Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estland — under främlingars förtryck - Det nya Estland - Land och folk - Den svenska folkspillran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862 ESTLAND
Den urgamla estlands-svenska bosättningen i de nordvästra
kusttrakterna — Nuckö och Risti socknar, Nargo, Stora och
Lilla Rågö, Odinsholm och Ormsö — samt på Runö i
Riga-bukten omfattades med ett särskilt livligt intresse i vårt land
under mellankrigstiden. Denna intressanta folkspillra är
emellertid nu praktiskt taget utrotad genom massflykt till Sverige
och deportationer till det inre av Sovjetunionen. Bilden visar
ett svenskt par på Nuckö.
ringa maktbefogenhet. Viktiga frågor kunde avgöras
genom allmänna folkomröstningar. I riksdagen hade
de borgerliga partierna i allmänhet majoritet. 1924
försökte de estniska bolsjevikerna genom en kupp göra
sig till herrar i landet men misslyckades. 1934
genomfördes en oblodig revolution. Författningen ändrades,
och en i vissa avseenden diktatorisk styrelse skapades.
Den tysk-ryska »vänskapspakten» av aug. 1939 och
utbrottet av det nya världskriget medförde ödesdigra
följder för landet. På hösten 1939 tvingade Ryssland
Estland att »utarrendera» vissa områden, medan
tyskarna evakuerade den tyska befolkningen till
Tyskland och Polen. 5 juni 1940 besattes landet av ryska
trupper. En månad senare förvandlades det till en
sovjetrepublik, som upptogs i Sovjetunionen och snabbt
bolsjeviserades. Efter utbrottet av tysk-ryska kriget
trängde tyska trupper i juli 1941 in i Estland, vars
befolkning utsattes för oerhörda lidanden såväl av de
bortdragande ryssarna som av de framträngande
tyskarna. Delar av den estniska befolkningen
tvångseva-kuerades till det inre av Ryssland. Tyskarna
ockuperade i aug. hela landet, som under följande krigsår
utsattes för nya olyckor, vilka 1944 kulminerade under
den nya ryska offensiven, varunder område efter
område föröddes. Efter krigets slut har landet infogats i
Sovjetunionen som en estnisk sovjetrepublik.
Jordbru
ket har kollektiviserats och banker och industrier
förstatligats. Näringsgeografiskt har landet införlivats
med Leningraddistriktet och organiserats för att täcka
stadens livsmedelsbehov.
Land och folk
Efter en mindre gränsjustering till sovjetrysk
fördel 1945 har Estland en areal av 45 120 km2 och
970 000 inv. (uppskattning 1945). Antalet ester i
hemlandet uppskattas nu till blott ca 700 000.
Norra delen av Estland, som uppbygges av silurisk
kalksten och skiffrar, är en ganska jämn platå, som
brant stupar ned mot Finska viken med en »glint»,
som starkt påminner om Gotlands klintkuster. Platån
har ett tämligen tunt täcke av istidsavlagringar och
är därför mindre bördig än den södra delen av
landet, där de devoniska sand- och kalkstenarna täcks av
mäktigare lösa jordlager. Dessa områden är mer
kuperade och når i Munamägi en höjd av 317 m ö. h.
Estland är rikt på sjöar och vattendrag, av vilka Peipus
och Wortsjärv är de största. Wortsjärv avrinner
genom Emaj till Peipus, vars avlopp till Finska viken är
Naro’va.
Växtvärlden liksom djurvärlden skiljer sig föga från
Sydsveriges. Barrskog spelar större roll än lövskogen.
En betydande plats intar torvmossarna, som täcker
vid pass en sjättedel av landarealen. Alvarmarker
finns på silurplatåns nordvästra delar och på öarna.
Esterna tillhör språkligt den finsk-ugriska
folkgruppen. Det är ett högväxt och kraftigt folk, och i
förhållande till sitt invånartal hade det fria Estland en
påfallande stor procent berömda brottare. För övrigt
liknar esten till inre och yttre egenskaper ganska
mycket sin släkting finnen.
Före andra världskriget utgjorde esterna nära 90 %
av befolkningen. Den största minoriteten var den ryska
i sydöst, medan tyskar och estlandssvenskar endast
utgjorde resp 1,5 och 0,7 %.
Den svenska folkspillran
Svenskarna i Estland hade redan under förkristen
tid slagit sig ned i kustlandet i nordväst och på öarna
därutanför. Namn som Odinsholm ochTorsgrund
vittnar om denna förhistoriska bebyggelse. Under den
svenska tiden tillväxte den svenska stammen genom
inflyttning, och man beräknar, att på 1600-talet fanns
12000 svenskar i Estland. Pesten 1710 härjade svårt
de svenska trakterna, och estnisk inflyttning
reducerade ytterligare den svenska befolkningen. De svenska
böndernas privilegierade ställning föranledde under
den ryska tiden många godsägare att fördriva
svenskarna från sina områden och ersätta dem med livegna
ester. Mest bekant är den tvungna utvandringen av
1 200 svenska bönder från det stenbockska godset
Hohenholm på Dagö 1781 till Ukraina, där de
grundade kolonin Gammalsvenskby.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
