Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - El-värme — från kraft till värme - Lättare att kontrollera temperaturen - Många slags elugnar - Svetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELVÄRME 825
FRÅN KRAFT TILL VÄRME
El-VÄRME. En mycket stor del av kraftverkens
energiproduktion förbrukas i våra dagar för
värmetekniska ändamål. Vid vissa industriella tillämpningar,
exempelvis ljusbågsugnar för framställning av
karbid, karborundum osv., är den elektriska
upphett-ningsmetoden utan konkurrens, eftersom man med
andra metoder ej kan uppnå på långt när så höga
temperaturer som erfordras. I den elektriska
ljusbågen kan man nämligen lätt nog erhålla ett gradtal av
ca 4 ooo° C, en temperatur vid vilken nästan alla
kända ämnen förflyktigas.
Lättare kontrollera temperaturen
Men även vid sådana industriella anläggningar, vid
vilka uppvärmning med kol, gas eller olja från början
varit allenarådande, används numera elektrisk
uppvärmning i stigande utsträckning. Som exempel må
nämnas elektrostålugnar, smältugnar för metaller,
värmebehandlingsugnar, keramikugnar, bakugnar,
torkugnar osv. Vad man i regel vinner med övergång
till elvärme är, att produkten blir jämnare och av en
högre kvalitet, något som bl. a. beror på att
temperaturkontrollen är lättare att genomföra elektriskt än
på andra sätt.
I regel innebär elektrisk uppvärmning en fördyring
av värmekostnaden, vilket dock uppvägs av
nyssnämnda fördelar, vartill kommer ökad bekvämlighet,
större snygghet, mindre personalbehov etc. Även för
ångalstring används elektriskt värme i stor
utsträckning. Härvid sker uppvärmning på så sätt, att
elströmmen ledes direkt genom vattnet, vilket sålunda
tjänstgör som motståndsmaterial. Någon elektrolytisk
sön-derdelning inträffar inte, när växelström används för
uppvärmningen.
Många slags elugnar
Som redan nämnts använder man ljusbågsmetoden
när mycket höga temperaturer erfordras och givetvis
även i andra fall. Vissa smältugnar för jäm och
metaller är av s. k. induktionstyp, vilket innebär, att
metallsmältan (som då ofta får bilda en sluten ring kring
en transformatorkärna) utgör sekundär-»lindning»,
varigenom värmealstringen sker direkt i metallen till
följd av dess ohmska motstånd. Smält- och
legerings-ugnar för stålindustrin kan vara av högfrekvenstyp,
dvs. matas med växelström av hög frekvens, som
genom en yttre lindning induceras över i smältan utan
tillhjälp av någon transformatorkärna. Ugnsrummet
kan på detta sätt lättare avstängas från lufttillträde,
vilket för framställning av vissa legeringar är av stor
betydelse.
Ugnar för temperaturer understigande 2 0000 C kan
utföras av motståndstyp. Ovanför 1 4000 C används
Hcgfrekvens- eller virvelströmsugnar används främst för
omsmältning och legering inom stålindustrin.
Brännugn för keramik. Värmet alstras i motståndselement
utförda i form av korrugerade band som ligger på hyllor av
eldfast tegel i ugnens väggar, golv och lucka.
t. ex. grafitstavar som motståndselement, varvid
luften dock måste utestängas, så att motståndsstavarna
inte oxideras och förbrinner. Nedanom gränsen
1 4000 C har det svenska motståndsmaterialet kantha’l
(en legering av krom, järn, aluminium och kobolt)
fått vidsträckt användning som motståndsmaterial. Det
används givetvis också för lägre temperaturer, såsom
till härdugnar, bakugnar, kokplattor, värmepatroner,
strykjärn, lödkolvar och rumselement.
Svetsning
En speciell tillämpning av elektrisk uppvärmning
ligger till grund för den elektriska svetsningstekniken.
Utom bågsvetsning använder man härvid i stor
utsträckning punkt- och stumsvetsning. De båda
sistnämnda metoderna kännetecknas väsentligen av att
en så kraftig elektrisk ström ledes igenom det
material som skall svetsas, att sammansmältning sker i
kontaktytan. Som exempel på tillämpning av
stumsvetsning må nämnas fabrikation av kättinglänkar.
53—405843 ii
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
