Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estland — under främlingars förtryck - Den svenska folkspillran - Ett jordbruksland med börjande industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________________________ ESTLAND 863
Karta över Estland, Lettland
och Litauen. Om de nuvarande
förhållandena i Estland är föga
känt, men uppenbarligen är
förändringarna sedan
mellankrigstiden av genomgripande
art. Den tysk-baltiska
evakueringen och
massdeportationerna av ester måste ha givit
befolkningen en annan
sammansättning än förr med ett
betydligt starkare östeuropeiskt
inslag. På samma sätt har de
livsviktiga handelsvägarna
västerut avskurits, och landet
arbetar nu uteslutande för
Sovjetunionens räkning.
Inkorporeringen med denna är dock
ännu ej internationellt erkänd,
och i de anglo-amerikanska
länderna arbetar många ester
på sitt lands frigörelse.
I det nya Estland uppgick svenskarna till omkr.
7 500 pers., varav socknarna Ormsö och Nuckö hade
omkr. 4 500. De olika svenska bygderna var för övrigt
länge ganska isolerade, och varje svenskbygd hade sin
egen dialekt, folktyp och kultur. Mest isolerad var det
lilla Runö ute i Rigabukten med omkr. 300 inv. Man
livnärde sig av åkerbruk och fiske, levnadssättet var
mycket gammaldags, och vanor och bruk erinrade om
gångna århundradens. Med stöd från Sverige började
bildningsarbetet dock göra stora framsteg. En
lantmanna- och folkhögskola på Birkas i Nuckö samt
gymnasiet i Hapsal underhölls delvis från Sverige.
Denna lovande utveckling, som även yttrade sig i en
tillväxt av befolkningen, avbröts genom det andra
världskriget, varunder först ryssarna, sedan tyskarna
bortförde stora delar av befolkningen. Så evakuerades
tidigt småöarna kring Tallinn och Baltischport, senare
även Runö. Nästan alla estlandssvenskar har senare
kunnat överföras till Sverige eller kommit över som
flyktingar, och av den svenska folkspillran i Estland
torde nu endast några få vara kvar i sina gamla byar.
Ett jordbruksland med börjande industri
Estlands befolkning har i alla tider huvudsakligen
levt av jordbruket. Mest odlas råg, havre, korn och
potatis ävensom lin. Viktigare än spannmålsodlingen
är dock numera boskapsskötseln. Under
mellankrigs-åren ägde en stor export av animaliska födoämnen
rum.
Av övriga naturtillgångar är kalkstenen i norra
Estland och oljeskifframa de värdefullaste och ligger till
grund för en ganska omfattande cement- och
oljeindustri. Även träindustrin var i frammarsch (cellulosa
och plywood). Estlands gamla industrier, under
tsartiden främst textilindustri i Narva och Tallinn, led av
avstängningen från den ryska marknaden och hade
svårt att finna nya avsättningsområden. Endast en
ringa del av landets vattenkraft har ännu tagits i
anspråk. En annan kraftkälla av betydelse är de stora
torvmarkema som bl. a. utnyttjats för att driva
elektricitetsverk. Handelsomsättningen med utlandet var
före andra världskriget mest riktad mot England och
Tyskland.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
