vid halvledarelement kunna räkna
med ökad driftsäkerhet. Ett intensivt
forskningsarbete pågår för att komma tillrätta med dessa
nykomlingars barnsjukdomar och övervinna sådana
nackdelar som temperatur- och fuktkänslighet, högt brustal
och svårighet att erhålla stor uteffekt.
Katodstråleröret
Även om elektronröret, som vi sett, inom vissa
områden löper risk att bli utslaget av en värdig
efterträdare, finns dock områden, där man har svårt att se
andra utvecklingsvägar än inom den genuina
elektronikens egen ram. Exempel härpå är katodstråleröret,
så som det används inom elektronisk mätteknik och
för radar och television (se detta ord). I detta rör (se
fig. 2) har man genom påverkan av elektrostatiska
och/eller elektromagnetiska fält samlat
elektronströmmen från katoden, placerad i ena ändan av en
långsträckt, evakuerad glaskolv, till en mycket tunn stråle,
Fig. 1. T. v. Elektrodsystemet hos en triod. A: anodcylinder,
visad uppskuren. G: styrgaller. K: katodrör med
emissions-skikt. H: glödtråd. T. h. Grafisk symbol för samma rör.
Fig. 2. Schematisk bild av katodstrålerör. 1. glödtråd. 2. katod.
3. strålningsskärm. 4. emitterande beläggning. 5. styrgaller.
6. fokuseringselektrod. 7. anod. 8. avböjningselektroder. 9.
fluorescerande beläggning. 10. elektronstråle.
som med stor hastighet träffar bortändan av
glaskolven, vilken utformats till en i huvudsak plan skärm.
Katoden och det närmaste, koncentrerande
elektrodsystemet brukar kallas elektronkanonen. Strax efter
det elektronstrålen passerat ut ur elektronkanonen
påverkas den till större eller mindre avböjning från sin
ursprungliga kurs genom ytterligare elektriska eller
magnetiska fält. Den punkt på skärmen, som
elektronstrålen träffar, är då beroende av de sistnämnda
fältens styrka och riktning. Emedan skärmen på insidan
är belagd med ett ämne, som utsänder synligt ljus i
den punkt, där den träffas av elektronstrålen, inser
man lätt, att man genom en kontinuerlig ändring av
de strömmar och spänningar, som åstadkommer de
avböjande elektriska eller magnetiska fälten, får en
kontinuerlig förflyttning av
träffpunkten-ljuspunk-ten på skärmen - och en ljuskurva uppritas.
Eftersom förflyttningens storlek lätt kan göras direkt
proportionell mot den avböjande strömmens eller
spänningens storlek, har man här ett utmärkt instrument
för mätning av ström och spänning. Då ljuspunkten
dessutom kan röra sig i alla riktningar över det plan,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
