Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faust — doktorn som slöt förbund med djävulen - Lärd, skurk och skojare - En mångfald versioner - Goethes Faust var en sökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAUST 915
DOKTORN SOM SLÖT
FÖRBUND MED DJÄVULEN
FAUST. Det urgamla knepet att sälja sin själ till
djävulen för att därmed köpa sig ett övernaturligt
framgångsrikt liv på jorden har alltid satt
folkfantasin i rörelse genom sin kuslighet. Det är inte länge
sen sådana historier berättades litet varstans i
Sverige, kanske mest om jägare som ville skaffa sig
träffsäkra bössor. Under medeltiden var det större ting
i görningen, och vid den nyare tidens inbrott bildade
naturvetenskapernas uppsving en särskilt lämplig
jordmån för den sortens ogräs.
Lärd, skurk och skojare
I början av 1500-talet levde en herre som hette
Faust. Vem han var vet man inte så noga - det har
gissats på ett par tre olika personer - men han var
tydligen en lärd man och dessutom av allt att döma
en stor skurk och skojare, som i likhet med många
andra på den tiden tjänade grova pengar på
astrologi och alkemi och andra trollkonster.
Reformatorerna omtalar honom med förfäran som en mycket
farlig karl, som stod i förbund med djävulen, och 1587
kom det ut en folkbok om honom, antagligen skriven
av en protestantisk präst. Den blev genast mycket
populär och översatt bl. a. till engelska, vilket ledde till
att Marlowe, Englands störste dramatiker före
Shakespeare, fick tag på den.
Den tragedi Marlowe skrev om ämnet ansluter sig
ganska nära till folkboken i det yttre, men med
undantag av de långtråkiga komiska inslagen är tonen en
helt annan. Djävlarna och helvetet, som i folkboken
har en grovt materiell karaktär, är här så att säga
förandligade. Helvetet, säger djävulens tjänare
Mefis-to’feles, är ingen plats utan ett tillstånd som råder
överallt där det evigt goda är bortskymt. Marlowes
storartade förmåga att skriva högstämd och klangfull
vers firar triumfer, särskilt i Fausts hyllning till
Helena av Troja, vars skepnad manas fram från
dödsriket, och i hans ångest inför den slutliga*
helvetes-färden. Ty även om han skildras med en viss respekt,
är han här som i folkboken räddningslöst fördömd.
En mångfald versioner
Detta stycke blev mycket omtyckt och spelades
både i hemlandet och utlandet, inte minst i Tyskland.
Det befanns särskilt lämpligt för marionetteatern.
Ändringar och tillägg gjordes flitigt enligt tidens sed,
så att flera tämligen olika pjäser uppkom. I synnerhet
bland de inflytelserika jesuiterna lär Fausts
tvivelsjuka ha väckt misshag, varför man lade an på att i
stället betona hans erotiska lösaktighet. Redan förut
hade han skildrats som en liderlig sälle, men nu
gjordes han mera raffinerad och fick likheter med själva
Goethes Faust har inspirerat många konstnärer. Här ser vi hur
Eugène Delacroix återger den scen där Faust duellerar med
Margaretas bror Valentin, medan Mefistofeles låter striden
få den utgång han önskar.
Don Juan, tidens andra stora mytfigur av demoniskt
snitt. Lessing fäste sig i sina Faustfragment vid
hjältens vetenskapliga sanningssökande,
Sturm-Drang-författarna däremot vid hans erotiska vitalitet.
Goethes Faust var en sökare
Som det geni han var förmådde Goethe
sammansmälta dessa båda ingredienser och gav därmed
Faust-gestalten den slutgiltiga formen. Det magiska och
övernaturliga, som ännu för Marlowes samtida hade
tett sig som en kuslig verklighet, är nu försvunnet. I
Goethes drama, som sysselsatte honom från hans
tidiga ungdom ända till hans sista år, är Faust från
början till slut en sökare, och däri består hans
storhet. Första delen är huvudsakligen ägnad åt hans
livstörst, koncentrerad i Gretchenepisoden. Det är på
denna Gounod har byggt sin opera, och inte minst
tack vare operans popularitet har den blivit allmänt
bekant. Berättelsen om hur Faust förför Gretchen
med fagert tal, dräper hennes bror och indirekt blir
skuld till att hon döms till döden för barnamord var
helt i stil med tidens borgerliga romantik, där just
förförda oskulder och barnamörderskor hörde till de
populäraste gestalterna. Goethes epokgörande
förtjänster består främst i den ojämförliga lyriken och
i den ironi varmed han håller sentimentalitet och
patos inom behöriga gränser. Pedanten Wagner och
cynikern Mefistofeles, båda med anor från Marlowes
drama, har här var sin roll att fylla. I skådespelets
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
