Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackliga organisationer — förhandlingslivets mysterier - Svenska Arbetsgivareföreningen - SAF:s organisation - Tjänstemannarörelsen - Grunden lägges till den moderna tjänstemannarörelsen - Tjänstemännens antal ökar kraftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personalkonsulenter, industriläkare, journalister m. fl.
De senaste åren har man här även haft månadslånga
kurser för den högsta företagsledningen, vid vilka
behandlats olika ekonomiska, organisatoriska och
personaladministrativa frågor.
De industrihygieniska frågorna har blivit allt
väsentligare, och SAF har därför en medicinsk expert, som
lämnar företag och förbund anvisningar och råd.
På det internationella planet upprätthålls
förbindelser, ej enbart med våra grannländer utan även med
arbetsgivarorganisationer runt om i världen. En stor
del av detta arbete är koncentrerat till internationella
arbetsbyrån i Genève.
I samband med SAF:s 50-årsjubileum 1952 avsatte
SAF medel till ett personaladministrativt råd, som har
till uppgift att självständigt samordna och främja
ar-betsvetenskaplig forskning samt genom
informations-och konsultationsverksamhet, företrädesvis inom det
personaladministrativa och industripsykologiska
området, stå företagen till tjänst i frågor rörande den
mänskliga arbetskraftens problem. Rådet har beviljat
________________ FACKLIGA ORGANISATIONER 893
avsevärda anslag, och omfattande forskningsarbeten
pågår.
En stark ekonomisk grund är en förutsättning för
att SAF framgångsrikt skall kunna fullfölja samtliga
sina ovan angivna mångskiftande uppgifter.
Årsavgifterna till SAF utgör enligt fullmäktigebeslut 1954
fr. o. m. 1955 32 kronor för vuxen manlig arbetare,
24 kronor för kvinnlig och minderårig arbetare och
16 kronor för tjänstemän. För att försäkringen vid
konflikt skall tillgodoses avsättes en del av årsavgiften
till en särskild försäkringsfond. Delägarnas övriga
ekonomiska förpliktelser utgörs av det s. k.
ansvarighetsbeloppet, som utgör 400, 300 resp. 200 kronor per
arbetstagare inom de nyssnämnda kategorierna.
Delägarna lämnar till föreningen en garantiförbindelse,
som ger SAF möjlighet att vid behov ta ut
ansvarighetsbeloppet. Sådan uttaxering får dock endast ske
med 5 % av ansvarighetsbeloppet per gång och ej
oftare än var sjätte månad. Så snart som möjligt skall
delägarna få tillbaka vad de erlagt. Någon uttaxering
har emellertid icke förekommit sedan 1925. De medel,
som SAF på detta sätt har tillförsäkrat sig hos
delägarna, bildar en garantifond. Tillsammans med den
tidigare nämnda försäkringsfonden uppgick dessa
medel vid årsskiftet 1953/1954 till nära 330 milj, kronor.
Tjänstemannarörelsen
Även om den fackliga tjänstemannarörelsen är ung
i jämförelse med arbetarnas fackliga rörelse, daterar
sig de äldsta tjänstemannaorganisationerna från
mitten av förra århundradet. Dessa tidiga organisationer
hade emellertid mest karaktär av
yrkessammanslut-ningar, ofta nog med rent sällskapliga uppgifter. Som
ett intressant undantag framstår föregångaren till det
nuvarande Svenska Maskinbefälsförbundet, som redan
på 1850-talet bedrev rent facklig verksamhet. Det var
emellertid först på 1920-talet, som man mera allmänt
började ägna sig åt sådan verksamhet inom
tjänstemannakretsar.
Grunden lägges till den moderna
tjänstemannarörelsen
Som en följd av den samhällsekonomiska
utvecklingen under och efter första världskriget ägde en
påtaglig försämring rum av tjänstemännens reella löneläge.
Det framstod därmed som uppenbart för allt större
kretsar att det fordrades en organiserad facklig
samverkan för att effektivt kunna hävda tjänstemännens
intressen.
Det är karakteristiskt att
tjänstemannaorganisationerna i första hand kom att koncentrera sin fackliga
verksamhet på sådana anställningsfrågor som pension,
lön under sjukdom, uppsägningstid, semester m. m.
Först sedan medlemmarna vunnit en facklig mognad
och organisationerna tillräcklig styrka grep man sig
an lönefrågorna.
Under 1920-talet stod pensionsfrågan i centrum för
ett flertal tjänstemannaorganisationers arbete. I slutet
på decenniet etablerades ett samarbete i denna fråga
mellan vissa tjänstemannaorganisationer. Detta var
första steget till en samverkan, som ledde till
bildandet av De Anställdas Centralorganisation (DACO) år
I93I-
Tjänstemännens fackliga organisationer hade stora
svårigheter att få till stånd förhandlingar och avtal
med arbetsgivarna rörande anställningsvillkorens
utformning. Det rådde ett bestämt motstånd häremot på
arbetsgivaresidan och något rättsligt underlag för
tjänstemännens krav på förhandlingar fanns ej. Det blev
därför en central uppgift för DACO att verka för en
lagstiftning om förenings- och förhandlingsrätt. En
sådan tillkom år 1936. Undantagna från denna var
tjänstemän i statlig och kommunal tjänst. Först år
1937 respektive 1940 tillerkändes dessa senare
grupper rätt att förhandla med sina arbetsgivare. Den
ovilja, som i stor utsträckning funnits mot facklig
verksamhet bland tjänstemännen, försvann då den
rättsliga grunden för denna stadfästes. Resultatet blev
att antalet organiserade tjänstemän i de redan
befintliga organisationerna kraftigt ökades och att nya
organisationer bildades på allt flera områden.
Tjänstemännens antal ökar kraftigt
Den moderna tjänstemannarörelsen måste ses mot
bakgrunden av den kraftiga ökningen av antalet
tjänstemän i vårt land. Är 1920 beräknade man att antalet
tjänstemän uppgick till cirka 240 000, vilket utgjorde
cirka 9 procent av den yrkesverksamma befolkningen.
Idag är motsvarande tal cirka 800 000, resp. 25
pro
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
