Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fartyg och skeppsbyggeri — fartygsbygget genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904 FARTYG och SKEPPSBYGGERI
Segelfartygets utveckling.
Ormen Långe sades det att det var högt som ett
havskepp.
Vid vikingatidens slut började tyskarna alltmer
driva sjöfart, och det 1241 bildade Hanseförbundet
fick så småningom stor makt och kontrollerade all
handel i Nordeuropa. Hansans organiserade handel
drev fram en ny fartygstyp, koggen. Denna var bred
och fyllig, hade däck för att skydda lasten och
uppbyggda kastell, träfästningar, i för- och akterskeppet.
Tacklingen bestod alltjämt av en mast med ett enkelt
råsegel, men skeppen styrdes nu med akterroder, som
ersatte den äldre styråran i slutet av 11 oo-talet. Under
1300-talet var koggen den viktigaste fartygstypen i
Nordeuropa, under 1400-talet blev holken den
förnämsta typen. Mot mitten av detta sekel började
fartygen förses med två master och något senare med
tre, så att vid seklets slut alla stora skepp var
tre-mastade med från början endast ett råsegel på var
mast.
Hansans handelsvälde övertogs mot medeltidens
slut av holländarna, vilka med sin »umelandsfart»
runt Skagern snart dominerade handeln i Östersjön
liksom i Västerhavet. Detta medförde livligare
förbindelser med sjöfartsnationerna i sydväst och gav nya
impulser åt skeppsbyggeriet.
Kravellbyggnadstekni-ken, som var urgammal i Medelhavet, nådde nu
Skandinavien och en ny typ uppstod, på svenska benämnd
kravel och språkligt besläktad med Spaniens
karavel-ler. Medelhavets trekantiga latinsegel nådde nu också
Östersjön och kom allmänt i bruk på skeppens tredje
mast, mesa’nmasten, i så hög grad att ordet mesan i
nära trehundra år var liktydigt med ett trekantigt
segel. Skeppen började även sätta små toppsegel
ovanför de stora råseglen, först på stormasten men senare
också på fockmasten. Dessa segel benämnes än i dag
med det holländska märssegel. Under 1400-talet fick
skeppet dessutom ett råsegel under bogsprötet,
kallat blinda emedan det skymde sikten föröver när det
var satt.
Kanoner ombord kom i bruk mot medeltidens slut.
Först var de helt små, placerade på däcket, och sköt
över fartygets relingar, men omkring år 1500
uppfanns i Frankrike metoden att hugga hål i fartygets
sidor och placera kanonerna inne i skeppet under
däcket. Kanonerna kunde då göras större utan att
skeppets stabilitet äventyrades. De sköt då kraftigare
skott, och för att skydda sig mot dessa byggde man
större och starkare skepp, vilka kunde bära än större
kanoner, och under ständig växelverkan fortsatte
skepp och kanoner att långsamt växa så länge som
seglande krigsfartyg byggdes av trä.
Vid medeltidens slut då morerna fördrivits började
även Spanien och Portugal idka sjöfart i större skala.
I de stora geografiska upptäckterna under
1400-1500-talen tog portugiser och spanjorer så stor del att
de under 1500-talet hade monopol på oceansegling-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
