Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fartyg och skeppsbyggeri — fartygsbygget genom tiderna - Segelfartygens utveckling i nyare tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARTYG och SKEPPSBYGGERI 905
arna. På den viktigare europeiska marknaden var
emellertid holländarna främst, och sedan den spanska
armadan krossats 1588 blev holländarna även främst i
oceanseglingen. De flesta geografiska upptäckterna
under 1600-talet gjordes av dem, och under detta
sekel var Amsterdam världens merkantila centrum.
Sedan engelsmännen besegrat holländarna till sjöss
blev de i början av 1700-talet världens största
sjöfartsnation. Englands ställning som ledande
industriland bidrog i hög grad till att befästa denna ställning.
En kort tid i mitten av 1800-talet hotades det engelska
herraväldet starkt av amerikanerna, som sände sina
klipperskepp över hela världen, och i dag är den
under andra världskriget byggda amerikanska
handelsflottan åter världens största.
Segelfartygens utveckling i nyare tid
Vid mitten av 1500-talet fanns det flera utpräglade
fartygstyper. Det stora skeppet hade höga kastell,
träfästningar, i för och akter, i vilka många små
kanoner fördes. Några av dessa var riktade in mot det egna
däcket för att kunna beskjuta en eventuell fiende, som
stormat fartyget. Riggen utvecklades alltmer och ett
tredje råsegel, bramsegel, tillkom ovanför
märsseg-len. I början av 1600-talet fick stora skepp en liten
mast ute på bogsprötet med ett extra råsegel kallat
bovenblinda samt ett råsegel på aktersta masten över
den trekantiga mesanen. Genom detta sista råsegel
skapades fregattskeppet eller fullriggaren, det
tre-mastade fartyget med råsegel på alla masterna, vilket
allt sedan dess varit huvudtypen för de seglande
skeppen. Fartygens dekorering ökades också, och
tillsammans med bovenblindan kännetecknar den barocka
utsmyckningen 1600-talets skepp.
I och med att artilleriet utvecklades blev det allt
vanligare att strida på avstånd. Detta medförde att
de för närstrider lämpliga höga kastellen förlorade
sitt taktiska värde, varför de efterhand minskade i
höjd. Mot slutet av seklet började stagsegel komma i
bruk, först mellan masterna men snart även över
bogsprötet, där under 1700-talets första decennier
boven-blindstången och bovenblindan försvann och ersattes
med klyvarbommen och klyvaren. Tre råsegel på var
mast och två stagsegel förut karakteriserar
1700-tals-skeppet.
Tidigare hade skeppsbyggeriet mest bedrivits som
traditionsrikt hantverk, men nu började vetenskapens
rön inom matematik och mekanik att tillämpas.
Fransmannen Bouguer [boge’] införde 1746
integralräkning i beräkningarna och ledde därmed
skeppsbyggeriet till en högre vetenskap. Detta arbete fullföljdes
på ett utomordentligt sätt av svensken Fredrik
Henrik af Chapman, vilken genom sitt omfattande
vetenskapliga och praktiska arbete på att fullkomna
skeppsbyggeriet bildade skola för hela Nordeuropa;
hans inflytande kunde spåras långt in på 1800-talet.
Hjulångare från 1830-talet för kustfart,
i allt väsentligt lik ett segelfartyg.
Hjulångare från 1850-talet för oceanfart.
Propellerångaren från 1860-talet behöll
Under 1870-talet fick ångaren sin egen form
med rak stäv och båtdäck men behöll seglen.
Modern turbinångare från
1950-talet, Kungsholm
med stor överbyggnad
och slutna bryggor
samt fallande stäv.
Ångfartygets utveckling från hjulångaren, som helt lånade sin
form av segelfartyget, fram till våra dagars turbinångare, vars
ändamålsenliga byggnad ger snabbhet, styrka och säkerhet.
58—405843 11
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
Linjeångare från början av 1900-talet
med många däck och utan segel.
Expressångaren från 1930-talet hade
många däck och kryssarakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
