Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etnografi och etnologi — vetenskaperna om folkens kultur - Modern kulturforskning började under 1800-talet - Teorier inom etnografin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________ ETNOGRAFI 867
VETENSKAPERNA OM FOLKENS KULTUR
Etnografi och etnologi. Dessa båda
vetenskapers namn har som synes ett gemensamt led,
det grekiska ordet e’thnos, som betyder folk. Denna
iögonfallande likhet antyder deras nära inbördes
frändskap. Gränserna mellan vad som kallas etnografi
och etnologi har också dragits ganska olika i skilda
länder och under olika tider.
En stundom tillämpad åtskillnad framgår av det
senare ledet i de båda benämningarna. Etnografi
innehåller det grekiska ordet gra’fein, dvs. skriva eller
beskriva, etnologi det likaledes grekiska lo’gos, lära.
Enligt detta skulle följaktligen etnografi kunna
karakteriseras som en i första hand rent deskriptiv
vetenskap med uppgift att beskriva olika folks materiella
och andliga kultur, medan etnologin skulle
systematisera och söka förklara den etnografiska forskningens
resultat.
En dylik gränsdragning tillämpas dock ej i vårt
land. Skillnaden ligger inte här på det metodiska
planet utan gäller själva forskningsområdet. Hos oss
menas sålunda med etnografi vetenskapen om framför
allt de primitiva men också de icke västerländska
folkens kultur, med etnologi däremot det vetenskapliga
studiet av de europeiska eller västerländska folkens
ursprungliga, »folkliga» kultur.
Sina rötter har båda forskningsgrenarna liksom så
många andra vetenskaper i antiken. Redan under
klassisk tid tillkom sålunda ytterst värdefulla och
stundom mycket detaljrika skildringar av olika samtida folk
och stammar, om vilka vi annars skulle sakna
närmare kännedom. Belysande exempel härpå är Caesars
och Tacitus’ berömda beskrivningar av de vilda
germanernas seder och samhällsordning. Först under
1700-talet gjordes emellertid de första allvarliga försöken
att finna reda och sammanhang i det virrvarr av
notiser, som hopats under tidernas lopp om de exotiska
folkens liv och sedvänjor.
Modern kulturforskning började under 1800-talet
En i modem mening systematisk utforskning av
naturfolken tog sin början först vid mitten av
1800-talet. En viktig utgångspunkt var behovet av att genom
en ökad kännedom om de primitiva folken få en
någorlunda tillfredsställande bild av hela den mänskliga
kulturutvecklingen. För arkeologin blev det sålunda i
hög grad nödvändigt och befruktande för forskningen
att kunna konfrontera undersökningsresultaten med
den teknik och de levnadsförhållanden, som ännu idag
kännetecknar många outvecklade stenåldersfolk, t. ex.
botokuderna i Brasiliens urskogar, pygméstammarna
i Ekvatorialafrika och australierna på den mest
isolerade bland världens bebodda kontinenter.
Med tiden kom forskningen ej blott att ägna sig
åt naturfolkens redskap, boplatstyper och liknande.
Stora och ytterst svårtillgängliga forskningsfält
öppnade sig, när intresset också började inriktas mot
stammarnas organisation och andra sociala
förhållanden, primitiv rättsuppfattning, religiösa förhållanden,
musik, konst och ej minst språken. I detta arbete har
en lång rad svenska vetenskapsmän tagit livlig del
och gjort betydande insatser, speciellt kanske vad
gäller indianforskningen. En av den moderna
etnografins banbrytare var sålunda professor Erland
Nordenskiöld, son till den frejdade upptäckaren av
nordostpassagen och chef för Göteborgs museums mycket
märkliga amerikanska samlingar.
Även beträffande etnologin har det senaste seklet
medfört en storartad utveckling, och mycket
betydande insatser har gjorts av svenska forskare. Arbetet har
dock här helt naturligt varit inriktat på de nordiska
ländernas och i första hand Sveriges under denna tid
snabbt försvinnande folkliga kultur. Som
vetenskapsgren företrädes etnologin numera vid våra universitet
av ämnet nordisk och jämförande folklivsforskning.
En särskilt ryktbar insats gjordes av Artur Hazelius
genom grundandet av Nordiska museet och det stora
friluftsmuseet Skansen i Stockholm. Liksom
etnografin har också folklivsforskningen utvecklats till ett
utomordentligt mångsidigt forskningsområde och har
med tiden kommit att i hög grad inrikta sig på studiet
av olika former för mänsklig sammanlevnad och
organisation, den andliga odlingens former etc. För
forskningens målsättning och metoder har särskilt
professor Sigurd Erixons insatser varit av grundläggande
betydelse.
Teorier inom etnografin
Under 1800-talet behärskades etnografin liksom
många andra vetenskaper av utvecklingsläran. Den
tyske forskaren Bastian menade sålunda, att den
mänskliga anden till sitt innersta väsen var densamma
överallt och hos alla folk och att under likartade
betingelser samma grundelement skulle uppträda inom
kulturlivet, bortsett från den variation som de lokala
naturförhållandena gav upphov till. Gentemot denna
uppfattning hävdade geografen Fr. Ratzel
folkvandringarnas och kulturinflytelsemas betydelse, och från
Ratzel utgår en ännu mäktig riktning inom etnografin,
för vilken huvudintresset är att utreda
kulturelementens spridning från folk till folk. Kulturkretsläran har
bl. a. företrätts av berömda forskare som L.
Frobe-nius, F. Graebner och W. Schmidt, som gjort
gällande att i regel inte bara enstaka kulturelement utan
hela kulturkomplex vandrat över från folk till folk
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
