Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etiopien — ett afrikanskt kejsarrike - Ett bergland omgivet av öknar - Etiopiens historia - Den italienska episoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866 ETIOPIEN ________________________________________
öst sänker sig berglandet långsamt ned mot
Somali-platån, som fyller Etiopiens östra och södra delar men
stupar brant mot öster, där Danazkilöknens sänka
skiljer det från kustlandet. Härifrån leder en
gravsänka mellan det etiopiska bergmassivet och
Somali-platån ned mot den stora östafrikanska sänkan,
in-symmande Stefanie- och Rudolfsjöarna.
Berg och öknar har isolerat Etiopien från både
kusten och grannarna samt gjort det möjligt för de
infödda att så länge upprätthålla sin självständighet,
först hotad av araberna, sedan av européerna. Den
enda järnvägslinjen, som i sin helhet tillkom först
1917, går från huvudstaden Ad’dis Ab’eba till
Dji-bouti [-o’-] i Franska Somalilandet; landsvägsnätet
är föga utvecklat. Under den italienska ockupationen
byggdes dock ett system av huvudvägar av stor
ekonomisk och strategisk betydelse, men detta lär sedan ha
fått förfalla. I väster står Gambela vid Barofloden i
ångbåtsförbindelse med Kartuhn vid Nilen.
Handels-omsättningen på utlandet är ringa. Kaffe och hudar är
de förnämsta exportvarorna, europeiska textil- och
metallvaror samt salt importeras.
Etiopiens historia
Etiopien omtalas tidigt i de egyptiska källorna, och
förbindelserna mellan Egypten och trakterna högre
upp längs Nilen var ofta livliga, men det etiopiska
höglandet visar likväl endast obetydliga spår av
egyptiskt inflytande. Från första århundradet av vår
tideräkning var Aksum säte för härskare som kunde
sträcka ut sitt välde över Jemen på andra sidan Röda
havet. På 300-talet infördes kristendomen och blev
snart statsreligion.
Sedan konungarna i Aksum på 500-talet förlorat sina
besittningar i Arabien, gick deras välde tillbaka.
Gon-dar, norr om Tanasjön, blev från slutet av 1200-talet
till in på 1800-talet landets huvudstad.
På 1850-talet lyckades en småfurste, Kasa, att göra
sig till herre över hela Etiopien och utropa sig till
negus negesti under namnet Teodor. Hans konflikter
med England ledde till en engelsk straffexpedition
1867-68 under Robert Napier. Några år senare
besegrade fursten av Tigre sina medtävlare och blev
kejsare som Johannes IL Han efterträddes av furst
Me’-nilek av Schoa, som vid A’dua lyckades avvisa ett
italienskt erövringsförsök och tilltvingade sig Italiens
erkännande av Etiopiens självständighet. Menileks
sonson Yasu avsattes 1916, varpå Menileks dotter
Judit 1917 kröntes till kejsarinna med kusinen TafPari
Makon’nen som regent och tronföljare. Denne, som
efter Judits död kröntes till kejsare under namnet
Haile Selassie, påbörjade ett livligt reformarbete
under medverkan av europeiska experter. Bland hans
rådgivare intog även svenskar en bemärkt plats, såsom
Johannes Kolmodin (1931-33) och Eric Virgin före
och i början av kriget med Italien. Den svenska
missio
nen, som började 1866, utvecklade en livlig
verksamhet med skolor och sjukhus.
Den italienska episoden
Det fascistiska Italien beslöt 1935 att sätta sig i
besittning av Etiopien. Den 2 oktober ryckte italienarna
över gränsen. Etiopien sökte skydd hos Nationernas
förbund, som proklamerade ekonomiska sanktioner
mot Italien men för övrigt lämnade Etiopien utan
hjälp. Inför de överlägsna italienska stridskrafterna
bröt det etiopiska försvaret snart samman.
Befolkningen avväpnades, och italienarna började
kolonisera de bördiga dalarna. Det andra världskriget gjorde
dock slut på den italienska ockupationen. Sedan
brittiska trupper erövrat landet, återvände Haile Selassie
1942 till sitt återupprättade kejsardöme och har
därefter fortsatt sitt arbete på landets nyordning. I detta
har bl. a. talrika svenska lärare, officerare och andra
fackmän varit verksamma.
En modernisering och europeisering av det gamla
och ganska förkomna kejsardömets samhällsliv måste
dock helt visst bli ett arbete på mycket lång sikt.
Långvarig isolering och känslan av överlägsenhet gentemot
de icke-kristna grannarna har satt sin prägel på
invånarnas mentalitet. Etiopiern är dock helt och fullt en
oriental, och inför yttringarna av västerländsk
arbetstakt och precision står han i regel alldeles främmande.
Ett betydande motstånd mot europeiseringen synes
också utgå från den koptiska kyrkans företrädare. De
förnämliga bilvägar som på många håll ersatte de
primitiva ridstigama under den italienska
ockupa-tionstiden och som utgör en nödvändig förutsättning
för landets ekonomiska och kulturella uppryckning
har som ovan nämnts till stor del fått förfalla.
Etiopiernas avsky för arbete tycks ofta blott kunna brytas
genom hövdingarnas föredöme. Det berättas sålunda,
att när de främmande beskickningarna i Addis Abeba
en gång under mellankrigstiden klagade över det usla
tillståndet hos den väg som ledde till deras område,
måste Haile Selassie själv ut och bära sten. Först då
kom arbetet igång. Och den episoden konkretiserar
också på ett betecknande sätt det nuvarande Etiopiens
problem och framtidsmöjligheter, som ytterst
förefaller bero av kejsarens personlighet och
initiativkraft.
Genom beslut av FN har den foma italienska
kolonin Eritrea fr. 0. m. 15 sept. 1952 underställts etiopisk
överhöghet. Det ökenartade området, som omfattar
125000 km2 med ca 1,1 milj. inv. (däribland 17500
italienare bosatta huvudsakligen i huvudstaden
A’s-mara), har dock förbehållits viss självstyrelse, men
lyder under den etiopiska regeringen i frågor
gällande försvar, utrikesrelationer och allmän ekonomisk
politik, däribland tullarna. En länge närd etiopisk
dröm om att erhålla en havsgräns har härigenom
blivit förverkligad.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
