Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faust — doktorn som slöt förbund med djävulen - Goethes Faust var en sökare - Romantikens främsta symbolgestalt - Feber — hur kroppstemperaturen regleras - Hur kan kroppen hålla en jämn temperatur? - Huden fungerar som en bilkylare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
916 FEBER
andra del överväger vetenskapliga, estetiska och
politiska synpunkter, varigenom strävandet efter
mänsklig fullkomlighet läggs på bredare bas. Här har
Goethe gestaltat hela sin mogna livsvisdom, som
emellertid inte alltid är så lätt att fatta utan vidlyftiga
kommentarer. Också i denna del finns
utomordentliga lyriska partier, särskilt i det försonande slutet,
där den skuldbelastade Faust räddas undan
fördömelsen av kärlekens makt.
Romantikens främsta symbolgestalt
Tack vare Goethe blev Faust romantikernas kanske
mest älskade symbolgestalt. Han fängslade
kompositörer och konstnärer, och diktarna tävlade om att
utvinna nya drag ur motivet. Lenau använde det för
att i ett lyriskt drama ge uttryck åt sin egen hopplösa
sönderslitenhet. Heine gjorde om det till en balett,
beställd av kungliga teatern i London men aldrig
uppförd vare sig där eller på någon annan scen. Båda
dessa stycken slutar med klar seger för Mefistofeles,
som hos Heine är förklädd till balettdansös och kallas
Mephistophela. I våra dagar har Thomas Mann gett
titeln Doktor Faustus åt en samtidsroman om
konst-närsegoismen och den tyska kulturens skavanker. Ett
originellt grepp kommer till synes i Paul Valérys
djuptänkta behandling av ämnet, varmed han var
sysselsatt under sin sista tid. Främst genom
Speng-lers inflytande har uttrycket faustisk kultur ofta
kommit till användning för att karakterisera Västerlandets
omättliga törst efter makt och vetande.
HUR KROPPSTEMPERATUREN REGLERAS
FeBER. Alla levande varelser är för
livsprocessernas bestånd beroende av att organismens temperatur
hålles inom vissa snäva gränser. Om temperaturen
stiger för högt, förstörs en del livsviktiga
äggviteämnen, och om den sjunker för lågt, förlångsammas
processerna och upphör slutligen alldeles.
Lägre djur är för sin kroppstemperatur helt
beroende av omgivningens temperatur. En ödla, som
ligger på en solbelyst och varm klipphäll, är snabb och
rörlig, livsprocesserna förlöper med stor hastighet.
Vid kylig väderlek däremot är den trög och slö, alla
processer förlöper långsamt. Under vintern ligger den
i dvala på något skyddat ställe, ty den skulle annars
inte kunna överleva det bistra klimatet - den skulle
frysa ihjäl när kroppens temperatur sjönk med
omgivningens. Grodor, fiskar, insekter och ännu
primitivare djur är alla liksom ödlan helt beroende av
yttervärlden för att hålla sin kroppstemperatur uppe. De
kallas växelvarma djur.
Till skillnad från de växelvarma djuren har
däggdjur och fåglar förmågan att själva reglera sin
kroppstemperatur och hålla den på en mycket konstant nivå
ganska oberoende av omgivningens temperatur. De
kallas därför varmblodiga djur.
Hur kan kroppen hålla en jämn temperatur?
De varmblodiga djuren håller sin
kroppstemperatur i hög grad konstant, för de flesta omkring 37-38° C.
Om temperaturen stiger uppåt 43-44°, förstörs
äggviteämnen och djuret dör. Om den sjunker ner under
20°, vilket endast sker under extremt ogynnsamma
betingelser, inträder också ett livshotande tillstånd.
Kroppstemperaturen hålles konstant genom ett
växelspel mellan värmebildningen i kroppen, som står
i samband med de energialstrande organiska
processerna och värmeförlusterna på kroppens yta genom
strålning och avdunstning. Om ämnesomsättningen i
kroppen stiger (t. ex. vid kroppsansträngning, vid
överproduktion av sköldkörtelhormon etc.), så stiger
kroppstemperaturen. Efter kraftig
kroppsansträngning kan kroppens temperatur öka ett par grader.
Om energiomsättningen sjunker, t. ex. vid svält,
underfunktion av sköldkörtel eller binjurar etc., kan
kroppstemperaturen sjunka under den normala nivån,
37° C. Ä andra sidan kan kroppens temperatur sjunka
om värmeavgivningen ökar. Om man t. ex. är ute i
kallt väder, kan kroppstemperaturen sjunka genom
värmestrålningen från kroppsytan, om man inte har
tillräckligt varma och isolerande kläder. Polarfarare
har under svåra förhållanden kunnat få en
kroppstemperatur på under 30°. Om värmeavgivandet
försvåras, vid hög yttertemperatur och vid fuktig luft
som hindrar avdunstningen, kan å andra sidan
kroppstemperaturen stiga flera grader, även om
energiproduktionen ej överstiger det normala. Man kan få så
hög temperatur att medvetslöshet inträder, värmeslag.
Huden fungerar som en bilkylare
Samspelet mellan de värmebildande och
värmeav-givande processerna regleras från mellanh järnan, där
vi har ett s. k. temperaturcentrum. Om
energiomsättningen ökar och kroppens temperatur ökar, så
åstadkommes från detta centrum en ökad
blodgenomströmning genom huden, som blir varm och röd. När
hudens temperatur stiger, avges mera värme från
hudytan genom strålning och dessutom ökar
avdunstningen av vatten från svetten, varigenom stora mängder
värme bindes och dras från kroppen. Huden fungerar
som kylaren i en bil, blodet som kylarvätska. Om å
andra sidan kroppstemperaturen hotar sjunka ledes
blodet bort från huden, som blir blek och kall,
varigenom värmeförlusterna till omgivningen minskar.
Vi
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
