Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektronik — den moderna teleteknikens grundval - Elektronröret - Elektronröret som förstärkare och oscillator - Utvecklingstendenser - Miniatyrisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 I 8 ELEKTRONIK _____________________________________________________________________________
DEN MODERNA TELETEKNIKENS GRUNDVAL
ELEKTRONI K. Ordet elektronik innebär i första
hand läran om de fria elektronernas
rörelsebetingelser i gaser och vacuum under inflytande av elektriska
och magnetiska fält. Efter studium av nämnda
förhållanden har man kunnat konstruera ett antal
elektroniska byggelement, vilka bildar kärnan i de
moderna elektroniska utrustningarna för exempelvis
radiokommunikation, bärfrekvenstelefoni, television,
radar m. m.
Inom anglosaxisk litteratur användes ordet
»elec-tronics» i mycket vidsträckt betydelse för att beteckna
apparatur m. m. som i sig innehåller någon form av
elektronrör. Med samma mening används numera
även de svenska orden elektronik, elektronisk osv.
Elektroniken i denna betydelse är av allra största vikt
för såväl teknik som medicin och praktiskt taget alla
vetenskapliga arbetsgrenar.
Elektronröret
Elektroner kan relativt lätt frigöras (emitteras)
från de yttre elektronskalen i metallatomer,
exempelvis genom upphettning av metallen (glödemission),
genom belysning (fotoemission), eller blott genom
inverkan av elektriska fält (kallkatodrör). Ur Edisons
upptäckt och utnyttjande av glödemissionen år 1883
och amerikanen Lee de Forests uppfinning av det
strömreglerande gallret år 1907, har det moderna
elektronröret utvecklats. Detta innehåller vanligtvis i en
evakuerad glaskolv en emitterande elektrod (katoden),
ofta i form av ett nickelrör belagt med bariumoxid för
effektivare emission. Katoden är då indirekt
upphettad av en genom katodcylindern gående glödtråd av
elektriskt motståndsmaterial, som genomflytes av en
elektrisk ström av lämplig styrka. Normalt finns även
en anod, en metallelektrod av varierande form för
uppsamling av elektronerna. Denna givs oftast positiv
spänning. Dessutom förekommer också en eller flera
gallerformade elektroder, placerade mellan förut
nämnda elektroder, och avsedda för reglering av
elektronströmmens intensitet. En genomskärning av ett
enkelt elektronrör med tre elektroder, trioden, och
dess schemamässiga återgivande visas i fig. 1.
Elektronröret som förstärkare och oscillator
Genom variation av spänningen på gallret kan en
kraftig elektronström från katod till anod regleras
nära nog effektlöst, varigenom ett dylikt elektronrör
kan användas som förstärkarrör. Genom inkoppling
av ett motstånd i anodkretsen erhålles
spänningsvariationer över detta i takt med strömvariationerna. En
spänningsförstärkning om 100 gånger i ett elektronrör
är icke ovanligt, och effektförstärkningen kan uppgå
till en miljon gånger. Ofta sätter man in ett par extra
galler för att öka förstärkningsförmågan särskilt vid
högre frekvenser. Sådana rör, innehållande totalt fem
elektroder, pentoder, har kommit till vidsträckt
användning.
Om man i ett förstärkarrör tar ut en del av den
förstärkta spänningen på anodsidan och på lämpligt
sätt matar tillbaka denna till gallersidan, så kommer
denna spänning att förstärkas ännu en gång och bli
ännu större på anodsidan, vilket även gör att den ånyo
återmatade spänningen blir större. Spänningen borde
på detta sätt från att ha varit oändligt liten snabbt
kunna växa upp till oändligt stort värde. När man
kommer upp till spänningar av anodspänningskällans
storlek fungerar emellertid inte röret som förstärkare
längre, och man får därigenom en naturlig
begränsning av spänningsamplituden.
Ibland byggs av ekonomiska- och utrymmesskäl
flera rörsystem ihop i samma glaskolv, varvid man
alltefter elektrodernas antal får rör såsom
dubbeldioder, dubbeltrioder, heptoder, oktoder m. fl.
Utvecklingstendenser
De moderna konstruktionerna inom
elektronrörstek-niken har utvecklats efter huvudsakligen två skilda
vägar. Det ena önskemålet har varit att kunna arbeta
med extremt höga frekvenser, samtidigt som man
önskar få fram rör för så stor effekt som möjligt.
Jämsides härmed strävar man att få ett och samma rör
att arbeta inom så stort frekvensområde som möjligt.
Efter dessa linjer har bl. a. radartekniken pressat
fram rör, sådana som magnetroner och klystroner. De
förra kan under korta regelbundet återkommande
tids-moment avge effekter (pulser) av storleksordningen
megawatt vid 10 cm våglängd (3 000 Mp/s). Mycket
stora pulseffekter kan erhållas ned till omkring 1 cm
våglängd.
För speciella ändamål har även utvecklats rör,
exempelvis resnatroner och carsinotroner, arbetande
vid mycket höga frekvenser för kontinuerlig sändning
med stora effekter.
Särskilt bredbandiga förstärkarrör är
vandrings-vågs- och elektronvågsrören jämte den inom vårt land
nyligen utvecklade strof otronen. Frekvensområdet för
ett och samma rör kan här omfatta tusentals Mp/s.
Miniatyrisering
Den andra väg man gått har varit
miniatyrisering-ens. Här liksom vid den ovan berörda utvecklingen av
cm-vågsrör har militära skäl under senaste
världskriget dikterat en oerhört uppdriven forskningstakt.
Det gällde bl. a. att bygga in hela radiosändare och
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
