Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenicien — ett forntida köpmansvälde - Kulturförmedlare — oförvägna sjömän — skickliga affärsmän - Fennoskandia — ett av jordskorpans äldsta byggnadsled - Fennoskandias urberg visar spår av för länge sedan utplånade bergskedjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920 FENNOSKANDIA
Feniciernas betydelse för eftervärlden har varit deras roll som förmedlare av handelsutbytet mellan Egypten och Babylonien
och det västra medelhavsområdet. Ända fram till Gibraltar sund — Herkules stöder — sträckte sig deras sjöfärder. Deras viktigaste
koloni blev Kartago, vars dominerande ställning som medelhavsmakt först århundraden senare grusades av det uppgående
romarväldet. På ovanstående karta är de feniciska bosättningarna streckade.
I de homeriska dikterna prisas fenicierna för sin
konstfärdighet, men de skildras också som trolösa
bedragare. »Skälmar med beckade fartyget fyllt av
glitter och grannlåt» kallas de.
I den feniciska religionen var den allmänna
beteckningen för gudomen »Baal», herre. Den förnämsta
gu
den var »himmelsherren» Baal samen, som även
uppfattades som solgud. Den feniciska kulten var i
allmänhet rå och frånstötande. Människooffer, särskilt
barn- och ynglingaoffer, var talrika, och
gudstjänstens höjdpunkt bestod av extatiska danser, under
vilka de dansande sårade sig med knivar.
ETT AV JORDSKORPANS ÄLDSTA BYGGNADSLED
Fennoskandia.
Namnet Fennoskandia
präglades 1899 av den finländske professorn W. Ramsay
för att beteckna den viktiga geologiska enhet som
ut-göres av Skandinavien (utom Danmark, sydvästra
Skåne, Öland och Gotland), Finland, Kolahalvön och
ryska Karelen. Geologiskt bildar området en av
jordskorpans äldsta delar, vars utforskande trots
vetenskapens framsteg alltjämt bereder stora svårigheter.
Fennoskandias urberg visar spår av för länge sedan
utplånade bergskedjor
För ungefär 1 100 miljoner år sedan sträckte sig
från Ladogasjön genom södra Finland och
Mellansverige ända in i Norge en väldig bergskedja, som man
brukar kalla Svekofenniderna. Den hade som alla
andra bergskedjor bildats genom en intensiv
sammanpressning och uppveckning av ett bergartskomplex,
huvudsakligen bestående av sedimentbergarter med
inlagrade lavabäddar. Under inverkan av både starkt
tryck och höjd temperatur blev bergarterna här starkt
omvandlade (metamorfoserade). Delvis smälte deras
material och trängde i form av ådror och sliror in i
omgivande bergarter.
När bergskedjan var färdigbildad, föll dess övre
partier offer för de förstörande krafterna (vattnet,
vinden, isen etc.), varigenom småningom allt
djupare delar bragtes i dagen. Till sist var själva
bergs
kedjan helt utplånad, men ännu i våra dagar bär
bergarterna inom området vittne om vad som varit genom
sina av veckningen framkallade strukturer och genom
sin starka metamorfos (omvandling). Av de
ursprungliga sedimenten är endast obetydliga partier
någorlunda bevarade, t. ex. i Grythyttefältet i
Sverige och i Tammerforsfältet i Finland, där skiffrar,
gråvackor och konglomerat ännu tydligt förråder sitt
sedimentära ursprung. Inom det förstnämnda
området påträffar man också väl bibehållna s. k.
hälle-flintor, i vilka man kan påvisa strukturer antydande
bergartens lavakaraktär. Till övervägande del har
emellertid de gamla bergarterna fallit offer för
metamorfosen. En del lavor har omkristalliserats till s. k.
leptiter, vilka nu tillsammans med omkristalliserad
kalksten och starkt metamorfa sediment bildar den
s. k. leptitformationen, som intager stora delar av
Bergslagen och bl. a. härbärgerar de stora
mellansvenska järnmalmerna. I övrigt intages det gamla
bergskedjestråket huvudsakligen av gnejser och
mig-matiter (biandgnejser, ådergnejser) jämte flera olika
graniter.
Går vi så något framåt i tiden, finner vi, att för
omkring 900 milj, år sedan en ny bergskedjeveckning
träffat Fennoskandia. Medan Svekofenniderna hade
en öst-västlig sträckning, fick den nya bergskedjan
ett i huvudsak nord-sydligt förlopp. Dess existens på-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
